Foderhygien

Mögligt och dammigt hö samt strö är en vanlig orsak till luftvägslidande hos häst. Framför allt är det mögelsvampar som utgör problemet, till exempel olika arter av Aspergillus, Penicillium och Wallemia. Mögelsvampar i fodret kan också bilda mykotoxiner (mögelgifter) som inverkar negativt på hästar, till exempel nedsatt prestation. Det kan finnas mögel i såväl grovfoder som kraftfoder. Vissa mögelsvampar infekterar växande gröda, så kallade fältsvampar, och kan finnas i till exempel spannmål redan vid  tröskningen. Hit hör bland annat arter av Fusarium. Dessa kan bilda ett flertal mykotoxiner, bland annat gruppen trichotecener.

Om grödan efter skörd lagras med för hög vattenhalt kan lagerskadesvampar växa till. Bland dessa märks arter av Penicillum och Aspergillus där särskilt A.fumigatus har satts i samband med bland annat luftvägslidanden. Dessa mögelarter kan växa i såväl stråfoder som i spannmål.

En hösilagebal som har kasserats på grund av omfattande mögel. Foto: Carin Wrange

Hur skall man kunna avgöra om fodret är av bra hygienisk kvalitet? Det enklaste hjälpmedlet, som man dessutom alltid har tillhands, är näsan och ögonen.

Ensilage är grovfoder som genomgått en ensilerings-process som lett till en konserverande pH-sänkning i materialet. Ensilage har en torrsubstanshalt (Ts)  lägre än 40 procent  vilket ger förutsättningar för en snabb mjölksyraproduktion som leder till ett pH-värde på < 4,5. Ensilaget konserveras dels genom det låga pH- värdet och en syrefri miljö som hämmar skadliga bakterier och de flesta mögelsvampar. I hösilage är Ts-halten högre (torrare foder) vilket leder till att pH-sänkningen blir mindre och ofta inte får någon konserverande effekt. Därför konserveras hösilaget  främst genom den gastäta lagringen.

Den högre Ts-halten gör det svårt för bakterier att växa till men mögelsvampar klarar att växa vid lägre vattenhalter. Ju högre Ts-halten är (det vill säga ju torrare gräset är), desto mer syre blir kvar i balen vid pressning vilket utgör en risk. Mögelsvampar utgör det mikrobiologiska hotet i hösilage.

Lukta och titta

Ensilage skall lukta friskt och gott. Det luktar mer eller mindre syrligt beroende på ts-halten. Låga ts-halter innebär att ensilaget luktar mer surt eftersom det har bildats mer mjölksyra. Hösilage är inte ensilerat i samma utsträckning och luktar därför inte lika syrligt. Ensilage skall ha en grön till grönbrun färg. Om ensilage eller hösilage luktar som härsket smör eller ammoniak, är slemmigt eller ”ihopbränt” och mörkt skall det inte utfodras. Hö skall också lukta friskt och gärna lite ”kryddigt”, det skall inte lukta unket, jordigt eller mögligt, och det skall ha en bra struktur och inte vara ihopfiltat eller ihopklistrat.

Vid misstanke om att fodret innehåller skadliga ämnen för hästen kan man göra en mikrobiologisk analys som tar reda på förekomst av bakterier samt jäst- och mögelsvampar i foderprovet.

Ibland kan man upptäcka en parfymliknande doft från både hö och inplastat vallfoder, detta sammanfaller ofta med mögeltillväxt som kan vara svårare att upptäcka med blotta ögat. Ta för vana att titta och lukta noga på fodret innan varje utfodring, så lär du dig snabbt att upptäcka avvikande lukt, annorlunda färg eller annat onormalt utseende på fodret, och kan undvika att det ger hälsoproblem hos hästen.