Grovfoder

Hö är torrast och kräver mycket förtorkning på fält innan det kan bärgas och lagras. Det bör dessutom läggas på en skulle eller annan lokal där det går att torka med fläkt  ytterligare efter inlastning. Torrsubstanshalten hos hö brukar vara kring 84 procent, dvs 16 procent vatten finns kvar även vid lagring. Hö kan med fördel täckas med halm efter torkning för att klara av lagring under höst, vinter och vår.

Hösilage och ensilage behöver inte torkas på fält lika länge och lagras lufttätt efter skörd oftast i inplastade balar. Balarna kan vara runda eller fyrkantiga i olika storlekar, beroende på vilka behov man har. Vad är skillnaden mellan ensilage och hösilage ? Ensilage är gräs som istället för att torkas till hö konserveras genom ensilering.

Ensileringen bygger på att mjölksyrabakterier som finns naturligt på gräset producerar mjölksyra, som i sin tur sänker pH-värdet och skapar en sur miljö. Sänkningen av pH-värdet och den syrefria miljön gör tillsammans att andra bakterier, jäst och mögel inte kan växa i fodret.

Det ursprungliga namnet på alla ensilerade vallfoder är egentligen ensilage. Hösilage är ett namn som har kommit till i efterhand för sådant ensilage som har hög torrsubstanshalt (ts-halt). Det finns inga absoluta gränser för vad som är ensilage och vad som är hösilage, men då ts-halten överstiger ca 50 procent brukar fodret kallas för hösilage.

Ju högre ts-halten är, desto mindre ensilerat blir fodret. Det beror på att mjölksyrabakterierna behöver vatten för att kunna producera mjölksyra. När vattentillgången minskar (ts-halten blir högre) begränsas också mjölksyrabakteriernas aktivitet, och ett hösilage är konserverat mer genom att det är lufttätt lagrat än vad det är ensilerat.

Därför är det också mycket viktigt att plastskiktet bibehålls tätt under hela lagringsperioden. Om syre läcker in i balen kommer mögelsvampar att börja växa. Om ts-halten är mycket hög, över ca 70 procent, så ökar risken för mögeltillväxt, särskilt om antalet plastlager runt balen är för litet, eller om grödan legat och förtorkat i fält under längre tid (mer än 2-3 dygn).

För att mjölksyrabakterierna skall kunna producera mjölksyra krävs att miljön är syrefri, därför måste till exempel ensilagebalar plastas in. Tillsatsmedel eller ensileringsmedel är olika preparat som kan tillsättas vid pressningen för att hjälpa mjölksyrabakterierna så att de snabbt kommer igång med att producera mjölksyra.

Det finns flera olika typer av ensileringsmedel som verkar på lite olika sätt. Om bärgningsförhållandena under skörden är svåra (blöta, utdragen förtorkning etc) kan det vara lämpligt att använda ensileringsmedel. Likaså bör ensileringsmedel användas i balar om ts-halten är lägre än 45 procent.

Det finns flera arter som är lämpliga för vallfoder till hästar och som passar bra att odla ihop, men som exempel kan nämnas timotej, ängssvingel och engelskt rajgräs. En mindre andel klöver kan också finnas med i vallblandningen. Hundäxing passar bäst i renbestånd eller att samodla tillsammans med lucern. Om vallfodret skall bli hö bör man undvika att ha med arter som torkar långsamt, till exempel rödklöver och engelskt rajgräs.

I princip kan man öppna balarna direkt efter det att de plastats in och utfodra med dem, men man får räkna med väldigt kort hållbarhet på sådant foder. Orsaken är att fodret då inte är färdigkonserverat och stabilt i sin mikrobiologiska sammansättning och därför blir det varmgånget och snabbt dåligt.

Ensileringsprocessen kan ta från några dagar upp till flera veckor, beroende på fodrets sammansättning och ts-halt, omgivningstemperatur, lagringsförhållanden etc etc. Om ensileringsmedel använts kan det innebära att man måste vänta 4-6 veckor efter inplastning innan man börjar öppna och utfodra från balarna, detta för att ensileringsmedlet måste omsättas och hinna verka innan man börjar utfodra med partier. Detta skiljer sig dock mellan olika typer av ensileringsmedel.