Varför blir halmen dålig – och vilka risker innebär det?
I första hand är det svampangrepp i fält och under lagring som kan orsaka hygieniska problem i halm av stråsäd. Både fält- och lagerskadesvampar kan bilda såväl sporer som mykotoxiner (mögelgifter).
Mögelsporer som framför allt kan bidra till att kroniska luftvägsproblem uppstår hos hästen, samtidigt som mykotoxinerna kan orsaka olika typer av förgiftningar.
Under blöt, fuktig och varm väderlek ökar risken för svampangrepp på spannmål redan i fält. Arter ibland annat svampsläktet Fusarium kan infektera den växande grödan och bilda gifter som till exempel deoxynivalenol (DON), zearalenon (ZEN) och trichotecener som HT-2 och T-2 toxin. Både mögelsvamparna och mykotoxinerna kan finnas med i halmen och till och med i högre koncentration i halmen än i kärnan, speciellt ZEN och DON. Vetehalm har rapporteras innehålla DON med hög biotillgänglighet hos grisar men motsvarande studier på hästar saknas.
Toxinerna kan påverka hästar genom att orsaka:
- nedsatt aptit och avmagring (DON i samverkan med andra Fusariumtoxiner)
- sår i munhålan (ZEN och T-2 toxin)
- invärtes blödningar
- … och reproduktionsstörningar hos ston (ZEN).
Förhöjda leverenzymvärden har också rapporterats från Tyskland då hästar haft DON-kontaminerad halm som strömedel. Misstankar finns också om att fusarietoxiner kan vara involverade i en del kolikfall, men mycket kunskap saknas på detta område.
