Vad gör veterinären?
Vid undersökning av en kolikhäst är det viktigt att man kan få en god redogörelse för sjukdomsförloppet. Det finns så många ledtrådar man kan behöva få hjälp med. Själva undersökningen går inledningsvis ut på att försöka se hur pass allmänpåverkad hästen är. Hur pass smärtpåverkad är den? Har den tecken på rubbningar i vätskebalansen? Fungerar cirkulationen som den ska eller är hjärtat ansträngt? Har bakteriegifter från tarmen trängt ut i blodet?
Svar på dessa frågor får veterinären bland annat genom att lyssna på hjärtat, kontrollera andningen, ta tempen, granska slemhinnornas utseende och känna på hudens elasticitet. Själva undersökningen av bukorganen och magtarmkanalen inleds genom att man lyssnar på eventuella tarmljud.
Undersökning via ändtarmen
Bukhålans organ undersöks sedan genom rektalisering, då veterinären för in ena armen i hästens ändtarm och på så sätt kan undersöka tarmar och andra organ. Det går då till exempel att känna om det är onormalt mycket gas i en tarmdel, om en förstoppning föreligger eller om det finns tecken på lägesförändringar, omvridningar etc.
Det är inte alltid man hittar orsaken till koliken vid denna undersökning, men den är lika viktig för att utesluta som för att bekräfta en misstanke man har. Man når ju bara bakre delen av bukhålan. Ibland följer man upp undersökningen genom att lägga ner en näs- svalgsond till magsäcken. På så sätt kan man avlägsna eventuell gas som samlats där eller tömma maginnehåll. Hästar kan nämligen inte kräkas.
Ytterligare undersökningar kan bli aktuella, till exempel bukpunktion för att se om fri vätska eller foderpartiklar finns ute i bukhålan. Veterinären gör sedan en sammanvägning av de olika fynden och kan bedöma om behandlingen kan göras direkt på plats eller om hästen måste föras till klinik.
Text: Göran Dalin och Jenny Ennerdal, leg. veterinärer, 2013-08-05