Från bete till stall

VETA OM HÄSTRASER

Övergång från bete till stall

När betesperioden närmar sig sitt slut är det dags att tänka igenom installningen och den förändring det innebär för hästen, både när det gäller hur mycket den rör på sig och vad den äter.

Det är inte ovanligt att hästar drabbas av kolik, och då särskilt förstoppningskolik, vid installningen från betet. På bete rör sig hästen upp till runt 7 km per dag, medan en häst som står en stor del av dygnet i box och rasthage rör sig bara cirka hälften så mycket, träningen inkluderad.

Det gräs hästen äter på sommarbetet innehåller ca 20-25 procent torrsubstans och därmed 75-80 procent vatten, medan vanligt hö innehåller ca 84 procent torrsubstans och bara 16 procent vatten.

Hästen dricker mer vatten när den flyttas från bete till stall med höutfodring, men den ökningen är inte tillräcklig för att kompensera för det lägre vatteninnehållet i hö jämfört med betesgräs.

Det kan i sin tur leda till att tarmens innehåll också blir torrare, vilket tillsammans med nedsatta tarmrörelser ökar risken för förstoppningskolik.

Andra faktorer ändras ju också när hästen stallas in från bete, till exempel utfodringsrutiner, näringsinnehåll i fodret, omgivningstemperatur etc, vilka också kan inverka på hästens hälsa och risken för kolik.

IMG_2144(1)(2)_290 — Betet innehåller mer vatten än hö. Foto: Carin Wrange

Ge vinterfoder redan i hagen

För att undvika flera förändringar på samma gång för hästen i samband med installning är det en bra idé att börja tilläggsutfodra hästen med det vallfoder den skall äta under hösten/vintern redan i slutet av betessäsongen.

På så sätt vänjer hästen sig vid det nya fodret först, innan de andra förändringarna som t ex minskad rörelse kommer. Sådan tilläggsutfodring bör pågå i minst 2 veckor innan installningen sker

En engelsk forskargrupp har studerat vad som händer i hästens mage och tarm vid installning. De följde sju hästar under fem veckor. Forskarna gjorde även mätning av mängden vatten som hästen dricker när den byter miljö. Läs mer om de resultat forskarna fick fram i texten under Veta mer.

Läs mer om installningstips i avsnitt i foderskolan.

Text: Cecilia Müller, universitetslektor vid institutionen för husdjurens utfodring och vård, SLU 2015-08-19

VETA MER OM HÄSTRASER

Färre tarmrörelser vid installning

Det är känt sedan tidigare att förändringar i hästens skötsel, som till exempel en övergång från bete till stall, är en riskfaktor för kolik. Varför det är så, har undersökts av brittiska forskare, som följt sju hästar under fem veckor.

De första veckorna i studien vistades hästarna på bete under 24 timmar per dygn med tillgång till betesgräs, vatten och saltsten.Betet bestod av olika gräsarter som timotej, kärrgröe, rajgräs och hundäxing.

Därefter stallades hästarna in och utfodrades med hö i mängder om 1.8 till 2.7 procent av kroppsvikten per dygn (motsvarar ca 9-14 kg hö för en 500 kg häst). Hästarna stod på spånbädd och hade fri tillgång till vatten och saltsten. Inga kraftfoder användes någon gång i studien.

När hästarna vistades på bete motionerades de inte utöver den frivilliga rörelse hästarna gjorde, medan de vid installningen fick lättare motion bestående av skritt under två 30 minuterspass per dag den första veckan, gradvis ökande till ett 60 min lättare skolpass per dag i slutet av den andra veckan på stall.

vatten-hink-välfärd-häst — Häst på stall dricker mer än häst på bete. Foto: Carin Wrange

Hästar dricker mer på stall än på bete

Hästarnas intag av dricksvatten, träckavgång, torrsubstanshalt i träcken och grovtarmens motilitet (mätt med ultraljud) undersöktes både på bete och vid/efter installningen.

Resultaten visade att hästarna drack mer vatten när de stod på stall, från 6.4 ± 0.6 liter per 100 kg kroppsvikt och dygn på bete till 2.4 ± 1.8 liter per 100 kg kroppsvikt och dygn på stall. Det motsvarar ca 32 liter vatten/dygn på stall och 12 liter vatten per dygn på bete för en häst som väger ca 500 kg.

Hästarnas träckavgång minskade när de stallades in. Mängden träck minskade från 4.6 ± 1.69 till 1.8 ± 0.50 kg träck per 100 kg kroppsvikt och dygn från bete till stall. Det motsvarar ca 23 kg träck/dygn på stall och ca 9 kg träck/dygn på bete.

När hästarna stod uppstallade var träcken också torrare jämfört med när de vistades på bete: halten torrsubstans (ts) i träcken ökade från ca 18.7 procent på bete till 27.2 procent på stall. Träckmängden omräknat till kg torrsubstans var då ca 4.4 kg ts träck per dygn på bete, och ca 2.5 kg ts träck per dygn på stall, vilket var nästan en halvering av mängden träck vid installningen.

Tarmrörelser spelar viktig roll

Den ökade vattenkonsumtionen på stall kunde alltså inte kompensera för det lägre vatteninnehållet i höet jämfört med betesgräset. Skillnaderna i vatteninnehållet i träcken kunde inte förklara den olika stora mängden träck på bete och stall, vilket betyder att även andra faktorer som påverkar träckavgång förändras vid en övergång från bete till stall. En sådan faktor är tarmens motilitet (tarmens egna rörelser som förflyttar tarminnehållet i riktning mot anus).

Undersökningarna av hästarnas grovtarmsmotilitet visade att antalet kontraktioner minskade generellt under de fem första dagarna efter installningen.

Dag 2 på stall hade hästarna generellt 0.76 färre kontraktioner per minut jämfört med på bete, och dag 4 hade de 0.62 färre kontraktioner i vänstra kolon (jämfört med på bete). Dag 5 på stall hade kontraktionerna ökat igen och var 0.3 gånger fler per minut jämfört med på bete.
Det betyder att under de fyra första dagarna efter installning minskade tarmens rörelser för att sedan återhämta sig dag 5.

Detta kan delvis förklara den minskade träckavgången på stall. Orsaken till varför motiliteten avtog vid installningen var inte entydig och kan bero på såväl de förändringar som sker i tarmen med övergången från bete till hö (vattenhalt, näringsinnehåll etc) som på förändringen i mängden rörelse.

Studien visade att de förändringar som sker i hästens grovtarm och dricksvattenintag vid en övergång från bete till stall med höfoderstat kan leda till att grovtarmens innehåll blir torrare och transporteras långsammare. Sammantaget kan detta i sin tur förklara varför förstoppningskoliker verkar kunna uppkomma vid just denna förändring i hästhållningen.

Text: Cecilia Müller, universitetslektor vid institutionen för husdjurens utfodring och vård, SLU 2015-08-19

VETA MEST OM HÄSTRASER