Alla hästar fick en asymmetrisk rörelse av huvudet och manken som sjönk ned mindre när det halta frambenet belastades jämfört med det friska. Men det fanns även hästar som hade sådan asymmetri av huvudet från start innan de omfördelade vikt på grund av hälta. Rörelsemönstret vid hälta i skritt visade mer individuella strategier än vid hälta i trav.
Objektiva digitala system för analys av hästars rörelsemönster används vid hältutredningar och inom forskning. Idag finns metoder för att objektivt mäta hälta i trav men det saknas metoder för övriga gångarter. För att man ska kunna mäta en hälta i gångarten skritt krävs kunskap om hur hästen förändrar sitt rörelsemönster när den blir halt. I denna studie har forskare från Sveriges lantbruksuniversitet tillsammans med en internationell forskargrupp studerat hur hästar med en frambenshälta förändrar sitt rörelsemönster och sin belastning på respektive ben i skritt.
Förändringar i rörelsemönster studerades
Tio friska hästar undersöktes när de skrittade och travade på en rullmatta med inbyggd kraftmätningsutrustning. Hästarna försågs med reflekterande markörer som kan uppfattas av digitala rörelseanalyssystem och filmades med höghastighetskameror. En frambenshälta inducerades genom att ett lindrigt tryck mot hovens sula skapades. Förändringen i hästens rörelsemönster och belastning av benen studerades.
Studien är initierad av SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) och är ett internationellt samarbetsprojekt med Utrecht universitet, Nederländerna, Zürich universitet, Schweiz, Köpenhamns universitet, Danmark och finansierades av forskningsrådet Formas.
Text: Elin Hernlund, forskare vid SLU och KTH 2021-01-20
