Hästens rygg

Ryggen utgör förbindelsen mellan hästens framdel och bakdel. Den måste både vara stabil och bära upp kroppen (och eventuellt en ryttare!) och samtidigt rörlig för att kunna överföra den framåtdrivande kraften från bakdelen till framdelen.

Hur känns ryggen? Att undersöka ryggen hos häst är en viktig del i en besiktning. Foto: Carin Wrange

Ryggen består av många olika komponenter, skelett, muskler, ligament och nerver, som alla är nödvändiga för ryggens normala funktion. Hästens rygg rör sig på tre sätt, böjning och sträckning, sidoböjning och rotation.

Rörligheten är olika i olika delar av ryggen. Ryggens rörelser varierar också mellan olika gångarter.

I skritt är rotation den dominerande rörelsen, framför allt i främre bröstryggen. I trav är den stora ryggmuskeln mycket aktiv för att stabilisera ryggen och i galopp har ryggen störst rörlighet när det gäller  böjning och sträckning, fram för allt i övergången mellan länd och kors.

Kan få ont i sin rygg

Hästar kan precis som människor få ont i sina ryggar. Oftast är det svårt att fastställa exakt varför en häst har ont i ryggen. Man kan få känslan av att ryggproblemen hos hästar har ökat de senaste årtiondena, men i själva verket kanske det bara är så att både hästägare, ryttare och veterinärer har blivit mer uppmärksamma på hästarnas ryggar.

I enstaka fall kan det finnas en yttre orsak som ett fall eller någon annan olycka, men det är inte den vanligaste situationen. I regel kommer ryggproblemet lite mer smygande, över tid. Det finns vissa faktorer som anses predisponera för ryggproblem.

Kort eller lång rygg?

Exteriören kan ha en viss betydelse. Till exempel anses en kort rygg öka risken för så kallad kissing spines eller andra problem i skelettet, medan en lång rygg anses öka risken för muskulära problem. En häst som exteriört sett har en sänkt rygg kommer inte lika lätt i ett läge där ryggen välvs uppåt (vilket aktiverar den stora ryggmuskeln longissimus dorsi) och detta kan vara en förklaring till att dessa hästar ofta är mer muskelfattiga längs ryggraden.

Det finns vissa anatomiska avvikelser som kan (men inte måste) predisponera för ryggproblem. Exempel på dessa är kraftig svankrygg eller karprygg, skolios (ryggraden är ”krokig”), sammanvuxna kotor eller avvikande antal kotor. De flesta av dessa avvikelser är dock ovanliga. bland kan exteriören ha viss betydelse.

Svårt utreda ryggproblem

Ett ryggproblem kan visa sig på många olika sätt och i olika grad. I värsta fall kanske hästen är helt oridbar, till och med farlig, i andra fall kan symtomen vara mycket subtila och uppträda enbart i vissa situationer.

Gemensamt är att en häst med ryggproblem får en i någon grad nedsatt prestation. Det är ofta ett tålamods- och tidskrävande projekt att utreda en häst med misstänkt ryggproblem, och i många fall är det svårt att ställa en säker, specifik diagnos.

Ryggens olika strukturer är svåra att  känna på med händerna, eftersom de till stor del ligger djupt under ett eller flera lager av muskulatur. Hästens temperament spelar också in, eftersom en hel del av symtomen har med ridbarhet att göra.

Vanligast bland dressyr- och hopphästar

Absolut vanligast är att orsaken till ryggproblem hos en häst på något sätt är kopplat till hur den används. Hur den tränas, i vilken disciplin, på vilken nivå, med vilken ryttare (och ryttarens skicklighet!), sadel och annan utrustnings passform.

Vad som passar en häst passar inte en annan, detta kan gälla både användningsområde, nivå eller ryttare. Generellt anser man dock att det förekommer mest ryggproblem hos hästar inom dressyr och hoppning.

Ny miljö påverkar hästen

Ibland uppkommer ryggproblem efter en relativt kort tid hos en ny ryttare. Detta behöver inte betyda att den nya ryttaren är dålig, eller sämre än den förra, men vid försäljning ändras ofta många faktorer i hästens liv. Förutom att hästen får en ny ryttare får den ofta samtidigt en ny sadel, ny tränare, den rids på ett annat underlag än förut och kanske på ett annat sätt.

Till detta kommer nytt stall, ny hage, nytt foder och så vidare. Det kan vara klokt att ha alla dessa förändringar i åtanke och dels undvika en del av dem, dels ge sig själv och hästen en ”tillvänjningsperiod” innan man ställer för stora krav på till exempel tävlingsprestationer.

Läs mer: