Profiler i HästSverige

Ulla Håkanson

Ulla Håkansson

Ulla Håkanson är en stor legend inom svensk ridsport. I över 50 år har hon tävlat i svår klass såväl i Sverige som utomlands. Hon har tävlat för Sverige vid fyra olympiska spel. Läs om Ulla Håkansons liv och tankar om hästar.

Möt dressyrlegenden Ulla Håkanson som profil hos HästSverige. Texten publicerades i augusti 2016. Senast redigerad 2020-12-15.

Ulla och Richelle 2

Ulla och stoet Richelle 2 hemma i stallet.

Med hästen Ajax kom Ulla Håkanson ut på de riktigt stora tävlingsbanorna i Europa under 1970-talet. OS i München 1972 blev den verkliga höjdpunkten med en bronsmedalj i dressyr för laget och en individuell sjätteplats för Ulla och Ajax.

Nu, 48 år senare, kan Ulla minnas ytterligare fem OS som ryttare. Hon har en imponerande lång ryttarkarriär, men har vid 83 års ålder ännu inga planer på att sluta tävla i dressyr på hög nivå. Vid SM 2016 i dressyr ställde hon upp med sin Richelle 2, hennes tävlingshäst sedan 2009. Bästa året med den hästen var 2013, då gjorde ekipaget 27 starter i svår klass.

Genom att regelbundet tävla har jag fortfarande ett mål med ridningen och det är inspirerande.

Numera följer Ulla oftast de svenska ryttarna världen över framför TV:n hemma på gården, strax söder om Kristianstad. Hon vet precis vad det innebär att göra den satsning som krävs för att rida ett olympiskt mästerskap. Sedan sitt första OS 1972 i München har hon deltagit i såväl Los Angeles (1984), Soeul (1988) som Atlanta (1996). Vid OS i  Montreal (1976) och Sydney (2000) fanns hon på plats, men kunde inte starta.

– Det är en otrolig skillnad att vara med på OS jämfört med andra tävlingstillfällen. Allt är så mycket större eftersom det är så många deltagare inom så många idrotter som samlas. Det ger också chansen att titta på andra sporter än ridsport, vilket var roligt.

Med ett stort antal deltagare krävs också en omfattande logistik när det gäller boende, mat, transporter med mera. Ulla minns alla säkerhetskontroller, ofta med kroppsvisitering, men också det färgstarka folkmyllret med människor från världens alla hörn.

– Jag minns invigningarna vid varje spel där det mesta handlade om att vänta väldigt länge för att sedan få gå ett varv runt arenan. Det behövs bekväma skor för att klara av det, men det var en hisnande känsla att marschera in.

Bronsmedalj i Los Angeles

Förutom sitt första OS i München, nämner Ulla särskilt tävlingarna vid OS i Los Angeles 1984 där hon red Flyinge Flamingo. Laget lyckades även där ta hem en bronsmedalj och det gjordes framför en stor och mycket intresserad publik.

– Det var en fantastisk stämning att få rida där jämfört med OS i Soeul där läktarna var nästan tomma förutom ett antal skolklasser som kommenderats dit. Det märktes att ridsporten inte är särskilt etablerad i Sydkorea.

Prisplakett från OS i Los Angeles 1984

Prisplakett från OS i Los Angeles 1984 där Ulla ingick i bronslaget. 

Vid OS i München ställde Sverige upp med ett dressyrlag som enbart hade kvinnliga ryttare, vilket var första gången någonsin. I det svenska laget red förutom Ulla, Ninna Stumpe Swaab på Casanova och Maud von Rosen på Lucky Boy.

– Men det var nära att alla tävlingar ställdes in under OS i München, berättar Ulla. Några dagar innan lagklassen inträffade ett attentat i OS-byn och flera israeliska idrottsmän sköts ihjäl. Efter en hel dags diskussioner togs beslutet att ändå fortsätta tävlingarna.

De svenska ryttarna lyckades prestera på topp alla tre och det blev en mycket uppmärksammad bronsplats för dressyrlaget. Sovjetunionen (nuvarande Ryssland) vann och Tyskland tog silver.  Vid samma OS blev det även en individuell svensk medalj när Jan Jönsson tog brons i fälttävlan med hästen Sarajevo.

Sorglig upplevelse i Montreal

Även om Ulla har många positiva minnen från Olympiska spel på olika håll i världen, så har hon också haft sorgliga upplevelser. Den allra värsta var vid OS i Montreal 1976 då Ajax dagen efter ankomsten till tävlingsplatsen blev akut dålig och dog. Obduktionen visade att han hade en tumör vid binjuren och att ett blodkärl brustit på grund av det. En annan sorglig händelse var när hästen Bobby blev plötslig halt på framridningen minuterna före start vid OS i Sydney år 2000.

Meritlistan för Ulla Håkansons alla segrar och placeringar under åren är hisnande lång. Hon har vunnit SM-guld i dressyr tolv gånger, samt sju silver och fem brons i dressyr. Hon har även tre gånger varit bronsmedaljör i lag på VM (Rom 1998) och två EM (Wolfsburg 1971 och Verden 1997).

Den mest besvärliga häst jag har haft var Cesam, en hingst efter Ceylon.

Ett antal hästar har passerat genom Ullas liv, de flesta har hon själv utbildat från unghäst till Grand Prix-nivå. Flera av dem har varit hingstar, bland annat de tre sönerna till hingsten Urbino; Flyinge Flamingo, Flyinge Tolstoy och Bobby.

– Den mest besvärliga häst jag har haft var Cesam, en hingst efter Ceylon. Han stod mest på bakbenen när jag skulle rida honom. Vi var dock med vid OS i Soeul och var där bästa svenska ekipage.

Tävlar svår klass med Diddy Cool

Nu har hon Diddy Cool, en 14-årig valack som är en avkomma till Ullas tidigare tävlingshäst Richelle 2. Ulla köpte stoet 2009 i Tyskland och tävlade henne i svår klass under många år. När Richelle 2 avslutade sin tävlingskarriär var det dags att i stället satsa på hennes son som då hunnit bli 11 år.

Ulla och Diddy Cool

Ulla och Diddy Cool, som är hennes nuvarande tävlingshäst.

Ulla är känd för att rida sina dressyrhästar i skog och mark. Markerna lämpar sig väl för träning och det finns både fält och skogspartier där hon tränar. Några hundra meter från gårdscentrum ligger den berömda ”dungen” där Ulla ofta tränar. Hennes hästar rids i princip varje dag och det är minst lika viktigt för henne själv som för hästarna. Hennes hästar går dessutom dagligen ute i hage.

– Jag fick diskbråck för några år sedan och behöver hålla igång min kropp. Min chiropraktor har sagt att jag blir nog inte sämre av att rida, så då gör jag det trots att det känns litet stelt ibland.

Ger stöd till lovande ryttare

Efter en lång karriär som tävlingsryttare har Ulla initierat flera satsningar för att ge tillbaka något till sin sport. Hon bildade 2005 en stiftelse som varje år delar ut Ajax-stipendiet på 200 000 kr till lovande unga ryttare inom dressyr och hoppning. Pengarna ska användas för regelbunden träning under två år. Flera nu framstående ryttare har fått ta emot stipendiet, bland annat  dressyrryttarna Mads Hendeliowitz, Lina Dolk och Cecilia Bergåkra. Ulla Håkansons Stiftelse är även sedan 2019 finansiär av kunskapssajten HästSverige.

Ulla har även donerat pengar för forskning vid Sveriges lantbruksuniversitet. Nu senast till forskningsprojektet ”Bättre sits och ridning genom träning av ryttarens balans och koordination” som finansierade Maria Terese Engells doktorandstudier.

Hoppryttare i början av karriären

Tävlingskarriären för Ulla sträcker sig mer än 60 år tillbaka i tiden och även om hon mest är känd som dressyrryttare så var det faktiskt inom hoppning hon inledde sin karriär. Ullas första kontakt med hästar var i Ljungsbro nära Linköping. Pappa Harald hade hästen Mona och Ulla fick tidigt sitta på en kudde framför sadeln när han red. När Ulla var sju år fick hon och hennes yngre syster Marianne gotlandsrusset Felix i julklapp, en ohanterad och envis unghäst som tills slut blev utbildad nog för att kunna ridas av flickorna.

Ulla gjorde snabba framsteg med Felix och tävlade i både hoppning och dressyr. Men ganska snart började hon rida stor häst. Familjen hade nu flyttat till Djursholm och många hästägare i trakten ville att Ulla skulle hoppa deras hästar. På den tiden hade få hästägare egna trailers och Ulla red till både träningar och tävlingar. Bland annat red hon varje vecka en mil in till hoppträningar på K1 i Stockholm.

Stora framgångar med Ajax

Ulla var orädd och bra på att känna in hur varje enskild häst skulle ridas. Dessutom hade och har hon ett stort mått av envishet. Det var egenskaper som behövdes när hon köpte Ajax som 4-åring.

Målet var att utbilda Ajax till hopphäst och det gick oväntat bra, som 8-åring debuterade han 1965 i svår klass. Det året red Ulla honom på SM i Göteborg där hon blev fyra. Det blev även silver på SM i hoppning de två åren efter.

När Ulla och Ajax fick chansen att även tävla internationell hoppning i Aachen 1967 gick det däremot sämre. Ekipaget fick aldrig chansen att rida fram ordentligt, då klassen startade tidigare än aviserat, och väl inne på banan var Ajax inte alls sig själv. Efter att ha försökt starta flera klasser på samma höjd med samma dåliga resultat bestämde sig Ulla för att Ajax fick bli dressyrhäst – och resten är historia.

Ulla och Ajax

Ulla och Ajax hade stora framgångar i både hoppning och dressyr.

– Det var inte så svårt att skola om honom. Jag hade tränat honom i dressyr redan som hopphäst och tävlat upp till medelsvår B, bland annat kunde han både piaff och enstaka byten. Det var egentligen bara passage och seriebyten i galopp som han behövde träna mer på.

Våren 1969 tävlade Ulla sin Ajax under ett meeting i Vetlanda. Hon var anmäld till Lätt B, Lätt A och två medelsvåra klasser i dressyr. Det blev seger i samtliga!

Utmärkelser

Ulla Håkanson har även blivit hedrad vid sidan av tävlingsbanan. 1971 fick hon Svensk Ridsports hederstecken, 1988 fick hon ta en emot medalj från kungen för sina sportsliga insatser och 2014 blev hon utsedd till Tidernas idrottsprofil i Kristianstad kommun när staden firade 400 år!

Fem frågor till Ulla Håkanson

  1. Vilken tävlingsframgång under din karriär värderar du högst?
    Jag har många, men bronsmedaljen vid OS i München är särskilt unik, speciellt som jag red på en tidigare hopphäst!
  2. Vad är viktigt för dig när du väljer en häst för köp?
    Hästen ska vara välskapt, ha bra gångarter och ett bra huvud.
  3. Hur hittade du hästen Ajax?
    Det var hästuppfödaren Sixten Pohl som tog kontakt med min far när han hade sett mig tävla en häst i Stockholm. Pappa och jag tog tåget ner till Eslöv och vi tyckte bägge om den 4-åriga fuxen med stor bläs och fyra vita strumpor. Vilken härlig blick han hade, vaken och pigg. Vi döpte honom till Ajax.
  4. Hur ser du på dagens tävlingshästar?
    De är ädla, rörliga och elektriska. Många är väldigt fina hästar men tyvärr kommer de inte alltid till ryttare som kan hantera dem, de är för svåra helt enkelt.
  5. Du är ordförande för Dressyrringen, berätta vad ni gör!
    Vårt motto är att föra sporten framåt och verka för dressyrens främjande, bland annat genom stödjande och praktiska åtgärder. Alla medlemsavgifter och övriga bidrag går tillbaka till Dressyrringens medlemmar. Dressyrringen startade i augusti 1986.

Länkar:

Text och foto: Carin Wrange.