Profiler i HästSverige

Eyjolfur Isolfsson

Eyjolfur Isolfsson – professor i isländsk ridkonst

– Hästen är perfekt. Den kan allt den behöver kunna för att vara häst. Men den vet ingenting om ridning. Det är människans idé – och människans ansvar. Därför är utbildning vägen till hästvälfärd. Det menar Eyjolfur Isolfsson, professor i isländsk ridkonst vid Sveriges Lantbruksuniversitet. Han är också en av fem Master Trainers i världen.

Eyjolfur Isolfsson arbetar tio procent på riksanläggningen Wången och deltar bland annat i ridlärarutbildningen som Svenska Islandshästförbundet ansvarar för. Han är bosatt i Danmark och är i övrigt en mycket uppskattad och anlitad lärare och hans pedagogiska förmåga är välkänd.

Möt Eyjolfur Isolfsson som profil hos HästSverige. Texten publicerades i oktober 2023.

E.I.Foto_JessicaOB

Eyjolfur Isolfsson, professor i isländsk ridkonst. Foto: Jessica Ortiz Bergström / Gilla häst

Han föredrar att tala om utbildning i stället för träning. Och att all utbildning ska utgå från hästens grundförutsättningar.

Det bygger på att förstå hästen, hans beteende och fysiska förutsättningar – skelett, muskler, rörelser, säger Eyjolfur.

Hästen lär sig snabbt, men den, liksom vi människor, måste undervisas så att den förstår. Först då får hästen ett gott liv när den gör det arbete som vi människor bestämmer att den ska göra för oss.

– Hästen ska gå i skola. Men om ryttaren använder inverkningar och hjälper som hästen inte förstår blir det problem, säger han.
– Jag lägger stor vikt vid att utbilda hästarna på Wången. Om hästen är väl utbildad, och instruktören talar om för eleven hur den ska göra, så kommer hästen att svara rätt. Då blir det en positiv upplevelse för ryttaren, som blir motiverad att lära sig mer.

Detta är, enligt Eyjolfur, väldigt viktigt eftersom det är på det sättet som ryttaren lär sig känslan.

– Känslan kan man inte lära sig från en bok. Den får man av erfarenhet, säger han och jämför med en kopp kaffe. I stället för att jag talar om för dig hur kaffe smakar, är det bättre att du smakar själv.

Förstå inverkningar

All utbildning börjar med att få hästen att acceptera ryttarens ledarskap, att lära sig förstå inverkningarna som styr hans ben och övriga kroppsdelar.

– Då kan du ge hästen form och balans. Har hästen en form och balans som passar för uppgiften, så kommer den att göra det bättre, säger Eyjolfur.

Men det krävs olika tekniker för olika gångarter och allt bygger på kunskap. Islandshästens tölt är den gångart som oftast kräver mest utbildning.

– Den rena fyrtakten är det svåraste. Ryttarens måste ha känsla för takten. Att känna i kroppen när hästen går rätt eller om den är pass- eller travtaktig.

I framtiden hoppas Eyjolfur att det kommer mekaniska hästar som är programmerade för tölt, både ren, passtaktig och travtaktig, där ryttaren kan träna upp sin känsla.

– Jag tror att det kommer, det pågår en stor utveckling av mekaniska hästar idag. Men det krävs sponsorer för att få i gång det med tölten.

Från början handlar det ändå om utbildningsgångarten skritt. Hästen måste först kunna göra saker i skritt innan man går vidare till en annan gångart. Här, liksom i övriga gångarter, är det viktigt att hästen är lösgjord och går i ren takt genom hela kroppen.

Eyjolfur pratar om ”backmover” och ”legmover”. Hos en backmover fjädrar rörelserna genom hela kroppen. En legmover däremot är spänd i kroppen och rör bara sina ben. Den är inte lösgjord, den fjädrar inte och den belastar sina ben mer. Den lösgjorda hästen, med rörelser i hela kroppen, har halsen och huvudet framåt nedåt och går i ren takt. Den får inte rusa, det gäller alla gångarter.

– Så fort hästen rusar blir steget kortare, snabbare och rörelsen i kroppen minskar. Det är inte bra. Man ska lära hästen att gå i långsam takt med långa steg, inte snabb takt med korta steg.

Ridningens utveckling på Island

I både Sverige och övriga Europa finns en lång tradition av ridundervisning, tack vare de kavalleriskolor som funnits.  Något liknande har aldrig existerat på Island. Första gången det kom en ridinstruktör från utlandet till Island var 1971. Det var tyska instruktörer och de tog den klassiska ridningen till Island. Det innebar en stor förändring och det var ungefär i samma veva som tränarföreningen Félaga Tamningamanna, FT, bildades. Så sent som 1987 byggdes det första ridhuset på Island.

Senare gjorde Natural Horsemanship (NH) sitt intåg på Island. En lära i hur man kan arbeta med hästar och som bygger på ett mer naturligt sätt genom att ryttaren utbildas i hur hästar beter sig och tänker.

– Det passade oss jättebra. Vi kunde blanda de klassiska principerna med NH, säger Eyjolfur.

Häst sittandes

Kreativ träning, förståelse och samspel. Foto: Andreas Hejndorf

Under de år han arbetade på islandshästuniversitetet Hólar testade och utvecklade han detta i den isländska utbildningen för både häst och ryttare. Något som innebar stora framsteg.

– Idag gör vi inte som vi gjorde för 30 år sedan. Mycket har ändrats tack vare mer kunskap.
– Det var ett stort framsteg var när vi började utveckla de klassiska övningarna och använda dem i tölt – skänkelvikningar, öppna, sluta. Den utvecklingen pågår fortfarande och den viktigaste läromästaren är hästen, att vi lyssnar på den.

Ge hästen valmöjligheter

Eyjolfur pratar mycket om vikten av att förstå hästen och motivera den på rätt sätt. Därför tycker han att Natural Horsemanship är ett bra sätt att utbilda hästen genom psykologi och valmöjligheter.

– Vi vet att hästen kommer att välja det lättaste alternativet. När den gjort det belönar vi den. Då blir hästen stoltare och gladare och vi får en bättre häst.
– Om hästen väljer något annat så blir det jobbigare, men den får inget straff. Man straffar inte ett flyktdjur.

Hästen är både snabb och intelligent och söker alltid det lättaste och bekvämaste om den är i psykisk balans. Den måste vara lugn och trygg, då lär den sig otroligt fort.

– Om du lyckas göra din idé till hästens idé, då går det bra, menar Eyjolfur.

All utbildning börjar från marken. När hästen förstår det från marken överför vi det till ridning. Allt arbete från marken har till syfte att göra hästen till en bättre ridhäst.

Han tycker att den gamla, isländska principen, att hästen ska göra och gå själv, passar bra tillsammans med NH. Det betyder att du ska använda dina inverkningar för att förklara för hästen vad den ska göra och sen ska den fortsätta göra det utan dina inverkningar.

I början måste man förstås hjälpa hästen flera gånger. Han blir glad och stolt om han inte är fastklämd mellan hjälperna.
Ridning ska vara lätt och det som är svårt ska också bli lätt. Det är dit man vill komma. Då får man en fri och stolt häst, som är motiverad att göra mer för dig.

Eyjolfur vill inte använda uttrycket ”att korrigera hästen”. Vi behöver tänka att vi hjälper hästen.

Hästen har ingen aning om hur den ska bära oss, den är rädd för oss och förstår oss inte. I naturen är den inte skapt för att bära något på ryggen. Så vi måste hjälpa hästen med de problemen den har med människan. När vi tänker att vi ska hjälpa hästen blir det bättre stämning i allt vi gör tillsammans. Belöningen är den största drivkraften!

Hästen som bytesdjur

Människan har oftast de bästa intentioner, men vi behöver komma ihåg att vi är rovdjur och hästen ett bytesdjur. Vi har fortfarande mycket kvar av vårt rovdjursbeteende – ta fast, hålla i och gå rakt på.

Det här måste vi inse för att bli duktiga på hästar. Att lära oss läsa av hästens beteende. Och lära oss hur vi själva ska bete oss.

Enligt Eyjolfur är den största utmaningen i ridning just att lära sig använda kroppsspråket först och på rätt sätt, därefter handen. Annars kommer vi aldrig kunna kommunicera med hästen via kroppsspråket.

Det kräver lång träning för att få det att fungera. Man kan tänka på tyglarna som en säkerhetslina som man bara använder när det är absolut nödvändigt.

Att träffa en häst första gången

När Eyjolfur träffar en häst för första gången gör han ingenting. Han vill först och främst presentera sig och tar sen lite tid för att få kontakt, innan han gör något.

Förutsättningen för utbildning är uppmärksamhet och lugn. Hästen måste vara uppmärksam på dig som ryttare, och tvärtom. Om hästen tänker på något annat fungerar det inte. Allt handlar om uppmärksamhet, förtroende och respekt. De flesta hästar har respekt helt naturligt. Andra har, på grund av fel hantering, blivit respektlösa.
De flesta så kallade problemhästar är utbildade i problemet av människor. Sen finns det hästar med dåligt lynne, men de är mycket få. Resten är resultat av misslyckade försök till utbildning, konstaterar Eyjolfur.

För att få hästens uppmärksamhet är det benen vi behöver koncentrera oss på. Benen är det viktigaste för att hästen ska överleva som flyktdjur. Den måste tillåta oss att ha kontroll över benen. Det får vi genom att flytta hästens ben, precis som hästar gör med varandra i flocken.

Nyckeln är att ha kontroll på hästens ben, vi kan nå hästens hjärna genom benen. Control the movement and control the mind, säger Eyjolfur.

0557

Fölet har alla sinnen utvecklade och är därför redo att lära sig. Foto: Ida Thellufsen

Att flytta hästens ben

Ryttarens inverkningar måste gå ner till hästens ben – flytta, gå långsammare, snabbare, byta gångart. Allt handlar om benen. Alla inverkningar som inte har den effekten har mindre betydelse. Om hästen tittar på något annat är detta det bästa sättet att få den att fokusera på oss. Då kan vi kommunicera.

– Vi kan använda hästen till olika syften. Men en häst är en häst. Vissa människor har en tendens att förmänskliga hästen och tro att den fungerar som vi. Men vi måste bygga vår relation på hästens förutsättningar.
– Du ska anstränga dig att förstå din häst, då går allt mycket fortare. Se allt genom hästens ögon.

Att utbilda föl

På Island har det alltid varit tabu att röra fölen. Tanken var att de ska leva vilt fram till den dag de ska ridas in.

Men föl är födda med alla sinnen fullt utvecklade. De ska kunna följa sin flock direkt efter födseln. Och redan som liten fick Eyjolfur föl att följa efter honom.
Senare i livet kom han i kontakt med doktor Robert Miller i USA, som anses ha revolutionerat hästvärlden med sin teknik att träna föl, något som kallas ”imprint training”. Denna teknik ville Eyjolfur prova på fölen på Island.

– Jag har ridit in unghästar i många år på Island. Då kom de som fem, sex år gamla och var vilda. Det var tufft för hästen. Jag tänkte att det måste kunna göras bättre.

Tillsammans med sin bror, som är hästavlare på norra Island, provade de metoden på alla broderns föl.

– På Holar tog vi fram en utbildningsmetod för föl och unghästar som vi lärde våra elever. Nu används det på många av de stora avelsgårdarna på Island. Man får mycket bättre hästar och spar dessutom pengar.

Metoden går ut på att lära fölen lite i taget, 2,5-3 timmar fördelat på en vecka, en gång om året. Och den unga hästen kommer ihåg allt. Åren därpå gör man samma sak igen tills det är dags för inridning och då kan hästen redan en hel del.

– Jag lägger stor vikt vid att det handlar om att utbilda fölet, inte hantera det. Om de bara hanteras av någon som inte kan, kan den unga hästen tappa respekten för människan. De ska utbildas och lära sig flytta undan för tryck på olika sätt.

Redskap

Eyjolfur använder ett rep runt fölets kropp, men ingenting på huvudet. Via repet är det lätt att styra hästen. Han börjar med tryck bakom, så de lär sig att gå fram, och backa genom tryck framtill med repet.

För Eyjolfur är utbildningen av fölen mycket positiv. Han ser att de blir lugna och trygga, vilket är viktigt för att hästen ska få ett bra liv.

– Vi måste förstå hästen, resten är sunt förnuft. Jag har arbetat med hästar i hela mitt liv och jag ser och lär mig nya saker hela tiden. Jag är nyfiken på om det finns något mer som jag inte vet, som jag gärna vill hitta. Det blir en drivkraft som kanske är den viktigaste av allt.

Idag är hästarna tryggare och lugnare tack vare utbildningen av föl Och det har blivit mer och mer utbrett på de större gårdarna på Island.

Utbildning.900x506

Eyjólfurs utbildningsplanering.

Framtiden

Eyjolfur kan inte nog poängtera vikten av utbildning och menar att det är svaret på nästan allt.  Han anser att bedömningen av sportridningen behöver förändras och att utbildningsnivån på ekipaget ska bedömas.

– En enkel väg dit är att sätta in fler övergångar i ovalbanegrenarna och bedöma varje övergång. Jag tänker på övergång från en gångart till en annan men också på tempo och steglängd i samma gångart. En väl utbildad häst ska ta större steg när den ökar tempot.

Bild1.2 copy

Isländsk mästare i tölt. Foto: Jens Einarsson

På högsta nivå vill Eyjolfur ha ännu fler övergångar, både i trav, tölt och galopp och de ska bedömas särskilt.

– Då kommer utbildningsnivå, lösgjordhet och bättre ridning att väga mer. Vi måste titta mer på om hästen är in under hjälperna, om den kan variera utan att bli stel eller gå emot. Det är väldigt enkelt att göra detta. Vi har redan en disciplin som jag var med och utvecklade, nämligen stilpassen. Där bedömer vi alla övergångar. Det har väldigt bra effekt på ridningen i pass.

Eyjolfur vill gå vidare med samma tänk och föra in det i de övriga disciplinerna.

– Det blir mer harmoni i ridningen och ryttaren får bättre betalt för sitt arbete, att utbilda hästarna att bli bättre. Det är ett nödvändigt steg framåt som vi måste ta snart. Vi kan inte bara fortsätta att bedöma vem som går fortast eller lyfter benen högst. Vi måste få in ridningen och utbildningen mer.

Text: Anne Adre-Isaksson
Produktion: Ellinor Fuchs