Tidningen Ridsport är hans största uppdragsgivare, och har varit det sedan tidningen startade på 1970-talet. Även Svenska Ridsportförbundet, Internationella ridsportförbundet och avelsföreningen SWB gör han ofta jobb åt. Under åren har han också tagit bilder åt olika bildbyråer såsom TT, Scanpix och FLT.
– Jag tycker fortfarande att det är väldigt roligt att jobba och trots att det ibland blir väldigt långa dagar så orkar jag göra det.
Att få åka iväg på reportage och genom sina bilder skildra livet för någon ryttare, tränare eller verksamhet på en ridskola, hör till höjdpunkterna i jobbet. Då finns tid och utrymme för bilder som verkligen berättar något. Även om Roland försörjt sig många år som fotograf har han också en utbildning som journalist i bagaget vilket han har haft nytta av många gånger. Han är bra på att hitta rätt ”vinkel” på vad han vill berätta med sina bilder, och det händer ibland att han även skriver texterna till uppdraget.
Fotograf på många mästerskap
På topplistan av upplevelser i Rolands karriär finns alla de mästerskap han har fått förmånen att bevaka som fotograf. Sju olympiska spel, samtliga världsmästerskap sedan 1990 och merparten av europamästerskapen under samma period. Och ovanpå det förstås många världscupfinaler i hoppning och dressyr.
– Dressyrryttaren Tinne Wilhemsson–Silvén och jag har varit på lika många OS, konstaterar Roland och fortsätter: Och vi siktar båda två mot ett åttonde!
Att få jobba under mästerskap är inte alltid så glamoröst som många tror. Arrangemangen kan skilja sig mycket åt, beroende på värdlandets planering och logistik när det gäller medias bevakning. Det kan handla om långa transporter mellan boende och tävlingsplatser, täta kontroller av utrustningen och svårigheter att komma nära de aktiva utövarna.
– De olympiska spelen i Sydney respektive Atlanta minns jag med glädje då vi inom media kunde röra oss ganska fritt på området, medan till exempel Aten och Rio var rätt besvärliga ställen att jobba på.
Han menar att det förstås är fantastiskt när svenska ryttare lyckas bra vid ett mästerskap, som när Peder tog silver i Rio, men att det arbetsmässigt inte betyder att upplevelsen varit optimal.
Kärlek till hästen är drivkraften
Vad är det då som driver Roland att år efter år fotografera hästar? Han säger själv att det är kärleken till hästen som är betyder mest, och han vill värna om hästars välbefinnande. Samtidigt tycker han inte att alla discipliner inom ridsport riktigt lever upp till det. Inom till exempel distansritt har han sett hästar som gått på gränsen till sin förmåga vilket gjort honom upprörd.
– Det är lätt att hamna i filosofiska resonemang när man pratar om hästsport. Vem ger oss egentligen rätten att använda djur som tävlingsredskap, det bör nog alla aktiva ibland fundera över.