Efter något års arbete vid SLU gick Louise vidare till nästa utmaning, nu som hästlärare på Vreta naturbruksgymnasium i Östergötland. Hon har där arbetat såväl med gymnasieelever som med yrkeshögskolan.
– Jag var lärare på heltid mellan 2009 och 2012. Därefter var det dags att bilda familj och köpa egen hästgård och nu är jag bara engagerad i vissa kurser vid Vreta.
Egen företagare med fokus på islandshäst
Idag är Louise egen företagare inom hästnäringen och som sådan står hon på många olika ben som alla har någon anknytning till häst och framför allt islandshäst.
– Jag har själv valt det här livet och tycker det är en stor förmån att få jobba med olika verksamheter. Det gäller förstås att ha disciplin och att hela tiden söka nya uppdrag för att kunna leva på det, säger hon och fortsätter:
– För en egen företagare är det oerhört viktigt att ha en bra överblick inom näringen och jag märker nu att mina år vid agronomprogrammet vid SLU har gett mig det. Jag har gott om kontakter inom många olika områden som går att dra nytta av.
Att hon själv har en gedigen utbildning kommer också väl till pass oavsett om det gäller att hålla ridlektion för ryttare eller prata foder och träning. Men det väcker också tankar på hur dagens hästägare tänker och agerar.
– Många hästägare vill snabbt nå fram till ett mål med sin häst vilket kanske inte alltid fungerar, tycker Louise. Jag saknar en långsiktig planering hos en del och en bättre förmåga att prioritera vad som är viktigt för en häst oavsett om det gäller utfodring, skötsel eller träning.
Långsiktiga perspektiv viktigt
I sin roll som tränare uppmanar Louise sina elever att de måste fundera på varför de gör vissa saker med hästarna och att de alltid bör ha ett långsiktigt perspektiv.
– Tränare inom olika discipliner är oerhört viktiga för att sprida kunskap vidare. De flesta elever litar ju på sin tränares omdöme och därför är det viktigt att vi kan bidra med kunskap som bidrar till ökad hållbarhet.
Svår sjukdom fick lyckligt slut
Louise första kontakt med hästar inleddes på samma sätt som för många av dagens hästutövare, på en ridskola. Det var Louise mamma som var intresserad av hästar och ville att dottern skulle lära sig rida. De första lektionerna togs på Gamleby ridskola i nordöstra Småland och när familjen sedan flyttade till Linköping började Louise som 9-åring på Ånestad ridskola.
– Jag red både ponny och stor häst de första åren. Men när jag sedan som 12-åring drabbades av skelettcancer tog allt abrupt slut.
Louise behandlades för sin sjukdom under ett års tid och när hon fick frågan vad hon allra helst ville göra när behandlingen vara avslutad så svarade hon ”åka till Island och rida”.
Ett stipendium gav Louise och hennes mamma chansen att förverkliga drömmen om Island och efter den resan fanns ingen tvekan vilken hästras de ville satsa på. Väl hemma i Sverige köpte familjen sin första islandshäst som mor och dotter hade tillsammans.
– Islandshästen har en fantastisk mentalitet, och en variation av individer inom rasen som jag verkligen uppskattar.
Tävling motiverar vardagsträningen
Idag har Louise tre egna islandshästar på gården i småländska Mönsterås. Här finns gott om fina ridvägar genom skogarna plus en ridbana på gården. Just ridterrängens möjligheter var avgörande när det gälle att välja gård.
– En av hästarna tävlar jag i fyrgång och tölt. Tävlingsmomentet är viktigt för mig för att hålla motivationen uppe för vardagsträningen.
Louise poängterar att det som kan se oerhört lätt ut vid ridning av islandshäst också är det svåra. Det behövs så extremt små nyanser i ridningen och detta behöver man träna mycket på.
