Kajsa Frick

– Jag var hästtokig redan från början, så långt jag kan minnas tillbaka, berättar Kajsa. Jag hängde tidigt med pappa både vid träning och tävling. Min första tävlingsponny, ett russ, fick jag i present när jag fyllde tio år, men jag fick ju inte börja tävla förrän två år senare när jag fyllde 12.

Det var också vid 12 års ålder som hon första gången kände och förstod vilken kraft det finns i en travhäst. Trots sin unga ålder fick hon av sin pappa förtroendet att köra en av de stora hästarna på rakbanan hemma. Det gav henne en oförglömlig lyckokänsla där bak i sulkyn.

– Men jag tänkte också, hur får jag stopp på den här hästen. Så kraftfull var känslan!

Idag, vid 44 års ålder, har hon ett 40-tal hästar i träning vid travbanan i Rättvik i Dalarna. Det var i de här  trakterna hon växte upp, närmare bestämt i Nittsjö, mellan Rättvik och Mora, där familjegården finns. Pappa Leif Witasp har fortfarande kvar några hästar i träning i Nittsjö.

Stort intresse för travsport i trakten

Det finns sedan länge en stark tradition för travsport runt Siljan. Många duktiga travtränare och kuskar kommer härifrån, till exempel Olle Goop och Kajsas morbror Jim Frick. Och travbanan i Rättvik lockar varje sommar tusentals besökare när tävlingarna körs.

– Vi har tävlingar här på måndagskvällar från april till oktober. Under semestertider kommer det extra mycket folk vilket känns kul för oss som tävlar. Travsporten har ju tyvärr tappat publik på många banor då man idag kan se alla lopp via sin mobil men till Rättvik kommer de fortfarande.

Travsporten domineras av män, såväl bland tränare som kuskar, men de aktiva kvinnorna inom sporten blir fler och fler. Enligt statistik 2017 från Svensk Travsport  finns det 4 484 personer som har någon typ av licens för att köra trav och 1786 av dem är kvinnor.

-När jag började köra lopp kunde jag få gliringar från manliga kollegor men idag möts vi av mer respekt. Vi tävlar ju faktiskt på samma villkor och vi presterar.

Efter olika utbildningar inom travsporten, bland annat som lärling och till proffstränare på riksanläggningen Wången, kunde hon år 2002 titulera sig A-tränare. Därmed är hon en bland de 400 proffstränare som finns i landet. Första årets som proffs körde hon in nära 3 miljoner kronor och året efter blev det 4 miljoner. Hittills under sin karriär har hon varit först över mållinjen mer än 900 gånger. Vid en tävling på Romme tog hon fem segrar på en och samma dag. Och fler segrar vill hon ha!

– Mitt mål är att som första tjej ta över 1 000 segrar. Det jobbar jag för, säger Kajsa.

Hårt jobb som tränare

Livet som tränare och kusk är hårt och ofta slitsamt med långa arbetsdagar och resor till tävlingar flera gånger i veckan. Det är många faktorer som ska fungera för att verksamheten ska bli bra och lönsam. Duktiga och friska hästar, kunnig personal, företag som vill stötta verksamheten genom sponsring och inte minst hästägare som vill ge Kajsa förtroendet att träna.

– Hästägarna är en oerhört viktig grupp som jag ofta har kontakt med. Flera av dem har haft häst hos mig under många år. Vi jobbar mycket med andelshästar där flera personer går samman och köper in en häst. Just nu har vi fjorton andelshästar i verksamheten och den biten sköts främst av min sambo Dan Hjelm som är oumbärlig i mitt stall.

Kajsa säger själv att hon nu nått taket för hur många hästar som kan finnas i stallen som hon disponerar vid travbanan i Rättvik. Fler än 40 får det inte bli för då kan hon inte hålla kontrollen över verksamheten, och kontroll vill hon ha! Förutom att vara ansvarig för träningen av varje individ är det också oftast hon som sitter i sulkyn när det är dags för tävling.

– Jag försöker verkligen se till hästens förutsättningar och anpassa mig så långt det går. Men det händer ibland att jag inte kan få ut maximalt ur någon häst och då är jag inte främmande för att låta någon annan kusk köra den.

Trivs bäst hemma i Dalarna

Någon längtan att etablera sig vid någon av de större travbanorna i Sverige eller utomlands bär inte Kajsa på. Hon prövade på det livet redan i unga år. Bland annat var hon under två år ansvarig för ett mindre stall på Åby i Göteborg när pappa Leif ville satsa på verksamhet i västra Sverige.

Hon har också provat på att jobba med travhästar både i USA och i Frankrike men tycker ändå att livet i Rättvik är bättre.

– Här finns jättefina möjligheter att träna hästar. Förutom jobbet på bana har vi fina skogsvägar att köra hästarna på. Jag vill att mina hästar ska vara glada, då presterar dom bättre.

Text och foto: Carin Wrange, redaktör HästSverige.