Profiler i HästSverige

Jan-Olov Persson

Jan-Olov Persson

Det var med Järvsöfaks som karriären tog rejäl fart för travtränaren Jan-Olov Persson. I sulkyn bakom den unika kallblodstravaren, nu 26 år gammal, fick han osannolika framgångar under 13 säsonger på travbanan. Järvsöfaks blev älskad av hela svenska folket och Persson fick smeknamnet Kallblodskungen.

Möt kallblodskungen Jan-Olov Persson som profil hos HästSverige. Texten publicerades i mars 2020. Senast redigerad 2020-03-08.

 

Jan-Olov Persson och Järvsöfaks

Världens snabbaste kallblodstravare, Järvsöfaks, är fortfarande kungen hemma på gården nära Hagmyrens travbana där Jan-Olov Persson har sin verksamhet. Foto: Carin Wrange

Järvsöfaks har haft en fullständigt unik tävlingskarriär och anses vara den bästa kallblodiga travhäst som fötts i världen. Av 234 starter vann han 201 lopp och sprang in totalt 22,1 miljoner kronor. Vid en av starterna, 2005 i Gävle, satte han nytt världsrekord för kallblod. Tiden 1.17,9 står sig än i dag.

2013 blev Järvösfaks invald i Hall of fame, Travets storheter, ”för sina otroliga insatser på travbanorna, hans betydelse för aveln, och för att han gav svensk travsport en guldglans som ingen tidigare hade gjort”. Järvsöfaks är den enda kallblodstravaren som fått den utmärkelsen genom åren.

Förutom sina framgångar på banan har Järvsöfaks också fått 759 avkommor som sprungit in över 151 miljoner kronor. Fram tills nu har hingsten 23 söner i Sverige och Norge som är godkända för avel.

Han har allt man kan begära av en häst

Jan-Olov Persson har alltid funnits i Järvsöfaks liv. Han är både uppfödare, tränare och kusk genom hästens långa karriär. Det började med att Jan-Olov hade gjort ett bra jobb med hingsten Trollfaks och fick av ägaren Erling Selbekk erbjudandet om en gratis betäckning. Jan-Olov valde ut stoet Järvsö Anna och i juni 1994 föddes Järvsöfaks. Resten är vad man brukar kalla historia. När vi gör ett besök i Järvsöfaks hage går det inte att ta miste på den kontakt hingsten har med sin ständige följeslagare.

Men vad var det som gjorde Järvsöfaks så unik och så överlägsen?

– Han har allt man kan begära av en häst, berättar Jan-Olov. En bra fysik och teknik samt en stark vilja att vinna, en bra skalle helt enkelt. Dessutom är han väldigt snäll och orädd.

Att hingsten är orädd blev uppenbart när han 2007 fick medverka i beridna högvakten i Stockholm. Det var Jan-Olov själv som red Järvsöfaks tillsammans med högvaktens fuxar från K1 upp till Stockholms slott.

– Det var massor av folk på slottsgården som viftade och applåderade. Men Järvsöfaks brydde sig knappt om uppståndelsen, han var helt lugn. Det var en fantastisk upplevelse.

Satsade på kallblod

Hästar har alltid funnits i Jan-Olovs liv. Han växte upp på en bondgård nära Järvsö och pappan hade några travhästar i träning. Jan-Olov var inte mer än 10 år första gången han själv fick köra på egen hand. Det stora intresset för sporten fick honom att direkt efter grundskolan börja jobba hos olika travtränare för att lära mer. Första jobbet blev hos Stig H Johansson och därefter var han hos flera namnkunniga tränare som Gunnar Nordin och Berth Johansson.

Jan-Olov-Persson-travtränare-kusk-kallblod

Jan-Olov Persson selar av efter ännu ett träningspass. Travsporten har varit hans liv och levebröd sedan unga år.

– Jag ordnade mitt eget gymnasium hos dessa tränare och fick lära mig allt om att träna och köra hästar. Det var en väldigt nyttig period i mitt liv. Även min bror Ingemar valde att jobba med hästar. Han utbildade sig till hovslagare i Stockholm och har även varit ansvarig för den avel av främst kallblod vi har bedrivit under åren.

Jan-Olov har Hagmyrens travbana norr om Hudiksvall som bas för sin verksamhet. Han blev proffstränare 1985 och nio år senare köpte han en egen gård som ligger någon kilometer från banan. Perfekt avstånd för att värma upp och trava av vid träning.

De första åren hade Jan- Olov mest varmblodiga travare i träning men i början av 1990-talet kom kallblodstravaren Svinten till hans stall. Hästen hade många segrar i bagaget och med Jan-Olov Persson blev det ännu fler. Det blev början till en satsning på kallblod.

– Idag har jag ett varmblod och 99 kallblod, säger Jan-Olov som till sommaren fyller 61 år. Förutom tävlingshästarna har vi även tio avelsston som står på en annan gård i Hälsingland.

Tydligt system för att få verksamheten att fungera

Någon vilja att slå av på takten tycks han inte ha, trots 35 år som tränare. Det är full fart från morgon till kväll för denne tränare och kusk. Under 2019 körde han in nära 12 miljoner kronor och har många framgångsrika kallblod i sitt stall just nu, bland annat B W Rune.

Just den här vackra dagen i februari ska Jan-Olov strax ut på sin sjunde träningsrunda. Det blir antingen bort till stora travbanan eller längs den fem km långa vägslingan som går genom kuperad skogsmark.

travträning-kallblodstravare-jan-olov-persson-hagmyren

En fem km lång skogsslinga i kuperad terräng ger annan typ av träning än den som görs på travbanan.

– På någon av banorna kör vi två gånger per vecka och gör hårdare jobb för att få upp pulsen på hästarna. Övriga dagar skrittas hästarna framför vagn eller under ryttare och ibland får hästarna simma i den bassäng vi har byggt på gården.

Jag brukar kalla det mitt eget sudoko

Det är Jan-Olov som bestämmer vad varje häst ska göra under veckans sju dagar. I ett av stallen finns några white-boardtavlor, en för varje hästskötare, där olika hästar finns listade och hur de ska tränas – och hanteras.

– Jag brukar kalla det mitt eget sudoko, säger han med ett skratt. Det är en utmaning att få ihop schemat för alla som jobbar här och de hästar de har ansvar för.

träning-travhäst-kallblod-hagmyrens-travbana-jan-olov-persson

Med hundra hästar i träning blir det många träningspass per dag för Jan-Olov Perssons och hans personal. Här på Hagmyrens travbana som ligger någon kilometer från Perssons gård.

Undan för undan har Jan-Olov lyckats bygga upp en anläggning som erbjuder allt som behövs för bra träning av hästarna. Det finns gott om hagar, flera olika stall och två lösdrifter för de unga hästarna.

På gården finns även en veterinärklinik utrustad med förutsättningar för såväl röntgen, ultraljud och plats för hovslagare. Varje vecka kommer det hästar utifrån för undersökning. Till kliniken hör även ett mindre ridhus för longering av hästar, och lagring av foder.

En skylt i naturlig storlek av Järvsöfaks och Jan-Olov

När man kör in på gården möts besökaren av en skylt med Jan-Olov och Järvsöfaks i nästan naturlig storlek.  Och vägen in heter Järvsöfaks väg!

På flera sätt kretsar mycket kring Järvsöfaks fast han inte längre tävlar eller används i avel. Vägen in till gården är döpt efter den berömda hästen och det finns en skylt i nästan naturlig storlek av häst och kusk när man kommer fram.

Få besökare känner dock inte till att sagan om Järvsöfaks kunde fått ett hastigt slut mitt under karriären. När hingsten var tio år drabbades han av den så kallade Baron Gruff-sjukan, en tarmsjukdom som kräver omedelbar behandling av hästen genom intravenös behandling med vätska och antibiotika.

– Det var ett under att hästen överlevde. Innan vi körde ner honom till Universitetsdjursjukhuset i Uppsala slangade vår veterinär i honom fem liter Bollnäsfil. Kanske var det räddningen, vem vet. Tack och lov kom han tillbaka till sin tidigare form och två år därefter blev han utsedd till Årets kallblod.

Fem frågor till Jan-Olov Persson

1. Vilken seger har varit mest betydelsefull med Järvsöfaks?
På första plats kommer segern i Norska Derby 1998. Sedan Landskampen 1998, och Världsrekordet 1.17,9 på Gävle 2005.

2. Är Järvsöfaks avkommor lika bra som han själv var?
 Det finns bara en Järvsöfaks. Men avkommorna har snart vunnit 4000 segrar.

3. Hur många kallblodstravare finns det i Sverige idag?
Cirka 1600 hästar som tävlar och runt 600 ston i avel.

4. Varför tävlar kallbloden bara på vissa travbanor i Sverige?
Det är en bra fråga. Men det är ju så att det tävlas på de banor där kallbloden finns i träning.

5. Vad betyder hans namn, Järvsöfaks?
Järvsö är orten där han är född. Och Faks är ordet för mankam på Norska.

Text och foto: Carin Wrange.