Hans svingade sig lätt upp i sadeln på Fredman för ett ridpass när denna intervju gjordes . Det blir inte lika ofta längre, men han hjälper ibland sin fru Maud att hålla igång de hästar hon tävlar i dressyr. Nu har Hans lagt tävlandet på hyllan. Sista starten gjordes 2012 i en 1.40-hoppning och även om det inte blev någon felfri runda kände han sig rätt nöjd med insatsen.
– Det var dags att sluta när mina medtävlare var barn och barnbarn till tidigare konkurrenter på hoppbanan. På tävling vill jag alltid vinna och ge de andra ryttarna en fight. Att ha den inställningen vid min ålder är inte så bra, förr eller senare skulle jag ha ramlat av.
Framgångar med två skimlar
Många minns säkert hans snabba framfart på hoppbanorna under 1980-talet med de två skimlarna Yrhätta och Tristan. De var två av många hästar som han tävlat i hoppning under åren. Flera av dem startade i svår klass och merparten av hästarna var egna uppfödningar på gården Lejeby utanför Laholm i Halland. En period under 1980-talet gjorde han en satsning på att rida på landslagsnivå men insåg rätt snart att det kostade mer än det smakade, såväl ekonomiskt som psykiskt.
– Jag valde att börja om med några yngre hästar och nöjde mig med att tävla på något lägre nivå. Det har varit särskilt roligt att få ta fram egna uppfödningar.
Många av hästarna var angloaraber och hade engelska och arabiska fullblod i sina stamtavlor. Urmodern för Maud och Hans Dellings avel var det engelska fullblodet Therese som köptes in från Danmark. Hon visade sig nedärva många goda egenskaper i flera led. Förutom att hästarna från Dellings har hoppat bra, har de även presterat väl på dressyrbanan och inom fälttävlan.
– Jag hade en kort karriär inom fälttävlan, bara några år, men lyckades faktiskt bli svensk mästare med hästen Stubin 1992 på Flyinge. Efter det slutade jag med den grenen, det kändes för farligt.
Testat gränser har han istället gjort på andra sätt. Men såväl Tristan som Stubin har han gjort sig känd genom att rida och hoppa hinder med en halsring på hästen istället för träns och tyglar. Med Stubin struntade han även i sadeln. Första gången detta ”trick” visades upp var under tävlingar i Malmö och några år senare var det dags under tävlingarna på Globen.