Felicia Grimmenhag

– Jag bestämde mig redan på sjukhuset att jag skulle upp på hästryggen igen, trots att bägge mina ben behövde amputeras efter olyckan.

Nio veckor senare kunde hon realisera sitt beslut. Men vägen dit var lång och jobbig med läkning och rehabilitering efter alla de skador hon fick. Felicia säger själv att hon inte minns så mycket av själva olyckan. Eftersom bägge hennes ben skadades svårt förlorade hon också stora mängder blod, något som resulterade i att hon fick hjärtstillestånd och i praktiken var död i cirka 15 minuter.

– Jag flögs med ambulanshelikopter till Akademiska sjukhuset i Uppsala då mina skador var så omfattande och jag förlorade så mycket blod.

Förutom benen bröt Felicia också vänster hand, fick flera frakturer i bäckenet samt att hennes lungor kollapsade. Hon bröt också högertummen, fick frakturer i högerarmen samt skadade revbenen, mjälten och vänster höft.

Tiden på sjukhuset blev en lång och jobbig upplevelse. Hon behövde hjälp till det mesta, samtidigt som hon också fick göra många övningar för att få igång kroppen. Under tiden på sjukhuset började hon inse vidden av sitt öde men hon bestämde sig för att inte låta sig hindras. Drömmen om att åter få sitta på en häst fick henne att kämpa hårt.

Felicia är född och uppvuxen i Bålsta, några mil norr om Stockholm. Hon bor fortfarande kvar där, men nu i egen lägenhet. Hästar var tidigt ett intresse och Felicia fick börja på en ridskola med enbart ponnyer när hon var tre år gammal. Efter några år fortsatte hon sin ridning på Håbo ridklubb där hon red både ponny och stor häst.

Hade slutat rida innan olyckan

– Jag ville verkligen utvecklas som ryttare men jag kände inte att jag fick något utrymme eller möjlighet att göra det. Min familj hade inte råd att köpa någon egen häst till mig så jag slutade faktiskt att rida när jag kom upp i tonåren.

Trots avbrottet med hästarna så var det just ridning som Felicia längtade mest efter när hon på sjukhuset kunde konstatera att hon inte hade några ben längre. De var nu amputerade, det ena halvvägs upp på låret och det andra strax ovanför knäleden.

Marie Tulesjö, mamma till en av Felicias vänner, var en av många som hjälpte till att realisera drömmen. Hennes dåvarande arabhäst Miriam ansågs stabil nog för att ha Felicia på ryggen. Den första ridturen, i en westernsadel, gav mersmak och Felicia ville absolut fortsätta med ridningen. Det blev början på en helt ny karriär som ryttare, där drömmen om en plats i landslaget och kanske Paralympics hägrade.

Idag, nio år senare, rider hon varje dag sina hästar Tarot och Ramsay. Men den första egna hästen var Purissima, ett 7-årigt arabsto från Kullatorp i Skåne.

– Purissima anpassade sig snabbt till de speciella behov jag har som handikappad ryttare. Jag kunde leda henne vid sidan om rullstolen, hon stod snällt still när jag borstade, kratsade hovarna och satte på tränset. Jag kunde till och med sitta upp själv på henne via en speciell trappa i stallet som Maries pappa hade konstruerat.

Kända ryttare köpte häst åt Felicia

Felicia kände dock att hon skulle kunna nå längre med en annan häst och började leta efter en ersättare till Purissima. Det tog 1.5 år att hitta den perfekta hästen och det blev Tarot som hade tävlat upp till medelsvår nivå.
Bakom hästköpet stod fem kända hästprofiler som ville hjälpa Felicia att hitta en mästerskapshäst; Jana Wannius, Ulrika Hedin, Patrik Kittel, Charlotte Haid Bondergaard och Jan Fristedt.

– Det var helt otroligt, säger Felicia. Jag träffade Jana Wannius 2015 när jag och Purissima var med på en uppvisning under tävlingarna i Falsterbo. Jag visst inte så mycket om vem han var, jag var ju inte så insatt i ridsporten, men Jana sa redan då att han ville stötta mig som ryttare.

När Felicia fick hem Tarot i februari 2017 dröjde det inte många dagar innan Agneta Aronsson, landslagstränare för pararyttarna hörde av sig och ville att Felicia skulle tävla sin nya häst i Belgien redan i april samma år.

– Det blev rätt stressigt att få ordning på alla dokument, vaccinationer och chipmärkning, men vi kom iväg och jag red på över 67 procent i de tre klasser jag startade.

Rivstarten med Tarot på tävlingsbanan gav senare under året en möjlighet att få rida EM i Göteborg där Felicia gjorde en fantastisk ritt i kürklassen och blev femma. Sedan dess har hon funnits med i paralandslaget och var 2019 en av flera ryttare som kandiderade till Paralympics i Tokyo 2020.

Även om Felicia helst vill göra allt hon klarar av på egen hand, så är det många i hennes omgivning som hjälper till för att både vardagen och ridningen ska fungera. En mycket viktig roll har Marie Tulesjö som dagligen hjälper Felicia med träning och hantering av hästarna Tarot och Ramsay. Marie har även följt med på alla tävlingar som Felicia har varit på under sin karriär som pararyttare.

För Felicia är det otroligt viktigt att hennes hästar ska vara lugna när de hanteras i stallet, på träning och under tävling. De måste kunna stå still så snart de kommer nära Felicias rullstol och när hon kommit upp i sadeln – oavsett var de befinner sig.

– Tarot hade till en början litet svårt att hitta lugnet på tävling, men genom tränarens John Ricketts arbete har det blivit bättre. Det är ju viktigt att ha tydliga rutiner för min egen säkerhet.

Snabb karriär inom sporten

I början av sin karriär tränade Felicia för Mads Hendeliowitz men nu åker hon till Tinne Wilhelmsson på Lövsta stuteri eller Gunilla Byström på Enköpings ridklubb, varannan vecka. Träningen på hemmaplan sker med Marie Tulesjös vakande öga.

Karriären för Felicia har snabbt gått framåt och hon har fått stor uppmärksamhet i media för sin målmedvetna satsning. Under 2015 var hon med i talangprojektet Equitandi Uplandia som arrangerades av Upplands ridsportförbund för lovande unga ryttare inom hoppning och dressyr.

I mars 2016 blev hon utvald att tillsammans med pararyttaren Eva Lundqvist ingå i ATG:s Hopp och talang, där talangfulla ryttare fick stöd och värdefull kunskap för en långsiktig, hållbar sportsatsning med sikte mot mästerskap.

Vill inspirera andra

Under alla år som pararyttare har Felicia ofta berättat om hennes utveckling från olyckan fram tills idag, inte minst för att inspirera andra ryttare. Hennes eget motto är ”bara du sätter dina egna gränser” och det vill hon förmedla till så många som möjligt. Men i oktober 2018 fick hon ett rejält bakslag i sin karriär när hon ramlade av Tarot och bröt sitt högra lårbenshuvud. Avramlingen krävde operation och en konvalescens i tre månader. En jobbig period i Felicias liv men när hon väl kom upp i sadeln igen kändes det ändå bra.

Sedan dess har varit stort fokus på att hon och Tarot ska prestera så bra att de kan få rida de stora mästerskapen. För Felicia är det just tävling som lockar men under 2020 har hon nästan bara tränat. Den enda tävling hon ridit under året var SM som hölls på Strömsholm, där hon tog en silvermedalj i grad 3.

Felicia skulle gärna vilja ha någon annan rullstolsbunden ryttare som förebild men känner inte till någon idrottskvinna i samma situation. Trots att Felicia har en positiv syn på sin framtid finns det dagar då hon saknar sina ben väldigt mycket.

– Jag saknar enkla saker som att kunna gå i skogen på egen hand eller att åka och bada med mina kompisar, säger hon.

Men drömmen om att en dag få rida ett stort mästerskap, som Paralympics, håller motivationen uppe, och det är just de tankarna som Felicia delar med sig av när hon ibland håller föreläsningar för olika grupper. Hur hon med sin positiva livssyn har lyckats skapa ett liv hon känner sig nöjd och lycklig med.

Fem frågor till Felicia Grimmenhag:

1. Vad krävs av en lämplig häst för dig?
   För mig krävs det en häst som är smart och känslig. Dels för att jag ska kunna rida den men också för att jag ska kunna hantera den från marken. Det krävs också att den har ett ”bra huvud” och är stabil.
2. Vilka hjälper/hjälpmedel använder du vid ridning?
   Jag använder mig av en sadel som är specialgjord för mig som har kardborreband jag spänner över benen. Sen använder jag ett spö i varje hand som kompensation för skänklar, och även rösthjälper.
3. Hur tränar du vid sidan om ridningen?
   Jag tränar på gym 2-4 gånger per vecka.
4. Hur kan man locka fler funktionsnedsatta att börja rida/tävla?
   Jag tror det handlar om att synas ute i media och genom den väcka intresse hos ryttare med olika slags funktionsnedsättningar. Det är en fantastisk sammanhållning inom para-sporten där alla hjälper alla och är glada för varandras framgångar, vilket är superroligt!
5. Vid sidan om dina studier och ridningen har du också ett eget företag. Berätta!
   Jag driver idag ett företag som dels har en tränings-och tävlingsverksamhet med hästarna. Men sedan även en föreläsningsdel som jag ska satsa lite mer på framöver. Jag har som dröm att komma ut och föreläsa om motivation och motgångar och inspirera andra människor, vare sig det är inom ridsporten eller resten av världen.

Text och foto (där inget annan anges): Carin Wrange, redaktör HästSverige.