Forskning: DNA avslöjar - hingstarna bakom dagens hästar

Nästan alla moderna hästraser i världen härstammar på fädernet (släktskap på faderns sida) från ett mycket begränsat antal hingstar som levde för omkring 1 500 år sedan. Det visar hästforskning från 2024.

Så gick studien till

I en internationell studie med medverkan av forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, har man följt hur hingstlinjer spridits globalt och visat vilken roll hingstar spelade i imperier, krig och avel. Studien omfattar 1 517 hingstar från 189 moderna hästraser världen över.

hastar-scheik-ai-genererad-16-9

Bild: AI-genererad bild av Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

Resultat

Resultaten visar att cirka 90 procent av alla undersökta hästar bär Y-kromosomvarianter som tillhör den så kallade ”Crown-haplogruppen”, som uppstod för ungefär 1 500 år sedan. Denna genetiska enhetlighet speglar den starka, hingstcentrerade avel som präglat hästaveln genom historien.

Forskarna identifierar tre dominerande, sentida avelsinflytanden: arabisk häst, engelskt fullblod och kallblod. Dessa grupper uppvisar ett mycket begränsat antal Y-kromosomlinjer, vilket är ett tydligt genetiskt avtryck av intensiv linjeavel där ett fåtal framgångsrika hingstar fått stort genomslag (använts i stor utsträckning).

Utöver detta identifieras två stora historiska spridningsvägar för orientaliska hingstar. Den första gick via Iberiska halvön under medeltiden – det så kallade ”spanska inflytandet” – och vidare till resten av Europa och Amerika. Den andra utgick från västra Asien och kopplas till handelsvägar och expansionen av det Osmanska riket. Tillsammans förklarar dessa spridningar ursprunget till nästan alla moderna fädernelinjer hos häst idag.

Ursprunget till kallblodslinjer och ponnyraser

Studien visar att flera kallblodslinjer i norra Europa har sitt ursprung i tidiga spanska hingstlinjer, som senare förstärkts genom regional avel. Hos ponnyraser på de brittiska öarna dominerar samma spanskrelaterade Y-kromosomlinjer, medan mer isolerade raser – som shetlandsponny – saknar detta inflytande.

Ett särskilt nordiskt exempel är gotlandsrussen, där forskarna identifierar ett västasiatiskt fädernearv som sannolikt kan spåras till en enskild hingst. Detta illustrerar hur små populationer och stark inavel snabbt kan leda till att en enda patrilinje dominerar, vilket i sin tur innebär att genetisk variation på fädernelinjen går förlorad.

Den här kunskapen är central för dagens bevarandearbete, där målet inte bara är att bevara antalet individer, utan också rasens genetiska bredd och långsiktiga livskraft.

scheik-rekonstruktion-ai-genererad-alexander-3-4

AI-genererad tolkning av Karl XV:s favorithingst, Scheik. I samtida beskrivningar uppges han vara en guldfux med bläs och vita ben från Nejd-regionen i Arabien, men det finns ingen helt säker avbildning av Scheik. Forskarna undersöker nu om det genetiska arvet lever kvar än i dag.

Ett nytt verktyg för avel och bevarande

Genom att koppla specifika Y-kromosomvarianter till historiska spridningsvägar kan forskarna nu använda dessa genetiska markörer för att förutsäga fäderneursprung även i raser med bristfälliga stamböcker. Metoden ger ett kraftfullt verktyg för att förstå rasernas historia, identifiera tidigare okända avelsinslag och stödja strategier för att bevara genetisk mångfald.

Studien visar hur hästens genetiska historia är tätt sammanflätad med mänsklig kultur, migration och maktutövning – och hur modern genetik kan kasta nytt ljus över både globala och nordiska hästrasers ursprung.

Ett namn från 1800-talets hästhistoria väcker nu nya genetiska frågor. I ett tidigt skede av ett nytt forskningsinitiativ undersöks, med hjälp av arkivstudier och modern Y-kromosomanalys, om kung Karl XV:s arabhingst Scheik kan ha lämnat ett genetiskt arv som lever än idag.

Frågor till forskarna?

Kontakta Gabriella Lindgren direkt via: 

Text: Lisa Chröisty, redaktör för HästSverige, utifrån pressmeddelande från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Publicerat 2026-02-19.

 

Läsa mer: