Resultat
Resultaten visar att cirka 90 procent av alla undersökta hästar bär Y-kromosomvarianter som tillhör den så kallade ”Crown-haplogruppen”, som uppstod för ungefär 1 500 år sedan. Denna genetiska enhetlighet speglar den starka, hingstcentrerade avel som präglat hästaveln genom historien.
Forskarna identifierar tre dominerande, sentida avelsinflytanden: arabisk häst, engelskt fullblod och kallblod. Dessa grupper uppvisar ett mycket begränsat antal Y-kromosomlinjer, vilket är ett tydligt genetiskt avtryck av intensiv linjeavel där ett fåtal framgångsrika hingstar fått stort genomslag (använts i stor utsträckning).
Utöver detta identifieras två stora historiska spridningsvägar för orientaliska hingstar. Den första gick via Iberiska halvön under medeltiden – det så kallade ”spanska inflytandet” – och vidare till resten av Europa och Amerika. Den andra utgick från västra Asien och kopplas till handelsvägar och expansionen av det Osmanska riket. Tillsammans förklarar dessa spridningar ursprunget till nästan alla moderna fädernelinjer hos häst idag.
Ursprunget till kallblodslinjer och ponnyraser
Studien visar att flera kallblodslinjer i norra Europa har sitt ursprung i tidiga spanska hingstlinjer, som senare förstärkts genom regional avel. Hos ponnyraser på de brittiska öarna dominerar samma spanskrelaterade Y-kromosomlinjer, medan mer isolerade raser – som shetlandsponny – saknar detta inflytande.
Ett särskilt nordiskt exempel är gotlandsrussen, där forskarna identifierar ett västasiatiskt fädernearv som sannolikt kan spåras till en enskild hingst. Detta illustrerar hur små populationer och stark inavel snabbt kan leda till att en enda patrilinje dominerar, vilket i sin tur innebär att genetisk variation på fädernelinjen går förlorad.
Den här kunskapen är central för dagens bevarandearbete, där målet inte bara är att bevara antalet individer, utan också rasens genetiska bredd och långsiktiga livskraft.
