Forskning: "Rätt" vallfoder för rätt häst & påverkan av fodrets hygieniska kvalitet

Bakgrund

Foderstater med liten andel vallfoder och större andel spannmålsbaserat foder har i flera studier påvisats vara förknippat med ökad risk för kolik, magsår, fång, korsförlamning, krubbitning och luftsnappning hos hästar. Det är tungt vägande argument för att hästars foderstater bör bestå till största delen av vallfoder. Dessutom har vallodling flera miljöfördelar. Men vilket vallfoder är ”rätt” till vilken häst? Där finns många aspekter att ta hänsyn till.

Vad innebär ”vallfoder”?

OBS! Vallfoder är inte samma sak som grovfoder. Vallfoder = allt foder som kommer från vall, d.v.s:

• Hö
• Hösilage
• Ensilage
• Lusern
• Grönpellets
• samt bete & färskt grönfoder

Syftet med projektet

Syftet med det här projektet var att kartlägga den vetenskapliga information (utifrån 296 publikationer mellan åren 1903-2022) som finns inom ämnesområdet vallfoder till hästar ur ett utfodringsperspektiv – och att identifiera kunskapsluckor där mer forskning behövs för att kunna möta framtida utmaningar avseende vallfoder för hästar ur ett utfodringsperspektiv.

”Rätt” vallfoder för rätt häst

Hur mycket vallfoder en häst kan konsumera avgörs av flera faktorer men en av de viktigaste är vallfodrets innehåll av fiber. För vallfoder bestående av olika gräsarter är den genomsnittliga frivilliga konsumtionen 2,1 kg torrsubstans (ts) per 100 kg kroppsvikt, och för lusern något högre, 2,6 kg ts per 100 kg kroppsvikt.

Eftersom hästar som används för olika ändamål har olika stora behov av energi och näringsämnen behöver olika krav ställas på vallfodret till dem.

Vilket energivärde ett vallfoder får avgörs av dess smältbarhet, som i sin tur i huvudsak bestäms av plantmognaden vid skörd.

För vuxna hästar i vila eller lätt träning kan det vara svårt att uppnå tillräckligt lång ättid via vallfodret utan att samtidigt överutfodra med framförallt energi. Därför kan skörd i en förhållandevis sen plantmognad (under 8 megajoule (MJ) omsättbar energi (OE) per kg ts) vara lämpligt för denna hästkategori.

För växande unghästar, föl och avelsston behöver vallfodret innehålla mer protein (helst över 8 g smältbart råprotein per MJ OE) och ha ett energivärde över 9 MJ OE per kg ts, men antalet studier på hur väl vallfoder kan täcka behoven hos denna hästkategori är litet.

För hästar i hård träning bör vallfodret innehålla minst 10,5 MJ OE per kg ts vilket innebär skörd i tidig plantmognad.

Vilka mineraler finns tillräckligt av?

Hästarnas mineralämnesbehov kan täckas av vallfodret med undantag av natrium och selen, men mineralämnesinnehållet i vallfoder varierar mycket och det bör därför analyseras. Natrium och selen behöver alltid tillföras i hästens foderstat på något sätt.

Sockrets betydelse

För hästar med specifika omsättningsrubbningar kan vallfodrets innehåll av socker vara av betydelse. Till dessa hör till exempel hästar med ekvint metabolt syndrom (EMS), Pituary Pars Intermedia Dysfunktion (PPID) och en viss typ av korsförlamning (polysaccharide storage myopathy, PSSM). För sådana hästar bör sockerinnehållet i vallfodret analyseras, eftersom det kan variera stort beroende på de rådande förutsättningarna vid vallens tillväxt och skörd samt i någon mån påverkas av vilka gräsarter som
ingår.

Ensilage innehåller jämfört med hö generellt lägre koncentration av socker eftersom det förbrukas under ensileringsprocessen. Hösilage däremot, som har en begränsad ensileringsprocess på grund av dess lägre vattenhalt, kan variera mer i sockerinnehåll.

Påverkan av skörd och konservering?

Med vilken metod vallfodret skördas och/eller konserveras, till exempel som hö, hösilage, ensilage eller annan form, kan påverka dess sammansättning vilket i sin tur kan inverka på smältbarheten, hästens ämnesomsättning och prestation, men antalet studier på detta är begränsat.

Hästar som utfodrats med jämförbara ensilage, hösilage och hö, dvs som producerats från samma gröda, har visat liknande fodernedbrytning och likadana prestationer vid arbetstest oberoende av vilken vallfodertyp de utfodrats med. Vilken fodertyp man väljer bestäms därför i högre grad av de praktiska förutsättningarna där hästen hålls.

Hygienisk kvalitet; damm, mögel & gifter

Vallfodrets hygieniska kvalitet påverkas av både skörde- och lagringsförhållanden.

Hö behöver torkas till minst 84 % ts-halt och ha en vattenaktivitet på max 0,70 för att vara lagringsstabilt efter skörd, samt skyddas mot fuktig luft under hela lagringen för att förhindra mögeltillväxt. Inplastat vallfoder (som hösilage) behöver istället skyddas mot syreinträde genom balplasten eftersom det leder till mögeltillväxt i fodret.

Jämförelser av hö och inplastat vallfoder (hösilage och ensilage) har visat att hö generellt innehåller högre koncentration av inandningsbara partiklar som till exempel mögelsporer, vilka kan medverka till att hästens utvecklar kroniska luftvägssjukdomar. Mögelgifter kan också förekomma i vallfoder, men antalet studier på detta område är begränsat, liksom hur sådana mögelgifter påverkar hästar.

Tillväxt av oönskade bakterier kan ske i vallfoder som kontaminerats av kadaver, jord, gammal förna eller gödsel. Utfodring av vallfoder med nedsatt hygienisk kvalitet till hästar kan medföra allvarliga hälsoproblem vilka inte sällan har dödlig utgång, exempelvis botulism.

Engelskt rajgräs och rörsvingel kan vara infekterade av så kallade endofytsvampar. Dessa skapar gifter som framför allt påvisats kunna påverka dräktiga ston negativt. Vallbaljväxter kan innehålla andra antinutritionella substanser som till exempel växtöstrogener, oxalat eller fotosensitiviserande ämnen (orsakar skador i hud och lever), men antalet studier på deras betydelse för hästhälsan är begränsat.

För vidare forskning:

Ett flertal kunskapsluckor har identifierats i sammanställningen. Ökad kunskap behövs om hur olika vallarter, inklusive vallbaljväxter, kan användas i vallfoder för att kunna energi- och näringsförsörja olika hästkategorier med fokus på både hälsa, välfärd och prestation. Hur detta påverkar vilka metoder som kan användas för att konservera fodret och vallfodrets hygieniska kvalitet eller innehåll av antinutritionella substanser är också kunskap som behöver tas fram för en hållbar framtida vallfoderförsörjning av hästpopulationen.

Forskningsprojektet finansierades av Stiftelsen Hästforskning, med huvudsökande forskare Cecilia Müller från Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).

Text: Lisa Chröisty, redaktör för HästSverige, 2024-07-21.

Läsa mer?

• Forskningsprojektet i sin helhet: ”Vallfoder för hästar ut ett utfodringsperspektiv” (2023)