1. Analysera grovfodret
Att låta analysera sitt vallfoder (hö, hösilage, ensilage) är nödvändigt för att ta reda på energivärdet och näringsinnehållet i det. Vallfoder varierar stort i både energivärde och näringsinnehåll eftersom det i huvudsak beror på i vilken plantmognad vallen har skördats. En foderanalys ger information om energivärdet och innehållet av protein och mineralämnen. Analysresultaten används för att avgöra hur väl vallfodrets innehåll stämmer med hästens behov och för att beräkna en balanserad foderstat. Att beräkna en foderstat utan näringsanalys på vallfodret rekommenderas inte, eftersom det bygger på gissningar av vad vallfodret innehåller. Det är också viktigt att det foderprov som analyseras är representativt för partiet, här finns mer information om provtagning och analys av vallfoder:
Kunskapssida: Så skickar du grovfoder på analys
2. Salt och mineralämnen
I många foderstater behövs något extra tillskott av mineralfoder. Vilket mineralfoder som passar bäst beror på grovfodrets innehåll av olika mineralämnen och på vilket mineralämnesbehov hästen har. Foderstatsberäkningen hjälper till att belysa vilka mineralämnen som saknas. I alla foderstater som endast består av grovfoder och inte innehåller något kraftfoder behöver spårämnet selen tillföras på något sätt, antingen genom selentillskott eller via något sammansatt mineralfoder. Det beror på att jorden i hela norra Europa är selenfattig och därmed kommer de foder som odlas här inte heller att innehålla tillräckligt mycket selen. I kommersiella kraftfoder ingår oftast de flesta mineralämnen så om hästen får en större andel kraftfoder kan mineralbehovet vara täckt via det.
Hästar behöver fri tillgång till salt året om eftersom grovfodret inte innehåller tillräckliga mängder av det (nästan inget salt alls). För de flesta hästar räcker det med en vanlig saltsten som innehåller koksalt (NaCl), men vissa hästar slickar inte tillräckligt på den. Speciellt de hästar som svettas mycket och ofta förlorar mycket salt med svetten och kan få svårt att återställa saltbalansen i kroppen med en saltsten som enda saltkälla. Då kan man tillsätta vanligt salt i fodret eller lära hästen att dricka en fysiologisk koksaltlösning efter svettiga prestationer.
3. Räkna foderstat
Foderstatsberäkning går ut på att i förväg beräkna ungefär hur mycket av ett eller flera foder som en viss häst behöver per dag för att få sitt energi- och näringsbehov täckt. Beroende på vad hästen gör, hur gammal den är och hur den används kommer dess behov av energi och olika näringsämnen att variera, och detta kan man räkna fram. Hästens hull visar om intaget av energi är lika stort som hästens energiförbrukning – är hästen i lagom hull är energiintaget också lagom stort. Om intaget av näringsämnen som protein och olika mineralämnen är lagom stort är svårt att se på hästen. För lågt intag av protein och mineralämnen över en längre period kan orsaka olika typer av brister hos hästen men dessa syns inte förrän efter en tid. Överutfodring av protein och mineralämnen kan orsaka onödig miljöbelastning med växtnäringsläckage från hästens träck och urin, men också bidra till fetma (protein) och påverkat upptag av olika mineralämnen.
På HästSverige.se finns ett fritt tillgängligt foderstatsprogram:
Foderstatsprogrammet
4. Vinterbetet innehåller också näring
Under sommaren får många hästar sitt energi- och näringsbehov tillgodosett genom färskt gräs på bete. När hösten kommer avtar gräsets tillväxt, så det finns inte längre så mycket bete men näringsinnehållet kan fortfarande vara tillräckligt högt. För hästar med lägre energi- och näringsbehov (t ex lättfödda hästar som inte tränas hårt) kan vinterbete täcka det mesta av energi- och näringsbehovet långt in på vintern, speciellt om det finns gott om vinterbete. Om hästen går i en sådan gräshage är det därför viktigt att kontinuerligt hullbedöma hästen och anpassa foderstatens energiinnehåll efter hullet.
Forskning: Hästen på bete året runt
5. Gradvis foderbyte
Alla foderbyten för hästar skall göras gradvis, eftersom hästens mag-tarmkanal behöver tid på sig att vänja in sig på det nya fodret. Framför allt de miljoner mikroorganismer som finns i hästens grovtarm behöver ca två veckor på sig för att ställa om till det nya fodret. Om skillnaden mellan det gamla och det nya fodret är stor kan det behövas ännu längre tid, upp till 3-4 veckor, för foderbytet. Att göra foderbyten succesivt bidrar till att minska risken för kolik. Vid installning från bete till stallfoderstat är risken för framför allt förstoppningskolik högre, så även en sådan övergång behöver ske gradvis. Bäst är om man kan börja utfodra med det vallfoder hästen skall äta under vintern i slutet av betesperioden, och gradvis öka mängden av detta samtidigt som hästen har möjlighet att fortsätta beta en tid.
6. Fri tillgång på vatten
Risken för förstoppningskolik ökar vid övergången från bete till stallfoderstat vilken ju oftast inträder under tidig höst. En av anledningarna till detta kan vara minskat vätskeintag – betesgräs innehåller ungefär 75-80 % vatten medan hö innehåller bara ca 15 % vatten, och hösilage runt 25-50 % vatten. Det kan alltså bli stor skillnad i hur mycket vätska hästen får i sig via fodret, och vid en övergång från bete till torrare foder som hö och hösilage med hög torrsubstanshalt behöver hästen oftast några dagar på sig för att justera sitt intag av dricksvatten efter detta. Se därför till att hästen har fri tillgång till rent och friskt dricksvatten oavsett årstid. Vintertid är det givetvis viktigt att dricksvattnet inte fryser och på så sätt begränsar hästens tillgång till vatten. Läs mer här:
Kunskapssida: Vatten till hästen
7. Håll koll på hullet
Regelbunden kontroll av hästens hull är viktigt under hösten och vintern, dels eftersom förändringar i hullet efter en ändring av foderintaget visar sig tydligt först efter 6-8 veckor, dels eftersom täcken och kraftig vinterpäls kan dölja förändringar i hullet. Gör gärna en hullbedömning minst en gång i veckan, och väg vallfodergivorna för att få bättre kontroll på hur mycket foder hästen faktiskt äter. Då blir det också betydligt enklare att veta hur foderstaten skall justeras om/när behovet av det uppstår. Läs mer här om hullbedömning:
Kunskapssida: Hullbedömning (inkl. video)
Text: Cecilia Müller, universitetslektor vid institutionen för husdjurens utfodring och vård, SLU & Malin Connysson, agronomie doktor med inriktning arbetsfysiologi och nutrition vid SLU. Publicerat 2025-10-21.
