Forskning: Hästen på bete året runt

Någon större begränsning i proteinkoncentrationen fanns alltså inte men energiinnehållet varierade i perioden oktober till februari i genomsnitt mellan 5-9 MJ/kg torrsubstans. Vid ett energiinnehåll runt 5 MJ/kg torrsubstans kommer en del hästar inte att ha konsumtionskapacitet att få i sig hela sitt energibehov.

– Det innebär att ett energitillskott behöver ges, såvida inte hästen har extra hull att förbränna. Om betet innehåller mer än 8 MJ/kg torrsubstans så räcker den energikoncentrationen för de flesta vuxna ridhästar. Begränsning kan dock vara att tillgången på bete, både i tid och i mängd, är för liten för att hästen skall hinna äta hela sitt energibehov varje dag. Om betet är väldigt kort betat så blir varje tugga inte så stor. Om hästen inte är fet, och av den anledningen skulle må bra av att förbränna lite fett, så behövs det alltså stödutfodras med energi, säger forskarna vid SLU.

Den som vill ha en uppfattning om energi- och närinsinnehållet på ett bete kan ta prov för att få en uppfattning om energi- och näringsinnehållet. Provet bör tas nära marken på gräsplättar där man ser att hästarna ofta betar. Man kan också ta ett träckprov och analysera för råproteininnehållet hos ett vanligt foderlabb eftersom det finns ett visst samband mellan råproteininnehållet i träcken och råproteininnehållet i det hästen har ätit. Innehållet av råprotein i träcken (g/kg ts) motsvarar cirka 70 procent av det i betet (g/kg ts) men variationen kan vara stor.

Vinterbete rekommenderas vid foderbrist

Forskarna vill med anledning av torka och foderbristen i Sverige under 2018, rekommendera att hästar utfodras med bete även under vinterhalvåret, i alla fall upp till Uppsalatrakten.

Då krävs att man har tillräckligt stora marker så att ett vegetationstäcke hela tiden täcker marken (inga lerhagar) samt att gräset betats kort redan under sommaren och hösten. Ett bete som inte betats under sommaren (förvuxet) kan ha mycket lågt protein- och energiinnehåll om det inte skett en viss återväxt under det vissna gräset. För att få en uppfattning om kvalitén på den typen av bete måste ett foderprov tas. Det gör man genom att gå längs en diagonal på fältet och klippa ett prov ca 5 cm från marken var 15-20 meter

Projektet finansierades av SLU, Världsnaturfonden, Helge A:son Johnsson och av bidrag från allmänheten (crowd funding).

Källa: Anna Jansson och Sara Ringmark, forskare på institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi vid SLU, 2019-05-21.

Läsa mer?

• Forskningsprojektet i sin helhet: ”Russet som naturvårdare”
• Naturbetesmarker – en resurs i vår hästhållning – skrift från Jordbruksverket
• Så utfodrar du vid foderbrist – HästSverige