Kommer det regn kan återväxten komma igång ordentligt igen och det kan bli både en andraskörd och en tredjeskörd på vissa håll. Återväxtskörden ger i normalfallet inte riktigt lika hög avkastning som förstaskörden, så den kan inte kompensera fullt ut för den reducerade avkastningen i förstaskörden.
Många hästägare är rädda att bli utan vallfoder och har därmed börjat importera vallfoder från framförallt andra Europeiska länder. Det finns regelverk för foderimport som man behöver känna till – på Jordbruksverkets hemsida finns mer information om det.
Sök foder via sociala medier
Det finns också fortfarande obetade och oslagna vallar och hagmarker på lite olika håll. T ex Facebooksidan Foderhjälpen 2018 förmedlar kontakter mellan de som söker och de som har vallar och beten. Sidan är indelad länsvis.
Även om din egen vall normalt sett räcker till både slåtter och bete kan det i år vara klokt att låta hästarna beta på någon annan mark (som inte kan skördas) och istället försöka skörda så mycket vallfoder som möjligt från den egna marken. Tänk efter hur den tillgängliga vall- och betesarealen används.
Vuxna hästar som inte tränas mycket hårt har relativt lågt behov av energi och näringsämnen och klarar sig därmed bra även på t ex naturbetesmarker som inte avkastar så mycket, eller på trädor. De behöver inte beta på vallar som kan skördas som foder. Använd de marker som inte går att skörda vallfoder på som bete och spara de vallar som går att slå till vallfoderskörd.
Låt hästarna gå länge på bete
På grund av torkan har Jordbruksverket har öppnat för att skörda och beta även på trädor. Mer information finns på deras hemsida.
Om du betar eller tar skörd på träda, var uppmärksam på vilka växter som ingår. Hittar du växter du tror är giftiga bör du undvika att slå på precis de ställena, eller stängsla bort de områdena om du använder en träda till bete. På SVAs hemsida finns information om de vanligast förekommande giftiga växterna i vallar, beten och ängar.
Försök hålla hästarna på bete så länge som möjligt, för att spara på det skördade vinterfodret så långt det går. För att få betet att räcka så länge som möjligt bör beteshagen mockas, så att toaletthörnen hålls så begränsade som möjligt och inte breder ut sig, och ratorna bör putsas av så att nytt betesgräs får ljus och kan växa.
Om beteshagen är tillräckligt stor kan den delas in i två eller fler fållor, som betas av en i taget i ett roterande system. Då får det avbetade gräset tid att återväxa mellan avbetningarna, och betesarealen kan producera lite mer bete totalt sett över säsongen, eftersom betesarealen då används mer effektivt.
Att gödsla mellan avbetningarna är normalt sett ett sätt att ytterligare öka betesavkastningen, men för att det skall fungera behöver det komma regn så att gödningen löses upp och kan komma ned i marken. Det är inte lämpligt att släppa hästar på beten som nyligen gödslats, eftersom det kan leda till förgiftning. Under rådande väderläge med torka och inget regn i sikte är det därför inte lämpligt att gödsla betena mellan avbetningarna.
Komplement till vallfoder
Mängden tillgängligt vallfoder under stallsäsongen 2018/2019 riskerar att vara lägre än normalt, vilket gör att foderstaten kan behöva bestå av även andra fodermedel än bara vallfoder, vilket ju annars är eftersträvansvärt. I första hand är fodermedel som lusern i någon form, halm, gräsfröhalm, baljväxthalm, helsädesensilage, havrehö etc lämpliga att komplettera med, eftersom de är fiberrika grovfoder.
Oavsett vilken typ av ”alternativt” grovfoder man använder är det förstås viktigt att det är av god hygienisk kvalitet, och att dess näringsvärde analyseras så att man kan utfodra hästen med rätt mängd energi och näringsämnen. Den näringsmässiga analysen ligger till grund för hur foderstaten sätts samman i sin helhet i alla situationer, men i det rådande läget är det extra viktigt eftersom det grovfoder man använder sig av har en annorlunda sammansättning.
Läs mer i HästSveriges foderskola om vilken typ av foder du kan ge din häst som komplement till vallfoder.
Text: Cecilia Müller, forskare på institutionen för husdjurens utfodring och vård, SLU 2018-07-10
