I första hand är det fodermedel som lusern i någon form, halm, gräsfröhalm, baljväxthalm, helsädesensilage, havrehö etc lämpliga att komplettera med, eftersom de är fiberrika grovfoder.
Helsädesensilage är foder som består av hela spannmålsplantan, dvs inte bara spannmålskärnan, och havrehö är hö gjort på hela havreplantan. Det är inte så vanliga fodermedel till hästar i Sverige, men i t ex USA används havrehö mer frekvent, och helsädesensilage används en del i Tyskland. Båda kan vara variera i sitt näringsinnehåll – i ju tidigare plantmognad (grönare stadie) det skördats, desto mer liknar det hö, och i ju senare plantmognad skörden skett desto mer liknar det en blandning av spannmål och halm.
Gräsfröhalm och baljväxthalm är restprodukter från vallfröodling (och ärtskörd) och kan näringsmässigt liknas vid sent skördat hö. Proteininnehållet i gräsfröhalm är oftast mycket lågt, men lite högre i baljväxthalm. Även produktion av spannmål, halm, helsäd och vallfrö påverkas av torkan, så även för dessa fodermedel kan det vara svårt att hitta tillräckliga kvantiteter.
Ytterligare ett fodermedel som kan användas för att komplettera en foderstat är betfiber. Betfiber är energirikt på grund av sitt innehåll av lättsmält fiber, och kan betraktas som lite av ett mellanting mellan grovfoder och kraftfoder. Betfiber kan alltså ersätta en mindre del av en vallfodergiva i foderstaten.
Oavsett vilken typ av ”alternativt” grovfoder man använder är det förstås viktigt att det är av god hygienisk kvalitet, och att dess näringsvärde analyseras så att man kan utfodra hästen med rätt mängd energi och näringsämnen.
Den näringsmässiga analysen ligger till grund för hur foderstaten sätts samman i sin helhet i alla situationer, men i det rådande läget är det extra viktigt eftersom det grovfoder man använder sig av har en annorlunda sammansättning. Om man använder helsädesensilage eller havrehö, eller liknande fodermedel, bör även stärkelsehalten analyseras, så att man inte med grovfodret överskrider hästens stärkelsenedbrytande kapacitet (max 150 g stärkelse per 100 kg kroppsvikt och utfodringstillfälle, och mindre än 500 g stärkelse per 100 kg kroppsvikt och dygn).
Kraftfoder ger kort ättid
Om man tvingas utfodra hästen med foderstater med miniminivåer av grovfoder kommer de att istället bestå av en jämförelsevis hög andel kraftfoder, för att hästens behov av energi och näringsämnen skall kunna täckas. Det påverkar också hästens födosökstid, eftersom kraftfoder tar mycket kortare tid att äta jämfört med grovfoder. För att försöka förlänga födosökstiden för hästen kan man ge den tillgång till lövsly. Särskilt sälg, rönn, hassel, asp, skogslönn (inga andra lönnarter!) brukar fungera bra. Sådant lövsly kan ges både färskt och torkat.
Om du ger torkat lövsly är det viktigt att bladen blivit ordentligt torkade, annars börjar de mögla under lagringen, precis som fuktigt hö. Ta bara sly där du säkert känner igen vilken art det är, och naturligtvis bara där du har fått lov att ta det. Även björksly kan fungera i torkad form, men brukar vara mindre populärt hos hästarna när det är färskt. Ask och alm fungerar också bra, men på många ställen är det värdefulla träd som man inte vill ta bort.
Undvik ek, bok, idegran, etc, och ge inte hästar tillgång till trädgårdsavfall då det ofta innehåller giftiga växter. I Storbritannien är tillgång till trädgårdsavfall en av de vanligaste orsakerna till förgiftning hos häst.
Text: Cecilia Müller, forskare vid institutionen för husdjurens utfodring och vård vid SLU 2018-07-10
Läs mer om hur du utfodrar hästen vid foderbrist – här!
