Forskarna vill jämföra virusstammarna med EHV-1-virus som diagnosticerats i Sverige med andra fall av feber, kastning och/eller neurologisk sjukdom tidigare år, och med virusstammar som finns beskrivna internationellt.
De kan då se hur nära olika stammar är släkt med varandra, och analysera om vissa stammar är förknippade med mer allvarliga utbrott än andra. Det finns stammar med vissa kännetecken som har beskrivits som mer ”aggressiva” än andra.
Forskarna vill också kartlägga virusets DNA, så kallad sekvensering. SVA har stor erfarenhet och expertis på detta område för många olika smittämnen på olika djurslag, och de har god kontakt med forskare i andra länder som arbetat just med hästens abortvirus, EHV-1.
Bråttom med rätt diagnos
SVA-forskarna tycker det är viktigt att kunna dra nytta och lärdom av årets utbrott när det gäller den bästa diagnostikmetoden i olika sjukdomsskeden. Det är alltid viktigt att snabbt få rätt diagnos när man har en smitta. Det finns idag inte några hundraprocentiga metoder i varje läge, men med hjälp av forskning tas de bästa alternativen fram.
-Vi vill även studera hur larm om smittor bland hästar kommuniceras, säger Gittan Gröndahl. Från utbrott i andra länder har man sett att neurologisk virusabort ofta leder till ”publik panik”, eftersom det uppfattas som nytt, dödligt och att det sprider sig.
Hon tycker det är intressant hur den här händelsen med neurologisk virusabort i tre isolerade stall i en liten del av landet kommunicerades av olika aktörer, vilka vägar kommunikationen tog, och vad som sedan hände över landet från januari till mars. Det är också intressant hur utbrottet på en internationell tävling där viruset faktiskt hade stor risk att spridas på riktigt (och även gjorde det) hanterades utan samma uppståndelse.
– Här hoppas jag att någon som studerar kommunikation, särskilt riskkommunikation och sociala media, kan arbeta med oss och analysera hur olika händelser längs vägen påverkade den känsla av oro och kris som många upplevde i det första fallet, och som påverkade deras attityder och förändrade deras beteenden, säger Gittan Gröndahl.
Många kände också behov av att sprida sin egen bild av läget, hur och till vem spred de den? Både traditionella rådgivare, organisationer och experter samt media, men även drabbade djurägare och allmänheten själva, har lagt ned mycket tid på att svara på frågor och ge information utåt.
Källa: SVA (Statens Veterinärmedicinska Anstalt)
