Forskare vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) har undersökt tysta smittbärare för att utöka kunskapen om deras roll för spridning av kvarka. 41 hästar från samma stall följdes under 13 månader efter ett kvarkautbrott, fram tills att alla hästar var smittfria. Näs- och luftsäcksprover från de 10 hästar som blev tysta smittbärare inkluderades i den aktuella studien.
DNA från kvarkabakterier kunde löpande påvisas i prov från de tysta smittbärarna med PCR-analys. Vid vissa provtagningstillfällen kunde bakterier också påvisas genom bakterieodling, vilket kräver att levande bakterier fångas upp i provet. I prover tagna sex månader efter sjukdomsutbrottet visades lokala förändringar i arvsmassan hos kvarkabakterier från två av de tysta smittbärarna. Bakterier med dessa så k.allade punktmutationer spreds sedan mellan hästar utan att orsaka sjukdom.
Forskarna vid SLU drar slutsatsen att tysta smittbärare med odlingsnegativa bakterieprov men positiva PCR-prov bör betraktas som smittsamma. Forskarna föreslår också att punktmutationer kan vara en orsak till kvarkabakteriens förmåga att undkomma immunförsvaret hos tysta smittbärare.
Länk till vetenskaplig artikel.
Källa: Riihimäki M, Aspán A, Ljung H, Pringle J. Long term dynamics of a Streptococcus equi ssp equi outbreak, assessed by qPCR and culture and seM sequencing in silent carriers of strangles. Vet Microbiol. 2018, 223:107-112.
