Insulinresistens hos häst – en utmaning

Sedan en tid tillbaka används ett nytt humant diabetesläkemedel till hästar och effekten av detta har varit dramatisk – en riktig ”gamechanger”! Det är Johan Bröjer, professor i internmedicin häst vid SLU, som har hittat en ny behandlingsform för att få ner insulinnivåerna i blodet efter utfodring och som därmed kan leda till nya behandlingsrekommendationer för hästar med Ekvint Metabolt Syndrom, EMS.

johan-brojer-slu_220203_2288_foto-jenny_svennas-gillner-slu_900px

Professor Johan Bröjer tar ett blodprov på en häst som lider av ekvint metabolt syndrom. Foto: Jenny Svennås-Gillner, SLU

Ekvint Metabolt Syndrom, EMS, är en sjukdom som påverkar insulinfrisättningen i blodet och gör att hästen får onormalt höga insulinnivåer efter utfodring. De höga insulinkoncentrationerna kan leda till att hästen får fång – ett smärtsamt tillstånd i hästens hovar. Normalt sett behandlas sjukdomen genom förändring av utfodring och skötsel. Men det är inte alltid det räcker. Hästen kan fortfarande ha väldigt höga insulinnivåer efter utfodring och det kan leda till att hästen får upprepade fånganfall. I vissa fall kan man tvingas avliva hästen.

Det här händer i den friska kroppen

När hästen äter stiger koncentrationen av socker i blodet (blodglukos). Ökningen stimulerar bukspottkörtelns betaceller att frisätta insulin, vilket behövs för att en del av kroppens celler ska kunna ta upp glukos.

– Insulin är som en nyckel som ”låser upp” cellen så att det bildas kanaler där glukos kan komma in i cellen, förklarar Johan Bröjer.

Hos en frisk häst stiger glukosnivån efter att hästen ätit men sjunker sen och efter fem timmar är glukoskoncentrationen nere på en normal nivå vid fasta igen. Insulinkurvan är flack och det behövs inte så mycket insulin för att glukos ska komma in i cellerna.

Det händer vid insulinresistens

– Men när hästen blir insulinresistent så svarar cellerna inte lika bra på insulin längre. Då måste bukspottkörtelns betaceller frisätta mycket mer insulin för att glukos ska kunna tas upp i cellen. Det blir då en mycket brantare insulinkurva.

Hästen kan ta upp glukos genom att insulinkoncentrationen ökar – den har en kompenserad insulinresistens, dvs, insulinresistensen kompenseras genom att mycket mer insulin frisätts så att cellerna till slut svarar och tar upp glukos.

Även människor kan bli insulinresistenta. Framför allt drabbar det överviktiga personer.

– De har också en kompenserad insulinresistens i början. Under den här tiden är de glukostoleranta, dvs de kan frisätta så mycket insulin som behövs för att glukos ska kunna tas upp av cellerna. Men människans betaceller i bukspottkörteln sviktar ganska snart och det gör att patienten i stället blir glukosintolerant, dvs. nu kan patienten inte längre frisätta så mycket insulin som behövs för att kompensera resistensen och då stiger glukoskoncentrationerna efter ett födointag, säger Johan Bröjer.

Hästen skiljer sig dock lite från människan. En häst kommer i princip under hela sin livstid att vara glukostolerant, men den kommer att ha kvar sin kompenserade insulinresistens.

– Hästen har förmåga att kompensera under väldigt lång tid, trots att insulinresistens kanske ökar under hästens livstid. En häst kan också utveckla typ 2-diabetes som människa gör, men det är väldigt ovanligt. Så när en insulinresistent häst äter kommer den att få höga insulinnivåer, vilket leder till att den utvecklar fång.

Fång – en smärtsam process i hoven

En häst kan väga över ett halvt ton och den vikten ska bäras upp av hästens hovar. Hovkapseln är fäst i hovbenet via lamell lagret. När hästen får fång är det lamell lagret som skadas. Hästen får då väldigt ont i hovarna, den blir halt och vill inte röra sig, den kan också luta sig bakåt för att avlasta smärtan i hovarna.

– Hovbenet kan sjunka och rotera om man har otur. En häst kan få fång av en mängd olika orsaker men den vanligaste är att de har höga insulinnivåer, berättar Johan Bröjer.

Hästar som är insulinresistenta får också en störd ämnesomsättning, så att fett kan hamna på speciella delar av kroppen. Ett vanligt ställe är att fett deponeras i nacken och hästen får en konvex, böjd, nacke. Men det går inte att bara titta på hästen. En insulinresistent häst ser oftast ut som vilken normal häst som helst.

Att diagnostisera EMS

För att diagnostisera sjukdomen EMS kan man använda sig av ett oralt glukosintoleranstest. – Vi ger en standardiserad mängd glukossirap i hästens mun och följer insulinsvaret.

De normala hästarnas insulinsvar får en flack insulinkurva. Många av de sjuka hästarna får däremot en kraftig insulinkurva efter det här testet. Desto kraftigare insulinkurvan blir desto sjukare är hästen.

En insulinresistent häst kan därmed inte släppas på bete eftersom den då får nästan obegränsad tillgång på gräs och väldigt mycket socker.

– Den hästen kommer att få ett väldigt kraftigt insulinsvar. För att hästen inte ska få fång måste man få ner insulinkurvan. Hästen måste flyttas från betet och börja utfodras med ett foder som inte innehåller så mycket socker. Gör vi det kan vi få ner insulinkurvan efter utfodring, säger Johan Bröjer.

När alla förändringar i utfodringen gjorts, är det viktigt att följa upp och se vilket insulinsvar man får – att insulinkurvan ligger på en bra nivå.

– Det är bättre att veta än att gissa. Gissar vi fel så får hästen fång igen, säger Johan Bröjer.

Nya behandlingsmetoder

Många gånger hjälper det inte att förändra utfodringen. En del hästar är så insulinresistenta att de får väldigt kraftigt insulinsvar trots att stora förändringar gjorts i utfodringen. Därför har forskare runt om i världen försökt hitta olika behandlingsmetoder, som att använda sig av humana diabetesläkemedel för att få ner insulinsvaret. Tyvärr har det inte varit speciellt framgångsrikt.

– Många av dessa läkemedel har tagits upp dåligt av hästens mag- tarmkanal och en del läkemedel har inte varit effektiva, säger Johan Bröjer.

– Hästen är ett ganska stort djur och en del av behandlingarna har blivit alldeles för kostsamma. Det har varit svårt att hitta ett bra läkemedel som varit användbart till häst.

Men sedan drygt fem år tillbaka har Johan Bröjer och hans forskkollegor på Sveriges Lantbruksuniversitet börjat använda ett i sammanhanget ganska nytt diabetsläkemedel för människa; natriumglukostransportör typ-2 hämmare, SGLT-2-hämmare.

När urin bildas finns det socker i urinen. Natriumglukostransportörerna, som transporterar glukos från den första urinen som bildas, för tillbaka glukos till blodet. Det gör att den urinen som bildas sen, som kommer ut i urinblåsan, inte innehåller någon glukos. Ger man då det här läkemedlet så blockerar det transportproteinerna, så att glukos inte längre kan tas upp utan hamnar i urinen och kissas ut.

– Det gör att glukoskurvan blir flackare och vi får därmed också en flackare insulinkurva. Tanken var att vi skulle kunna utnyttja detta men vi visste inte hur bra det skulle fungera på häst.

Forskning har nu visat att läkemedlet är väldigt effektivt på häst, och att det minskar insulinsvaret med i medeltal mer än 65 procent.

– Det har vari oerhört effektivt, det tas upp på ett bra sätt hos hästen och kostnaden är fullt hanterbar. För en islandshäst rör det sig om cirka 300 kronor i månaden.

Johan Bröjer vill dock understryka att läkemedlet inte är något som en veterinär bara skriver ut och lämnar till djurägaren.

– Man måste matcha medicineringen med hästens utfodring. Det kräver att man har veterinärer som är kunniga och väldigt engagerade. Och vi måste ha djurägare som är engagerade och väldigt motiverade.

Både djurägare och veterinärer måste samverka och utfodringen eller behandlingen kan behöva justeras efter hand. Att jobba tillsammans är ett måste för att få det så bra som möjligt för hästen.

– Därför kommer det att vara oerhört viktigt med kunskapsöverföring från forskargruppen till veterinärer. Det tar lite tid och vi behöver forskningspengar till det också.

– När vi avslutar det här forskningsprojektet om två år så kommer vi att ha nya behandlingsrekommendationer för hästar med EMS. Det kommer verkligen att göra skillnad. Och då har jag uppnått ett stort mål i livet, säger Johan Bröjer.

Text: Anne Adre-Isaksson 2022-04-08