Foderrådgivare rekommenderar generellt att man kan ge hästar halm, särskilt till feta hästar, om man i övrigt har komponerat ihop en foderstat som fyller alla behov.
Halm innehåller förhållandevis lite energi och ger hästarna möjlighet att tugga en längre tid än hö. Hästar som får större grovfodergivor uppvisar inte lika mycket frustration och aggression i samband med utfodring som hästar på mindre grovfodergivor. På så sätt bidrar halmutfodring till bättre djurvälfärd.
Finns risk för magsår hos häst
Det finns dock en dansk studie gjord i fält som antyder att hästar som fodras med halm har en ökad sannolikhet att få magsår. På grund av denna studie vill vissa foderföretag och en del europeiska forskare avråda från att använda halm till utfodring.
Studien har dock stora begränsningar då uppgifter saknas om hästarna har fått i sig alla näringsämnen och kvalitén på halmen. Från andra studier där man gjort hygienanalyser på halm som används i stallar, vet vi att det är hög sannolikhet att halmen är ”dålig”, vilket kan förmodligen påverka magslemhinnan.
I vissa europeiska länder undervisas veterinärstudenter om att halm ökar risken för kolik. I flera studier som försökt identifiera riskfaktorer för kolik har halm dock inte pekats ut som en riskfaktor. Uppfattningen kan komma från äldre litteratur. I svensk litteratur från andra världskriget nämns att halmfoderstater möjligen kan öka risken för kolik. Författaren nämner också att det kan bero på att tarmens rörelse försämrats som följd av vitaminbrist orsakad av en icke komplett foderstat.
Resultat klara senare i vinter
Studien kommer att startas under 2018 så att resultaten kan finnas tillgängliga senare i vinter. Den görs i samarbete med Universitetsdjursjukhuset vid SLU och kan vara viktig för hästar som annars riskerar att avlivas på grund av foderbrist.
En grupp hästar (islänningar/russtyp) utfodras med två foderstater, en där en stor del av energin kommer från (bra) halm och en där halm inte ingår (samma näringsinnehåll i båda). Magslemhinnan studeras efter 2-3 veckor med gastroskopi. Tarmaktivitet (ljud) dokumenteras och träcken analyseras på dess vatteninnehåll och pH. Mätningarna kan ge en grov fingervisning om avsevärda förändringar sker i tarmmiljön.
För mer information:
Anna Jansson, professor, institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi, SLU
018-67 2106
anna.jansson@slu.se
Sara Ringmark, post doc, institutionen för anatomi, fysiologi och biokemi, SLU
018-67 1422
sara.ringmark@slu.se
Källa: Pressmeddelande från SLU
