I sitt doktorandprojekt vid SLU har Merina Shrestha sökt efter regioner i arvsmassan som har betydelse för om hästar utvecklar sommareksem eller inte.
Projektet ingår i Horsegene, ett EU-finansierat projekt som engagerar genetikforskare i Sverige, Belgien, Holland och England.
Islandshästar och exmooreponnyer
Merina Shrestha studerade totalt 355 islandshästar i Sverige och Nederländerna samt 280 Exmoorponnyer från Storbritannien, varav nästan hälften hade sommareksem.Hästarna genotypades för så kallade SNP-markörer, en typ av genetiska markörer som finns spridda över hela arvsmassan. Merina Shrestha och forskargruppen vid SLU identifierade flera regioner i arvsmassan som verkar ha betydelse för sommareksem, men ingen enskild gen eller region ger stor påverkan.
Då svenska och nederländska islandshästar analyserades förklarade de tio viktigaste regionerna i arvsmassan tillsammans ungefär 6,5 procent av den genetiska variationen för sommareksem. Ett effektivt genetiskt test för sommareksem verkar alltså inte lätt att ta fram.
Behövs genetisk variation inom aveln
Att det finns genetisk variation är en förutsättning för att kunna bedriva avelsarbete. Variationen kan minska till exempel till följd av starkt urval av hästar till avel eller på grund av inavel. Merina Shrestha studerade också hur stor genetisk variation som finns inom olika hästraser i Nederländerna, och hur genetiskt lika raserna är. Även för denna studie användes SNP-markörer.
Resultaten bekräftade rasernas historia. De olika nederländska varmblodsraserna är närbesläktade, och islandshästar och shetlandsponnyer är mer genetiskt lika varandra än de andra raserna.
Den mest inavlade rasen i studien, frieserhästen, skiljer tydligt ut sig från de andra raserna. Näst högst medelinavelsgrad har shetlandsponnyer, medan islandshästar är betydligt mindre inavlade.
Lägst medelinavelsgrad av raserna i studien har det nederländska varmblodet KWPN, förmodligen för att man har tagit in andra europeiska varmblodshästar i rasen.
Studien påvisade också några regioner i arvsmassan där den genetiska variationen skiljer sig åt för olika raser, vilket kan leda vidare till fler spännande forskningsprojekt.
Text: Susanne Eriksson, forskare på institutionen för husdjursgenetik, SLU. Redigerad av Carin Wrange, redaktör HästSverige 2017-01-20
Läsa mer?
