Forskning: Ryttarens sits

Den ”ideala” sitsen finns noga beskriven i litteraturen men den är svår för ryttaren att lära sig och svår för ridläraren att lära ut eftersom häst och ryttare hela tiden är i rörelse. Sitsen påverkas av många olika faktorer bland annat ryttarens balans och kroppsmedvetande. Även hästens rörelsemönster, temperament och utbildningsnivå påverkar resultatet.

Ryttarens bäcken är centrum för rörelserna och ”motorn” i ryttarens sits. Därför är det viktigt att bäckenet hålls i en neutral position som tillåter det att röra sig i samstämmighet med hästens rörelser. Eckart Meyners (rörelseforskare från Tyskland) har arbetat fram nya metoder för att förbättra ryttarens sits där han kombinerar klassisk ridlära med rörelsepedagogik. Han använder olika övningar utan häst inklusive `Balimo® pallen´, en pall med löst säte, för att mjuka upp ryttarens bäcken.

Avvikelse i sits påverkar hästen negativt

Det finns en stor risk för att hästen påverkas negativt om ryttaren använder en sits som avviker alltför mycket från den korrekta sitsen. Om ryttaren exempelvis sitter snett måste hästen kompensera detta genom att balansera upp ryttaren. På lång sikt kan det leda till olika typer av problem både i muskler och i skelett och det kan medföra onödigt lidande för hästen. Därför är det viktigt att hitta bra metoder för att förbättra ryttares sitsar.

År 2005 infördes två nya tävlingsformer i Sverige där ryttarnas sitsar bedöms; Ryttartest och Dressyrryttartest. Syftet med en pilotstudie genomförd på Ridskolan Strömsholm var att försöka definiera och systematiskt mäta olika typer av sitsfel hos ryttare samt att testa ett speciellt träningssystem för att lösa felen. Dessutom studerades hur hästens beteende påverkas av ryttarens sits.

Elever fick sitsar bedömda

Projektet utfördes som en studie av 20 elever vid Ridskolan Strömsholm som fick sin sitsar bedömda när de red ett enklare dressyrprogram. Innan dess hade en förstudie skett med tio ryttare.

De som bedömde elevernas ritter var fem erfarna tränare och domare godkända av Svenska Ridsportförbundet, som dessutom var tävlingsryttare på medelsvår till svår nivå i dressyr.

När samtliga 20 ryttare blivit bedömda skedde en andra testomgång där ryttarna delades in i en experimentgrupp och en kontrollgrupp.

Ryttarna i experimentgruppen fick ett specialutformat träningsprogram med övningar utan häst som skulle genomföras dagligen under nio veckor. Kontrollgruppen gjorde inte några övningar alls

Lägre hjärtfrekvens hos hästarna

Efter nio veckor bedömdes samtliga ryttare igen och panelen som bedömde ryttarna visste inte vilken grupp eleverna tillhörde. Båda grupperna red bättre denna andra omgång jämfört med den första. Ryttarna i experimentgruppen tyckte att de övningar som de gjort var nyttiga och löste spänningar i nacke och höfter, ökade rörligheten i höfterna, förbättrade koordinationen och ökade kroppsmedvetandet.

Hästarnas hjärtfrekvens var lägre i testomgång två jämfört med första gången och det fanns en tendens till större minskning av hjärtfrekvensen när hästarna reds av experimentgruppen jämfört med testgruppen.

Studien visar också att det är svårt för erfarna domare/tränare att bedöma och vara överens om kvaliteten på ryttarens sits. Det behövs mer studier om hur häst och ryttare fungerar ihop för att öka ryttarens och hästens välmående.

Fördjupad information

Svårt även för erfarna bedöma sits

Det är svårt även för rutinerade domare och tränare att bedöma ryttarens sits. Det  visar resultaten från studien. Det fanns ingen signifikant överensstämmelse mellan en erfaren panels bedömning av en grupp ryttares sitsar.

Ett individuellt träningsprogram utan häst upplevdes som positivt av ryttarna men det gick inte att bevisa att det verkligen förbättrade sitsarna. Sitsfelet ”bakåtlutat bäcken” var det enda som förbättrades mer hos ryttare som tränat med hjälp av det speciella programmet under en nioveckors period jämfört med en kontrollgrupp som inte tränat alls vid sidan av ridningen.

Ryttarna i experimentgruppen ansåg att övningarna utan häst var värdefulla (ökade rörligheten i höfterna, förbättrade koordinationen, ökade kroppsmedvetandet) och sju av nio ryttare tyckte att övningarna förbättrade deras ridning.

– Ett spännande sätt att jobba med sitsen, säger ridinstruktören Cecilia Nordin som deltog i studien. Så här jobbar man ju inte i vanliga fall. Övningarna gick ut på att lära känna och hantera sin egen kropp och att bli medveten om hur man kan träna utan häst.

Minskad hjärtfrekvens

Både ryttares och hästars hjärtfrekvens minskade mellan de båda testtillfällena. Hästarna hade signifikant lägre hjärtfrekvens när de reds av ryttarna i experimentgruppen jämfört med när de reds av ryttarna i kontrollgruppen efter nioveckorsperioden. Om det berodde på att experimentgruppen fått bättre sits och balans genom den extra träningen utan häst vet man inte. Däremot visade hästarna mer undvikande beteende (när hästen försöker undvika att utföra det ryttaren vill) när de reds av experimentgruppen.

Slutsatsen var att hjärtfrekvens inte nödvändigtvis behöver vara ett bra sätt att mäta välbefinnandet hos hästen men här behövs fler studier.

Olika ryttare bedömdes

Studien har genomförts i samarbete mellan Ridskolan Strömsholm och Sveriges lantbruksuniversitet (SLU) och har finansierats av Stiftelsen Hästforskning. Mari Zetterqvist Blokhuis har varit forskningsledare och ridlärare och elever från Ridskolan Strömsholm har deltagit i studien. Förutom Strömsholmslärarna Agneta Aronsson och Marianne Esseen-Söderberg medverkade professor Linda Keeling och Elke Hartmann från SLU.

Studien startade med att en panel på fem rutinerade tränare/domare bedömde sitsarna hos en grupp ryttare när de red ett enklare dressyrprogram på tre olika hästar med olika storlek och kroppskonstitution.

Panelen fokuserade på ryttarens mellandel, från midjan till och med knäet, och noterade det man ansåg vara avvikelser. Panelen enades om ett protokoll med 16 tänkbara sitsfel.

Specialutformat träningsprogram

I nästa steg undersöktes om det går att lösa olika typer av sitsproblem med hjälp av ett specialutformat träningsprogram. En ny grupp på 20 ryttare red tre hästar var i samma dressyrprogram och sitsarna bedömdes av panelen enligt det protokoll som kontruerats. Alla ritter filmades och och hjärtfrekvensen mättes hos ryttare som hästar.

Ryttarna delades in i en experimentgrupp och en kontrollgrupp. Experimentgruppen fick hjälp med ett individanpassat program med övningar utan häst och Meyners medverkade vid valet av övningar. Det individanpassade träningsprogrammet genomfördes under 15-20 minuter varje dag på frivillig basis. Två Balimo® pallar köptes in för att öva ryttarnas balans och flexibilitet i bäckenet. Efter nioveckorsperioden gjordes ett nytt test för att undersöka om det fanns någon skillnad mellan grupperna.

Ryttarna i studien hade mellan ett och nio sitsfel. De vanligaste problemen var obalans, instabil eller stel mellandel och klämmande lår eller knän. Resultaten visade också att hästarna påverkade antalet registrerade sitsfel eftersom vissa hästar var svårare att sitta på än andra. Ryttarna i experimentgruppen besvarade ett frågeformulär om hur de upplevde det speciella träningsprogrammet.

Hästarnas beteende registrerades

Hästarnas beteende registrerades baserat på huvudets, öronens, munnens och svansens position/rörelser. Det undvikande beteendet hos hästarna ökade mer när de reds av experimentgruppen jämfört med när de reds av kontrollgruppen efter träningsperioden och det visar att ryttarnas sitsar ändrades utan att det uppfattades av domarna/tränarna.

En möjlig anledning kan vara att hästarna uppfattade en förändring i ryttarnas sitsar men att den var för liten för att vara observerbar av tränarna/domarna. Det kan finnas olika förklaringar varav den ena är att ryttarna ökade sin styrka i musklerna genom den extra träningen och att det påverkade hästarnas beteende. Det finns även en möjlighet att övningarna hade en psykologisk effekt på ryttarna i experimentgruppen genom att de kände en större press i det andra testet och därmed blev mer spända.

Skillnaden i hästarnas hjärtfrekvens kan förklaras med att de var i bättre fysisk kondition vid det andra testet. Bättre fysisk kondition kan också förklara minskningen i ryttarnas hjärtfrekvens. Det kan även tänkas att ryttarna var mindre nervösa vid det andra testtillfället.

Behövs nya metoder för sitsträning

Under hösten 2007 har protokollet med sitsfel justerats och panelen har återigen bedömt ryttarnas sitsar utifrån ett ”helhetsperspektiv” där sitsen delats upp i endast tre huvudområden (utifrån videoinspelningen från testerna).

Förmodligen behöver tränare/instruktörer lära sig mer om hur ryttarens kropp fungerar för att kunna göra en korrekt och mer objektiv bedömning av ryttares sitsar. Det finns ett stort behov av nytänkande när det gäller ryttarens sits och det är nödvändigt att hitta bra metoder för att träna upp ryttarens sits och balans och att det kan införas som en naturlig del av ridundervisningen.

Det behövs vidare studier om hur hästen påverkas av ryttarens sits både på kort och lång sikt. Forskningsresultaten kommer redan nu till nytta för ryttare och blivande ridlärare på Strömsholm.

Alla elever får rida ”Dressyrryttartest” under sin utbildning och deras sitsar bedöms. Sedan får de individuella övningar att träna på utan häst. Arbetet med att sammanställa en rik hjälpreda med metoder för instruktörer pågår också för fullt.

Ansvarig författare: Stiftelsen Hästforskning, 2011-04-08
Forskningsprojekt: Utveckla metoder för att förbättra ryttarens sits genom lämpliga övningar och samtidigt minska risken för fysisk och psykisk ohälsa hos hästen.
Ansvarig forskare: Mari Zetterqvist Blokhuis, år 2006-2007

Vill du veta mest om projektet? Klicka på länken nedan:

Slutrapport från forskningsprojektet: Utveckla metoder för att förbättra ryttarens sits genom lämpliga övningar och samtidigt minska risken för fysisk och psykisk ohälsa hos hästen (öppnas i nytt fönster som pdf)