Forskning: Kortisonbehandling för häst

Tillämpbart inom hästvälfärd och antidopning

För att upprätthålla en god djurvälfärd är det viktigt att hästar får god vård när de är sjuka eller skadade. Det är också viktigt att hästar inte tävlar när de är påverkade av läkemedel, både av djurvälfärdsskäl samt för dopningsfri sport. Olika hästsportorganisationer världen över har olika regelverk som reglerar medicinering av djur inför tävling.

I Sverige regleras det även i Jordbruksverkets föreskrifter. De senaste årtiondena har analysmetoderna på anti-dopningslaboratorierna blivit mer känsliga och läkemedel kan detekteras vid så pass låga koncentrationer i blod eller urin att läkemedlet inte längre kan anses ha någon effekt. Läkemedel kan till och med påvisas i prov från en obehandlad häst som placerats i en box där en behandlad häst tidigare stått om inte boxen inte gjorts rent ordentligt.

– De senaste årtiondena har anti-dopningslaboratoriernas analysmetoder blivit mer känsliga, och läkemedel kan mätas vid så långa koncentrationer att de inte längre kan anses ha någon effekt, säger Carl Ekstrand.Olika nivåer spelar roll i dopningsutredning

För att hantera den problematiken har hästsportens organisationer infört så kallade rapporteringsnivåer (screening limits, sl). En sl är en koncentration i blod eller urin vid vilken läkemedlet inte har någon effekt. Vetenskaplig dokumentation ligger till grund för vilken koncentration som bestäms. Om läkemedelskoncentrationen i ett prov ligger under en angiven SL rapporteras det som ett negativt prov.

Ytterligare en åtgärd för att undvika dopningsutredningar vid regelrätt utförd medicinering är införande av detektionstider, detection times (dt) som är ett mått på hur lång tid det tar efter behandling med ett läkemedel till dess att koncentrationen är lägre än dess respektive sl. Utanför Skandinavien och Finland är det därför vanligt att den behandlande veterinären lägger till en säkerhetsmarginal till en DT för att erhålla en withdrawal time (wt), en tid som bör förflyta mellan sista medicinering och start för att säkerställa att ett eventuellt dopningsprov blir negativt. I Skandinavien och Finland motsvaras wt närmast av de fastställda karenstiderna.

I arbetet inför den här avhandlingen har kortisonsubstansen dexametason givits till hästar i syfte att studera hur den tas upp, fördelas och försvinner från hästen. Koncentrationen dexametason har även relaterats till olika biomarkörer (ämnen som används som surrogat för att mäta läkemedelseffekten) och kliniska effekter för att kunna utvärdera behandlingsresultatet bland annat med så kallade kvantitativa metoder. Resultatet kan sedan användas i antidopnings-arbetet, till exempel som underlag för att beräkna sl eller för att utvärdera de doser som används idag.

Långtidsverkande preparat

I delstudie 1 mättes dexametasonkoncentrationen i blod och urin efter en injektion i muskeln av ett långtidsverkande preparat. Läkemedlet är utformat för att bilda en depå i muskeln och långsamt distribueras ut i blodet för att få effekt under längre tid. Läkemedelskoncentrationerna i blodet följdes över tid och tiden det tar att minska koncentrationen i blodet med 50 procent (halverings-tiden) beräknades. Med hjälp av halveringstiden går det att beräkna hur lång tid det tar för koncentrationen i blodet att sjunka till en bestämd koncentration, till exempel en SL. Läkemedelskoncentrationen i blodet relaterades också till hämningen av det kroppsegna hormonet kortisol och koncentrationen som ger halva maximala effekten beräknades.

Vattenlösligt dexametason injicerades direkt i blodet i studie II och i inflammerad led i studie III, varpå prover togs och läkemedelskoncentrationen i blod och ledvätska fastställdes. Läkemedelskoncentrationen i plasma eller ledvätska minskar med hälften inom loppet av några timmar, varför upprepade injektioner krävs för att få effekt om längre tids behandling är nödvändig. Därefter bestämdes ett antal parametrar som anger hur läkemedel tas upp, fördelas och försvinner ur kroppen genom så kallad farmakokinetisk (PK) modellering. Med hjälp av resultatet från PK-modelleringen gick det även att relatera läkemedels-koncentrationen till effekten, med hjälp av så kallad farmakodynamisk (PD) modellering. Resultatet styrkte också resultatet från studie I. Det har tidigare föreslagits att det inte går att relatera till exempel plasmakoncentrationen av kortison (glukokortikoider) till effekt, vilket den här avhandlingen således har motbevisat.

Det kroppsegna hormonet kortisol visades vara en känslig biomarkör för dexametason i blod. Att kortisolkoncentrationen i blodet sjunker efter behandling med kortison är väldokumenterat och används till exempel vid utredning och diagnostik av så kallad Cushings sjukdom. Användandet av farmakologiska modeller möjliggjorde utvärdering av ett sådant testprotokoll med konkreta förslag på förbättringar som underlättar tolkningen av testsvaret.

Nästa del av studien skulle visa sig om möjligt ännu viktigare, för hästvälfärden.

Finns effekt även vid lägre dos

De två sista studierna undersökte effekten av dexametason efter att en mild inflammation skapats i leden med hjälp av så kallade lipopolysackarider. Hästarna behandlades sedan med dexametason eller koksalt (placebo) direkt i leden. Om inflammationen behandlades med koksaltlösning blev hästarna halta i upp till 32 timmar. Efter injektion med dexametason direkt i leden lindrades eller släcktes hältan vid doser lägre än de som är godkända för ledinjektion i Sverige.

Resultaten i den här avhandlingen kan användas både som underlag för att beräkna DT och SL samt jämföras med (och i framtiden eventuellt revidera) etablerade behandlingsprotokoll för kortisontypen dexametason för att minska risken för biverkningar. För andra kortisontyper och för de som är långtidsverkande behövs mer information om hur de omsätts i leden samt hur mycket som behöver finnas i leden för att få en god effekt.

Fram till dess att den kunskapen finns är det på sin plats att vara restriktiv i doseringen av de kortison-läkemedlen. Det finns sedan tidigare forskning som pekar på att kortison kan påverka ledbrosk negativt och högre doser kan potentiellt ge större negativa effekter. Ett behandlingsprotokoll med lägre doser skulle kunna leda till färre oönskade effekter vilket är önskvärt. Det är viktig information att ta reda på för att i framtiden eventuellt kunna revidera behandlingsprotokollen och säkra en trygg och effektiv behandling samt en pålitlig kontroll av tillåtna mediciner inom anti-dopningsarbetet, vilket är betydelsefullt för djurvälfärden.

Studien har finansierats av Stiftelsen Hästforskning.

Text: Carl Ekstrand, veterinär och forskare på institutionen för biomedicin och veterinär folkhälsovetenskap, SLU 2017-04-11.

Läsa mer?

• Forskningsprojektet i sin helhet: ”Dexamethasone in horses. Safe usage from an anti-doping and medication perspective” (2017)