Hästar vs kor – så påverkas mark och biologisk mångfald
Hästbetesmarker var lika artrika som nötbetesmarker. Det fanns en stor variation av växtarter, men det var ingen skillnad i kärlväxtfloran mellan häst- och nötbetesmarker. Betesmarker som låg nära varandra geografiskt hade ett större överlapp av arter än marker som låg långt ifrån varandra.
Däremot skadar hästar träd i större utsträckning än vad nötkreatur gör. Hästar orsakade mycket mer gnagskador på träd än nötkreatur. Hästarna gnagde mest på lövträd som rönn, alm och lönn.
Det fanns ett tydligt samband mellan betestryck och mängden trampskador i betesmarkerna. Mängden trampskador verkade vara lägre i nötbeteshagarna än i hästhagarna vilket kan bero på att betestrycket tenderade att vara lägre i nöthagarna än i hästhagarna. Mängden trampskador beror alltså mer på antalet djur per hektar än vilket djurslag det är.
Betestryck och mängden tramp påverkade också vilka arter som växte i betesmarken. I marker som var hårt betade fanns det till exempel mer groblad och revsmörblomma än i svagt betade marker. I marker med lågt betestryck växte mer mossa och arter såsom ljung och liten blåklocka.
Det fanns inget samband mellan mängden gödsel och betestryck.
Vandrar långa sträckor
Hästarna rörde sig över betesmarkens hela yta (ca 7 hektar) i stort sett varje dygn. Sträckan som de förflyttade sig var i genomsnitt 12,3 km. De längsta sträckorna tillryggalades under skymnings- respektive gryningstimmarna. Större delen av hagen betades, men vissa områden föredrogs framför andra. Torrare, gräsdominerade områden betades oftast.
Av den observerade tiden mellan kl. 06.00 och 22.00, ägnades cirka 30 procent åt att beta (motsvarar drygt 5 timmar), nästan 50 procent åt att vila (huvudsakligen stå svans mot huvud med en annan häst), ca 10 procent åt att stå (främst kortare pauser mellan olika betesperioder), medan lika lång tid, det vill säga cirka 10 procent, ägnades åt att förflytta sig i gångarten skritt.