Hästen bidrog till bättre terapi
Resultaten visar att hästen kvalitativt kunde förändra den terapeutiska relationen mellan personal och ungdom. Relationen till personalen förändrades till det bättre när hästen var med, jämfört med terapisessioner i de traditionellt institutionella miljöerna. Med hjälp av hästen justerades hierarkin, där den professionella och klienten kunde bli mer jämbördiga med varandra. Socialt arbete med häst förstärkte också känslan av att vara i nuet, vilket öppnade upp för en medvetenhet om känslor hos klienterna.
− Hästen fungerar som en brygga mellan terapeuten och klienten, och på så sätt skapas ett gemensamt samtalsämne där terapeuten och klienten kan mötas. Genom att vi inte kan veta vem eller vad hästen responderar på fullt ut skapas en nyfikenhet och en dialog mellan ungdomarna och personalen som blir mindre hotfull vilket i sin tur skapar utrymme för att bygga relation till terapeuten snabbare, säger Catharina Carlsson.
Ångesten försvann i stallet
Många av ungdomarna som Catharina Carlsson intervjuat i avhandlingen har höga ångestnivåer tillsammans med ett självskadebeteende och dålig självkänsla. Med hästen i det sociala arbetet bleknade den inre kritikern för att istället skapa rum för empati för hästen.
− Många ungdomar beskrev hur ångesten försvann när de steg över tröskeln till stallet. Genom att flickorna har lättare med empati för hästen väcks även empati för dem själva och deras inre kritiker tystnar, som många unga med självskadebeteende har, säger Catharina Carlsson.
Catharina Carlsson menar att det finns mycket att lära sig av att använda hästen inom socialt arbete, speciellt när det gäller ungdomar som lider av självskadebeteende.
− Hästen upplevs som icke-värderande. Jag tror att det är viktigt att väga in och försöka anamma det som hästen bidrar med, att verkligen möta de här ungdomarna på ett öppet och icke-värderande sätt.
Text: Linnnéuniversitetet 2017- 05-22
Läsa mer?
