Forskning: Hästen i media

Ridsport är den tredje största tävlingsidrotten bland kvinnor i Sverige, det är den näst största föreningsidrotten bland flickor och den tredje mest populära ungdomsidrotten totalt sett. Majoriteten av uppfödare inom hästaveln är kvinnor. Många av de kvinnor som startar nya lantbruksföretag gör det med inriktning mot hästar. Samtidigt verkar ridsporten på många sätt ha ganska låg status. Den ges förhållandevis litet utrymme i tv och tidningar, och många ryttare berättar om att de bemöts som om ridning är något töntigt som endast lämpar sig för småtjejer.

Åtta dagstidningars rapportering om ridsport under åren 2005-2007 har undersökts ur ett genusperspektiv. Forskarna Susanna Radovic och Petra Andersson vid Göteborgs universitet fann att det vanligaste sättet att rapportera om ridsport i relation till ryttarens kön är ganska neutralt, men att det även finns många exempel på könsstereotypa framställningar av ryttarna.

Forskarna tror att den nedlåtande synen på ridsport har att göra med att ridsport i praktiken betraktas som en ”tjejsport” i Sverige. Tjejer/kvinnor och sådana aktiviteter och egenskaper som associeras till tjejer/kvinnor har ofta lägre status än killar/män och sådana egenskaper som associeras till killar/män.

Exempel på detta är att traditionella kvinnoyrken generellt sett har lägre lön än traditionella mansyrken och medan att som kvinna välja ett ”mansyrke” ofta ses som något positivt är motsatsen snarare något som förlöjligas. Att verka för att denna bild av ridsport förändras borde således vara till gagn främst för de kvinnor som är verksamma inom hästnäringen, men även för de män som är och som vill vara det.

Kvinnligt jämfört med manligt

Artiklar om ridsport som publicerats på sportsidorna i tryckt dagspress under åren 2005-2007 har utgjort underlag för en forskningsstudie vid Göteborgs universitet. De undersökta tidningarna är Dagens Nyheter, Göteborgsposten, Sydsvenska Dagbladet, Katrineholms-Kuriren, Borås Tidning, samtliga under åren 2005-2007.
Syftet var att se hur man skriver om manliga och kvinnliga ryttare samt om några intressanta skillnader finns beroende på om ryttaren är man eller kvinna.

Eftersom de tidigare (små och ganska slumpmässiga) studier som har gjorts av ridsportjournalistiken tytt på att ryttare presenterats på stereotypa sätt, till exempel att kvinnliga ryttare har sagts ”bäras” över hindren av sin häst, att den kvinnliga ryttaren ”sett” sin häst utvecklas, medan manliga ryttare ”driver” sin häst runt banan mot seger, och genom ”hårt arbete utvecklat” sin häst, ville vi undersöka detta mer systematiskt.

Forskarnas undersökning tyder dock på att de här allra mest extrema exemplen tillhör undantagen. Istället har de funnit att det vanligaste sättet att rapportera om ridsport i relation till ryttarens kön är ganska neutralt. Det framgår ofta av sammanhanget om ryttaren är man eller kvinna, men det sägs inte så mycket som har något slags anknytning till könsroller och liknande. Den övervägande delen av artiklarna är också korta; ryttarens tävlingsresultat presenteras kortfattat och ganska opersonligt.

fälttävlan-häst-ryttare

Kvinnors utseende kommenteras

Det finns även många undantag från detta som är intressanta ur en genusteoretisk synvinkel. Undantag där män och kvinnor trots allt beskrivs i termer av traditionella könsmönster. Nedan följer några punkter där man kan se hur artiklarna beskriver kön på stereotypa sätt. Mäns utseende står det ingenting om i någon av alla de artiklar som forskarna har gått igenom. Kvinnors utseende nämns vid några tillfällen, inte ofta, men ibland. Här kommer två exempel:

”Vi träffas på läktaren i Helsingborg Frk:s ridhus och inget av det yttre – de lite slitna jeansen och Gore Tex-jackan med Krafftreklamen – skulle avslöja att det är en person som dominerat svensk dressyr i årtionde efter årtionde.” (SvD 071104)
”Sveriges förbundskapten i hoppning kommer gående i små svarta boots, ljusgröna ridbyxor och en lätt urringad vit t-shirt som blir sådär lite extra vit mot solbränd hud.” (SvD 070704)

Båda dessa citat pratar om kvinnors utseende, vilket inte har någon som helst betydelse för deras idrottsliga kompetens. Studier av hur män och kvinnor i allmänhet representeras i media visar också att fokus ofta läggs på kvinnors utseende även när det inte alls är relevant, men att detsamma sällan eller aldrig görs om män.

Det framgår av en del intervjuer att många av ryttarna har stött på uppfattningen att ridsport är mesigt. Texterna försöker motverka bilden av ridsportens mesighet. Ett sätt är att visa att de manliga ryttarna är ”riktiga karlar”. Ett sätt att göra det är att likna ridningen vid sådant som konventionellt sett uppfattas som manligt, till exempel ishockey som i de följande exemplen:

”Skulle dressyr vara något för mesar? …//… – Se bara på vad som hände där inne i ridhuset alldeles nyss [en unghäst som ställde till det]. Här har du 600 kilo som kommer sättandes rakt emot dig. Jämfört med det är en tackling i en ishockeyring bara blaha, blaha.” (SvD 051124)

”Jag brukar vara här på ishockey ibland men det var ännu högre volym nu. Det är helt enkelt häftigare med dressyr än hockey, säger [Jan] Brink.” (SvD 051128)

Samtidigt som artiklarna på de här sätten framhäver att ridsport är ganska riskabelt och kraftfullt och alltså en lämplig idrottsgren för ”riktiga män”, framhåller en del artiklar också att de kvinnliga ryttarna inte är den sortens blyga och känslosamma tjejer som svärmar för hästarna, som man annars kanske kan tro.

”Så glöm bilden av den gulliga lilla hästtjejen som varken har mål eller mening i sitt liv. Hårdare brudar får ni leta efter.” (DN 071203)

Vissa fördomar lever kvar

Merparten av ridsportjournalistiken är tämligen neutral ur genussynvinkel. Forskningsstudien visar dock  att det finns en hel del traditionella föreställningar om kön verksamma inom ridsporten kvar att göra upp med innan ridsporten når den status som brukar tillskrivas stora sporter där Sverige är framgångsrikt. Genom att belysa det problemet kan studien bidra till ökad styrka och utveckling inom ridsporten, vilket även är till fördel för alla som på något vis är verksamma inom hästnäringen.

Läsa mer?