Hästar dricker mer på stall än på bete
Hästarnas intag av dricksvatten, träckavgång, torrsubstanshalt i träcken och grovtarmens motilitet (mätt med ultraljud) undersöktes både på bete och vid/efter installningen.
Resultaten visade att hästarna drack mer vatten när de stod på stall, från 6.4 ± 0.6 liter per 100 kg kroppsvikt och dygn på bete till 2.4 ± 1.8 liter per 100 kg kroppsvikt och dygn på stall. Det motsvarar ca 32 liter vatten/dygn på stall och 12 liter vatten per dygn på bete för en häst som väger ca 500 kg.
Hästarnas träckavgång minskade när de stallades in. Mängden träck minskade från 4.6 ± 1.69 till 1.8 ± 0.50 kg träck per 100 kg kroppsvikt och dygn från bete till stall. Det motsvarar ca 23 kg träck/dygn på stall och ca 9 kg träck/dygn på bete.
När hästarna stod uppstallade var träcken också torrare jämfört med när de vistades på bete: halten torrsubstans (ts) i träcken ökade från ca 18.7 procent på bete till 27.2 procent på stall. Träckmängden omräknat till kg torrsubstans var då ca 4.4 kg ts träck per dygn på bete, och ca 2.5 kg ts träck per dygn på stall, vilket var nästan en halvering av mängden träck vid installningen.
Tarmrörelser spelar viktig roll
Den ökade vattenkonsumtionen på stall kunde alltså inte kompensera för det lägre vatteninnehållet i höet jämfört med betesgräset. Skillnaderna i vatteninnehållet i träcken kunde inte förklara den olika stora mängden träck på bete och stall, vilket betyder att även andra faktorer som påverkar träckavgång förändras vid en övergång från bete till stall. En sådan faktor är tarmens motilitet (tarmens egna rörelser som förflyttar tarminnehållet i riktning mot anus).
Undersökningarna av hästarnas grovtarmsmotilitet visade att antalet kontraktioner minskade generellt under de fem första dagarna efter installningen.
Dag 2 på stall hade hästarna generellt 0.76 färre kontraktioner per minut jämfört med på bete, och dag 4 hade de 0.62 färre kontraktioner i vänstra kolon (jämfört med på bete). Dag 5 på stall hade kontraktionerna ökat igen och var 0.3 gånger fler per minut jämfört med på bete.
Det betyder att under de fyra första dagarna efter installning minskade tarmens rörelser för att sedan återhämta sig dag 5.
Detta kan delvis förklara den minskade träckavgången på stall. Orsaken till varför motiliteten avtog vid installningen var inte entydig och kan bero på såväl de förändringar som sker i tarmen med övergången från bete till hö (vattenhalt, näringsinnehåll etc) som på förändringen i mängden rörelse.
Studien visade att de förändringar som sker i hästens grovtarm och dricksvattenintag vid en övergång från bete till stall med höfoderstat kan leda till att grovtarmens innehåll blir torrare och transporteras långsammare. Sammantaget kan detta i sin tur förklara varför förstoppningskoliker verkar kunna uppkomma vid just denna förändring i hästhållningen.
Läsa mer?
Text: Cecilia Müller, universitetslektor vid institutionen för husdjurens utfodring och vård, SLU utifrån ett engelskt forskningsprojekt publicerat i Equine Veterinary Journal 47, 96-100. Publicerat 2015-08-19.