Forskning: Ensilering av småbal till hästar

Att pressa om storbalar till småbalar – går det?

Ytterligare ett sätt att producera inplastade småbalar är att bärga fodret i stora balar vid sommarens vallskörd. Senare på året, när det är kallare, öppnas storbalarna och pressas om till små balar, som sedan plastas in igen med hjälp av en stationärt uppställd press och inplastare. Även detta produktionssätt har undersökts vid SLU, första gången 2002 i en liten studie och därefter under 2011 i en större studie.

När de stora balarna öppnas för att pressas om utsätts ju fodret för luftens syre, och frågan är då om detta påverkar den hygieniska kvaliteten i fodret i de ompressade småbalarna.

Resultaten visade att antalet jästsvampar kan öka något vid ompressning, men också att ensileringsmedel kan användas för att begränsa denna tillväxt i foder som har en torrsubstanshalt under cirka 50 procent. De ompressade balarna hade tack vare detta samma hållbarhet efter öppning som balar som inte pressats om.

Forskningsprojektets fyra försök – i närmare detalj

Nedan beskrivs forskningsstudiens 4 försök i närmare detalj, för den som är intresserad. Här finns sedan länkar till forskningsprojekten och vidare läsning.

Försök 1: Inverkan av ensileringsmedel och antal plastlager

I det första försöket var syftet att få en uppfattning om hur tekniken för pressning och inplastning av hösilage i mindre fyrkantsbalar (80 x 48 x 36 cm) fungerade då en glidkolvspress användes. Försökets huvudsakliga frågeställningar var vilken effekt som kunde förväntas av två olika ensileringsmedel, ett kemiskt (Kofasil Ultra®) och ett biologiskt (Lactisil 200 NB®), på näringsmässig och hygienisk kvalitet samt på lagringsstabilitet efter öppning.

Effekten av olika antal plastlager (6, 8 och 10) på balarnas täthet och gasinnehåll undersöktes också. Grödan utgjordes av en gräsvall som slogs förhållandevis sent och där timotej var det dominerande grässlaget. Vallen slogs med en slåtterkross och förtorkades under ett dygn till ca 50-60 procent torrsubstanshalt.

Balarna lagrades under fem veckor, därefter utfördes mätningar av täthet och gassammansättning inne i balarna, innan balarna öppnades för okulär inspektion och provtagning för analys. Analyserna avsåg fodrets kemiska och mikrobiella sammansättning.

Efter öppning och provtagning mättes balarnas temperatur under sex dagar, varefter nya prov togs för analys av svamp (jäst och mögel) som ett mått på fodrets lagringsstabilitet.

Resultaten visade att det fungerade att använda en glidkolvspress avsedd för hö även för att pressa hösilage, men att tekniken för pressning, inplastning och hantering av balarna skulle behöva utvecklas för att få en effektiv produktion.

Ensileringsmedel förlänger hållbarhet

Användning av ensileringsmedel var inte nödvändigt för att få en god hygienisk kvalitet i fodret, men det kemiska medlet begränsade jästtillväxten i fodret efter öppning av balarna och förlängde alltså hållbarheten. Det biologiska medlet gav ett lägre pH och högre halt mjölksyra under den anaeroba lagringen.

Balar med ensileringsmedel (både biologiskt och kemiskt) hade längre hållbarhet och mindre mögeltillväxt efter öppning av balarna, jämfört med obehandlade kontrollbalar. Antalet plastlager verkade inte inverka på balarnas täthet eller hygieniska kvalitet, men, alla balar utan plastskador var täta och detta förklarar sannolikt avsaknaden av skillnad mellan 6, 8 och 10 lager plast på t ex mögeltillväxt i fodret.

Balar med 10 lager plast hade högre halt av koldioxid inne i balen jämfört med balar med 6 lager plats, vilket innebär att gastätheten var högre för balarna med 10 lager plast. Det skall tilläggas att balarna lagrades ganska kort tid innan provtagning (5 veckor) och att de inte rördes mellan inplastning och öppning. I praktiken hanteras inplastade balar betydligt mer och det kan i sig innebära att det behövs fler än 6 plastlager för att bibehålla balarnas täthet under hela lagringsperioden.

Försök 2: Inverkan av baldensitet, ensileringsmedel och lagring efter öppning

Det andra småbalsförsöket utfördes sommaren 2000 varvid flera olika parametrar studerades. Syftet med försöket var att undersöka baldensitetens (kg ts/m3) inverkan på ensilagets hygieniska kvalitet och lagringsstabilitet efter öppning, samt att testa småbalstekniken i en lägre ts-halt än föregående år. Därför lades försöket upp på två olika ts-halter, cirka 35 procent och cirka 50 procent.

Likaså studerades effekten av två olika ensileringsmedel, ett biologiskt (Kofasil Life®) och ett kemiskt (Kofasil Ultra®) på ensilagets hygieniska kvalitet och lagringsstabilitet. Grödan till detta försök utgjordes av andraskörden från en tvåårig blandvall med timotej, ängssvingel, engelskt rajgräs och cirka 10 procent rödklöver.

Vallen slogs i ett relativt sent utvecklingsstadium med en slåtterkross och förtorkades till cirka 35 respektive cirka 50 procent ts-halt. Pressning utfördes med en glidkolvspress och inplastningen med en inplastare för småbalar. Åtta lager vit plastfilm användes.

I denna studie hanterades balarna med en modifierad skogskran, som försetts med två horisontella rör som klämde fast balarna mellan rören vid hanteringen. Efter sex veckors lagring mättes, öppnades, vägdes och provtogs balarna, och hållbarheten efter öppning av balarna studerades genom att hälften av de öppnade balarna i respektive torrsubstanshalt placerades inomhus under tak, och den andra hälften utomhus utan något skydd mot nederbörd.

Resultaten visade att baldensiteten hade betydelse för det försöksled som hade 50 procent ts-halt. För ledet med 35 procent ts-halt var det svårt att utläsa några tydliga skillnader i baldensitet, vilket var ett resultat av svårigheterna att styra baldensiteten med denna typ av balpress. En hög baldensitet innebar att konserveringen blev bättre, med lägre halt etanol och begränsad mikrobiell tillväxt i fodret.

Det kemiska ensileringsmedlet begränsade mikrobiell tillväxt och etanolproduktion under konserveringen, framför allt i den lägre ts-halten. Det biologiska ensileringsmedlet gav lägst pH och högst mjölksyrainnehåll i den lägre ts-halten, men var inte så effektivt på att motverka mikrobiell tillväxt efter öppning av balarna. Det kemiska ensileringsmedlet motverkade tillväxt av jäst i den lägre ts-halten efter öppning av balarna. I hösilaget med 50 procent ts-halt fanns inga tydliga effekter av att använda ensileringsmedel på hållbarheten efter öppning.

Öppnad bal bör förvaras inomhus

Lagring av öppnade balar inomhus visade att tillväxten av jäst och mögel var lägre jämfört med utomhuslagring. Öppnade balar bör därför förvaras skyddat mot regn och snö, för att förlänga fodrets hållbarhet.

Att låta en del av plasten sitta kvar på balen rekommenderas inte, framför allt inte vid varmare väderlek eftersom det då bildas kondensvatten på insidan av plasten, vilket utgör en utmärkt möjlighet för de oönskade mikroorganismerna (mögel och jäst) att börja tillväxa.

Vid temperaturer över noll skall all plast tas bort från balen vid öppning, och balen bör förvaras luftigt men skyddad från nederbörd.

Försök 3: Ompressning av storbalsensilage till småbalsensilage

Ytterligare ett sätt att producera småbalsensilage är att öppna stora rundbalar under vinterhalvåret och pressa om detta ensilage till småbalar som sedan plastas in på nytt.

Detta produktionssätt testades i mindre skala i det tredje småbalsförsöket. Fyra stora rundbalar av god hygienisk kvalitet öppnades i slutet av mars och pressades om till små fyrkantsbalar, som sedan plastades in och lagrades i 30 dagar.

Därefter öppnades och provtogs balarna för analys av kemisk och mikrobiell sammansättning. En viss tillväxt av jäst skedde under lagringen efter ompressningen, men inte av mögel eller klostridier.

Detta var dock ett litet försök med få antal balar och ytterligare studier behövs. De ompressade balarna fick en mycket hög baldensitet, vilket berodde på att fodret var lätt att komprimera eftersom materialet redan pressats en gång i storbalarna. Detta innebar att balarna fick en bra form så att de var lätta att stapla på pall.

Försök 4: Ompressning av storbalar till småbalar – inverkan av ensileringsmedel

Under 2011/2012 utfördes ett försök med ompressning i lite större skala. Syftet med försöket var att testa ompressning som produktionsmetod, och att utvärdera vilken effekt ett syrabaserat tillsatsmedel (Kofa Grain pH 5) hade i detta system med syrexponering av fodret. Därför tillsattes ett sådant medel till hälften av rundbalarna vid skörden, medan hälften inte fick någon tillsats.

Rundbalarna lagrades utomhus i cirka 6 månader. Därefter öppnades balar både med och utan tillsatsmedel för ompressning.
Från varje rundbal pressades cirka 11 små fyrkantbalar som plastades in och lagrades utomhus i 10 veckor, tillsammans med rundbalar (från samma skörd) som inte pressades om. Därefter öppnades både småbalar och storbalar för provtagning och analys av hygienisk kvalitet och näringsinnehåll.

Balarna lämnades sedan öppna i 14 dagar, under denna period mättes balarnas temperatur dagligen, eftersom ökad temperatur i öppnade balar är ett säkert tecken på att förskämningsprocessen satt igång.

Antal jästsvampar ökade inte med ompressning

Resultaten visade att allt provtaget foder var tjänligt. Hösilaget i de ompressade småbalarna hade ett större antal jästsvampar än fodret hade innan det pressades om, men det hade även det hösilage i storbalar som inte pressats om men som lagrats lika lång tid.

Ökningen av jästantalet berodde alltså inte på ompressningen, utan på lagringstiden i sig. Det tillsatsmedel som användes hämmade tillväxten av jäst i viss mån och kan därför vara av intresse att använda, särskilt om lagringstiden beräknas bli lång för fodret.

Jästsvampar anses inte vara farliga för djur eller människor och utgör ingen risk vid utfodring, men de kan snabba på förskämningsprocessen i öppnade ensilage- eller hösilagebalar och göra att fodret i öppnade balar snabbt blir varmt och förstört.

Text av Carin Wrange, redaktör för HästSverige, 2013-08-12.

Läsa mer?

• Forskningsprojekten i sin helhet: ”Småbalsensilering – paketensilage till hästar” (2002) samt examanesarbetet ”Ompressning av inplastat vallfoder – från rundbal till småbal” (2012)