Den italienska hästrasen Bardigiano har sedan andra världskriget förändrats från draghäst till ridhäst. Det har forskare från SLU tillsammans med italienska forskare kunnat se via arvmassan.
Bardigianohästarna har traditionellt använts inom jordbruket. Efter andra världskriget sjönk efterfrågan och rasen minskade till 155 individer. Idag finns cirka 3 000 bardigianohästar och rasen används nu främst till ridning och lättare körning. De svenska forskarna deltog i en italiensk studie av genetisk variationsrikedom inom rasen.
Så kallade genetiska markörer, punkter i arvsmassan som kan användas för att visa nivån av genetisk variation i en ras eller art, analyserades i prov från 88 bardigianohästar. Resultaten visade på låg genetisk variation och relativt höga nivåer av inavel. Inaveln verkade främst ha skett längre tillbaka i tiden och är troligen kvarvarande spår av perioder med få individer i rasen.
Vissa egenskaper valdes ut
Forskarna såg att vissa delar av arvsmassan innehöll mindre variation än andra, vilket kan förklaras med att hästar med vissa egenskaper systematiskt valts ut för avel. Bland annat sågs att gener som styr kroppsstorlek och exteriör hade påverkats. Detta stämmer med att bardigianohästarna, som är kända för att vara lugna och robusta men relativt små, på senare tid avlats för större storlek. Även motståndskraft mot sjukdomar och pälsfärg verkar ha varit föremål för selektion i rasen.
