I stamböcker samlas information om registrerade hästar inom respektive ras. I stamboken för den svenska varmblodiga hästen går det att läsa att import av utländska avelsdjur, framförallt hingstar, från slutet av 1980-talet har förekommit i allt större utsträckning och med allt större betydelse.
Antalet föl efter utlandsfödda hingstar har ökat från knappt 30 procent 1989 till ca 80 procent idag. När så stor andel av den svenska aveln beror på utlandsproducerat material är det angeläget att få reda på vad det egentligen är för kvalité på det utländska avelsmaterial vi använder, i förhållande till det svenska.
Emma Thorén Hellsten, Jan Philipsson och Anna Näsholm vid SLU i Uppsala har i ett projekt undersökt vad det egentligen är för kvalitet på det utländska avelsmaterial som används, i förhållande till det svenska.Målsättningarna med ett forskningsprojekt vid SLU var:
- att analysera inflytandet av olika europeiska ridhästpopulationer för dressyr respektive hoppning i svensk ridhästavel med hjälp av befintliga BLUP-index
- att undersöka om så kallade genetiska grupper behöver inkluderas vid beräkningarna av BLUP-index för svenska varmblodiga ridhästar för att få en korrekt bedömning även av importerade hingstars avelsvärde.
- att undersöka hur stor inverkan ofullständig härstamning har på avelsindexen för importerade hingstar.
Många hästar ingick
Materialet till studien tillhandahölls av Avelsföreningen Svenska Varmblodiga Hästen (ASVH) och Svenska Ridsportförbundet (SvRf). Totalt innehöll databasen 189 330 hästar, varav 50 907 st hade resultat från minst ett av följande testalternativ: 3-årstest, kvalitetsbedömning eller dressyr-/ hopptävling på lägst regional nivå.
För de 757 hingstar med minst fem avkommor var som testats i unghästtester och/eller tävlat i Sverige tog forskarna reda på vilken organisation de först registrerats i (det finns inte rutinmässigt angivet i databasen).
Hingstarna delades sedan in i grupper utifrån vilken stambok de kom ifrån och under vilken tidsperiod de börjat verka i svensk avel. Hingstarna hade följande ursprung: Arab, Angloarab, Belgiskt varmblod, Danskt varmblod, Engelskt fullblod, Hannoveranare (Tyskland), Holsteinare (Tyskland), Irländsk sporthäst, KWPN (Holland), Oldenburgare (Tyskland), Selle Francais (Frankrike), Shagya Arab, Svensk varmblodig ridhäst, Trakehner (Danmark, Tyskland, Polen) samt Westfalare (Tyskland).
Utländskt inflytande
Dramatiska förändringar av hingstbeståndet för svensk varmblodig ridhästavel har skett de senaste 3-4 decennierna. Inte bara har andelen föl efter utländska hingstar ökat till ca 80 procent utan sammansättningen av denna utländska grupp har ändrats på ett sätt som också speglar utvecklingen av ridsporten i Sverige.
Från att ha dominerats av fullblodshingstar och Hannoveranska hingstar fram till 80-talets början stod hingstar från de hoppinriktade förbunden Holstein och KWPN tillsammans för 30 procent av det utländska inflytandet under perioden 1990-2003.
För att kunna svara på första frågeställningen genomfördes en variansanalys för att se om det fanns några signifikanta skillnader mellan hur hingstar från olika avelsförbund förärvt sig.
Förbättrat hoppförmågan
De tydligaste resultaten när det gällde hoppning var att hingstar från Holstein, KWPN och Selle Francais har haft mycket bra inflytande på de svenska hästarnas prestationsförmåga i hoppning ända sedan 70-talet.
De är fortfarande idag, som grupp sett, bättre än svenskfödda hingstar, men skillnaderna har minskat betydligt. Däremot är svenskfödda hingstar betydligt bättre än fullblodshingstar och arabhingstar när det gäller hoppavel. Mellan övriga stamböcker fanns inga påtagliga skillnader i påverkan för hoppning.
Oldenburgs hingstar ger bra egenskaper för dressyr
På dressyrsidan var resultaten inte lika entydiga som på hoppsidan. På senare år verkar hingstar från Oldenburg ha haft något bättre inflytande på dressyregenskaper än övriga hingstar. Det är dock lite svårt att säga hur säkert det resultatet är, eftersom det fortfarande mest är grundat på avkommornas resultat i unghästbedömningar.
Inget av de övriga avelsförbundens hingstar hade bättre dressyregenskaper än de svenskfödda. Däremot var det ganska tydligt att fullblodshingstar, arabhingstar och franska hingstar (Selle Francais) hade betydligt sämre dressyregenskaper än de svenskfödda hingstarna. Resultaten visade också att det fanns ett signifikant avelsframsteg för både dressyr och hoppning för de svenskfödda hästarna!
Med en alltmer heterogen population, där företrädesvis hingstarna kommer från olika länder, var frågan om man också måste inkludera genetiska grupper i den statistiska modellen för att kunna beräkna korrekta avelsvärden (BLUP-index). Normalt sett räcker det att ta med all tillgänglig härstamningsinformation i beräkningarna för att korrigera för det urval som sker och för genetiska trender i populationen, men då utgår man från att alla djur härstammar från en och samma baspopulation (ursprungspopulation där inga djur antas vara besläktade med varandra).
När det tillkommer djur utifrån, som inte kan antas härstamma från samma baspopulation, kan man behöva gruppera dessa individer efter ursprung för att kunna korrigera för deras genetiska nivå. Annars finns en risk att deras avelsvärden över- eller underskattas i förhållande till de inhemska individerna.
Testade BLUP för dressyr och hoppning
Forskarna testade att beräkna BLUP-index för dressyr och hoppning både med och utan genetiska grupper. Dessutom testade de att beräkna samma index med och utan härstamning för de utländska hingstarna för att ta reda på hur stor inverkan ofullständig härstamning har på deras avelsindex. Resultaten visade att det är viktigare att se till att hästarna har fullständiga och korrekta härstamningar än att använda genetiska grupper för att kunna skatta korrekta avelsvärden även för utländska hingstar.
När genetiska grupper lades till vid beräkningarna av BLUP-index blev indexen osäkrare- vilket betyder att de kan variera mer från år till år- än med den ordinarie modellen,. Dessutom blev det i princip ingen förändring i rankingen av hingstar, med avseende på BLUP-index när grupperna lades till. Det gör att de genetiska grupperna kan anses överflödiga i avelsvärdesberäkningarna.
När SLU-forskarna tog bort härstamningen för utländska hingstar ändrades deras index ganska mycket; runt 20 indexenheter i genomsnitt, för både dressyr och hoppning. Störst förändringar skedde för hingstar som hade höga och låga index, det vill säga, de bästa och sämsta individerna. De bästa fick lägre index och de sämsta högre.
