43 000 hästars resultat på tävling inom hoppning, dressyr och fälttävlan utgör underlag för en licentiatavhandling vid SLU. Husdjursagronom Åsa Braam, vid SLU, har studerat om antal år i tävling också är ett mått på hållbarhet hos hästar.
I avelsmålet för den svenska varmblodiga hästen står att man ska producera hästar med en bra exteriör och som kan vara internationellt konkurrenskraftiga som dressyr- eller hopphästar. Även hållbarhet är ett avelsmål men det har man tidigare inte skattat avelsvärdet för.
Sedan cirka 25 år tillbaka skattas avelsvärden med BLUP-metoden för prestationsegenskaper. I den här studien har förutsättningarna för att även skatta avelsvärden för hållbarhet mätt som antal verksamma år i tävling undersökts.
– Mina studier visar att de hästar som tävlat med framgång i flera discipliner före sex års ålder och därmed fått en varierad träning som unga visar större hållbarhet. Dessa hästar har i snitt tävlat två år längre än övriga, säger Åsa Braam.
Hästar tävlar olika länge
Hästarna som ingick i studien hade i genomsnitt tävlat i 3,7 år men variationen var stor både mellan enskilda individer men även mellan olika grupper av hästar.
Hästar som tävlat i en av disciplinerna hoppning, dressyr eller fälttävlan hade i genomsnitt 1 till 1,5 år kortare tävlingskarriär än hästar med resultat från två av disciplinerna. Den grupp med hästar som hade tävlat i alla tre discipliner hade flest verksamma år i tävling.
Det visade sig även att hästar som vid ung ålder hade resultat från fler discipliner tävlade under fler år än övriga hästar vilket tyder på att en allsidig träning av unga hästar har en positiv effekt på hållbarheten senare i livet.
Hon kan även konstatera att arvet, det vill säga hästens härstamning, är viktigare för hopphästar än för dressyrhästar. Generellt är arvbarheten för antal år i tävling ganska låg (0,04-0,12) men det genetiska sambandet för antal år i tävling och hoppegenskaper är 0,65-0,69.
Bör vägas in tävlingskarriären
Trots den låga arvbarheten tycker Åsa Braam att man absolut bör väga in tävlingskarriären i bedömningen inom aveln, men det bör delas upp i olika discipliner för att ge en rättvis bild.
Anledningen är att hopphästar oftast inleder sin tävlingskarriär när de är relativt unga och gör fler starter under livet än till exempel dressyr- och fälttävlanshästar.
– Därför bör avelsvärden för antal år i tävling skattas var för sig för de enskilda disciplinerna, säger Åsa Braam.
Bättre djurskydd
Det finns flera skäl att det bör bedrivas avelsarbete för hållbarhet. Bland annat för ett bättre djurskydd då skador och sjukdomar leder till ett lidande för de drabbade hästarna.
För att det ska vara möjligt att bedriva avel för en egenskap, i det här fallet hållbarhet i tävling, är det nödvändigt att egenskapen till viss del beror på arvet. Genom att skatta så kallade arvbarheter tar man reda på hur stor del av en egenskap som beror på arvet. Arvbarheten kan ha ett värde mellan 0 och 1. Om arvbarheten är 1 beror egenskapen helt på arvet medan en arvbarhet på 0 enbart beror på olika miljöeffekter.
För antal år i tävling var arvbarheten låg, men det fanns ändå en tillräcklig genetisk variation som gör att det skulle vara möjligt att använda egenskapen i avelsarbetet.
Det visade sig även att det fanns starka genetiska samband mellan prestation och antal tävlingsår som visar att ju bättre hästarna är under desto fler år är de även aktiva i tävling.
Ett annat skäl att fokusera på hållbarhet inom avel är ekonomi eftersom det görs stora investeringar i hästar och kostnader för veterinärbehandlingar vid skador kan bli stora.
Syftet med Åsa Braams studier var att undersöka om den redan befintliga tävlingsstatistiken kan användas för att skatta avelsvärden för hållbarhet genom att studera antal aktiva år i tävling. Via Svenska Ridsportförbundet, som administrerar tävlingar inom ridsport, fick hon tillgång till en stor mängd data.
Baserad på tävlingsresultat
Åsa Braams avhandling är baserad på tävlingsresultat från regional klass och upp till elitnivå för 43 000 hästar födda under åren 1967-2004 med tävlingsresultat från 1971-2009. Det är hästar som ej används i avel ligger bakom resultaten. I den aktuella studien användes officiella tävlingsresultat från Ridsportförbundet från 1971 fram till och med 2008. Ston och avelshingstar var borttagna från materialet med anledning av att de kan ha en alternativ användning i avel som kan påverka antal tävlingsverksamma år.
Hästarna har delats upp i tre grupper: Valacker (kastrerade hingstar) som tävlat färdigt (17 000 hästar), valacker som fortfarande är aktiva (25 000 hästar) och samtliga hästar (ston, hingstar och valacker, 43 000 hästar). I den sistnämnda gruppen finns både hästar som tävlar aktivt och hästar som avslutat sin tävlingskarriär.
