Bra hingstar gjorde skillnad
I studierna har hon analyserat trenden för avelsindex genom att följa den avelsmässiga utvecklingen i hoppning och dressyr över flera generationer. Hon såg bland annat att från mitten av 1980-talet ökade den genetiska framstegstakten markant och det berodde på fyra orsaker:
1) Succesivt allt starkare urval av hingstar i ett förnyat bruksprov från slutet av 1970-talet.
2) Import av en del utmärkta hingstar, framför allt i hoppning, som oftast testades i det svenska bruksprovet innan de sattes i avel
3) Införandet av kvalitetsbedömning 1973 som gav möjlighet att bedöma unga hästars prestationsegenskaper.
4) Införandet av avelsvärdering 1986 baserad på resultat från kvalitetsbedömning som främst användes för avkommebedömning av hingstar.
Snabbare framsteg i hoppning
Framstegstakten för hoppning var snabbare än för dressyr. Den svenska hästen betraktades ursprungligen som en dressyrhäst och den genetiska nivån för hoppning var inledningsvis låg. I och med det nya bruksprovet kunde hoppningen testas på ett bättre sätt och tillsammans med import av en del framstående hopphingstar ökade den genetiska nivån för hoppning i populationen i mycket rask takt.
Avelsframstegen hittills inom svensk avel beror alltså främst på att bra hingstar använts. Urvalet av vilka ston som sätts i avel har inte varit lika genomtänkt, såväl bra som dåliga ston har använts.
Forskaren föreslår därför att framtida avel bör lägga mer tonvikt på en mer effektiv användning av avelsindex vid urval av ston, både vid ung ålder och efter att avkommorna har testats.
Åsa Viklund tycker även att det bör göras mer för att bättre ta tillvara potentiella hingstämnen som är födda i Sverige.
Text: Carin Wrange, HästSverige 2012-03-20
Läs mer:
