Följ med till: Veterinären som forskar på hästens luftvägar för att kunna bota alla sina patienter

I många år har veterinären och forskaren Miia Riihimäki arbete med att söka nya metoder för diagnostik, prognos och behandling för alla de hästar som årligen drabbas av problem med sina luftvägar. Forskningsprojekt som startar med de hästar Miia möter när hon arbetar som veterinär på UDS hästklinik, och som aldrig verkar ta slut.

Kanske började allt när Miia Riihimäkis första egna ponny drabbades av astma. Ponnyn fick en halvfungerande behandling och Miias ögon öppnades för luftvägssjukdomar; Den efter hälta vanligaste orsaken till nedsatt prestation hos hästar. Patienter som Miia Riihimäki sedan dess har dedikerat sitt yrkesliv till att försöka hjälpa.

– Min ponny levde till 26 års ålder och fick en typ av behandling som man då trodde var hjälpsam – men hade jag kunnat behandla honom idag hade hans livskvalitet utan tvekan varit mycket, mycket bättre, säger veterinär Miia Riihimäki – som kombinerar sitt yrkesliv som veterinär med att forska.

miia-riihimäki-veterinär-forskare-luftvägar-häst

Följ med till vardagen hos Miia Riihimäki – som både forskar och arbetar som veterinär; med målet att kunna bota alla sina patienter. Foto: Lisa Chröisty

Kombinationen hästveterinär på klinik och forskare

Att hämta inspiration från de hästar Miia Riihimäki stöter på i sin vardag är något som har fortsatt sedan den där första ponnyn. Genom att kombinera arbetet som klinikveterinär med att forska, uppkommer ständigt nya idéer till forskningsprojekt.

– Mycket av min forskning bygger på mina kliniska patienter, och de hästägare jag möter säger aldrig nej till att deras hästar får delta i projekt – de har ju ingenting att förlora, men allt att framöver vinna.

Men kombinationen att jobba kliniskt med hästar och samtidigt forska är inte särskilt vanligt förekommande.

– Många jag stöter på inom hästforskarvärlden har aldrig ens träffat en häst med den sjukdomen de försöker hitta behandlingar till, och är man en duktig forskare spelar det för visso ingen roll. Men för mig handlar forskningen aldrig om namn och nummer i ett excelark, utan jag ser och jobbar för hästarna bakom det.

Följ med till: Pricktest!

En av de patienter som besöker Miia Riihimäki på kliniken har hosta och andningssvårigheter vid ansträngning. Han får genomgå ett så kallat ”pricktest” där man genom strukturerade injektioner av olika ämnen testar vad det är som hästens kropp faktiskt reagerar på. Alla hästar med astma har inte allergi, men en del har faktiskt det – något man kunnat visa genom forskning. Häng med steg för steg nedan!

Docent Miia Riihimäki Foto Lisa Chröisty (9)

Steg 1: Veterinär Miia Riihimäki märker upp ”tavlan” på hästens sida, där pälsen blivit rakad, med en röd märkpenna. Varje röd prick symboliserar ett ämne som hästen ska testas för – är det här något som orsakar en allergisk reaktion, och därmed andningssvårigheter?

Från brottsplats till sportprestationer – “alltid med ett visst allvar”

Välfungerande luftvägar hos hästen är en grund inte bara för ett gott välmående, utan också för framgångsrika prestationer och långvarig hälsa. Men i verkligheten finns många sjukdomar och tillstånd som kan angripa just luftvägarna, där några av de mest välkända är astma, kvarka, och virusinfektioner som det allvarliga “abortviruset” (EHV-1). Områden som alla varit, och är, aktuella i Miia Riihimäkis forskning.

– När det gäller luftvägssjukdomar finns alltid ett visst allvar, eftersom man som veterinär alltid måste utesluta att det inte handlar om en smittsam infektion – och ibland – så gör det faktiskt det, säger hon.

Kvarka är ett sådant exempel, varför Miia Riihimäki benämner arbete och forskning kring just kvarka som att ’arbeta vid en brottsplats’.

– Allt behöver ses med ögon som om man undersöker en brottsplats. Rör vi vid något kan det kontamineras, så vi behöver hålla en i vanliga fall ganska smutsig stallmiljö väldigt ren, med skyddskläder på och strikta rengöringsrutiner mellan varje häst och moment. Helt enkelt för att se till att inte kontaminera med bakterie-DNA från omgivning, utrustning – eller i värsta fall föra över smittor – varken mellan hästar eller mellan saker i omgivningen, säger hon och fortsätter:

– …Moderna diagnostiska tekniker bygger ofta på DNA analys och miljökontamination något som på senare tid har visat är mycket vanligare än man tror, säger hon.

”Ni vet ju hur en kriminalinspektör jobbar, vi ser likadana ut nuförtiden när det handlar om kvarka – det är hysteriskt noggrant”, säger Miia Riihimäki. Foto: Privat

Forskargruppens upptäckter inom så kallad miljökontaminering har alltså visat att DNA från levande och döda bakterier kan kvarstå både i hästens omgivning, och på hästens mule – länge efter en infektion. Utöver det kan själva kvarkabakterierna överleva länge i gynnsam miljö, tex i vatten. Ett annat exempel är en vanlig nylongrimma, något de allra flesta hästar till vardags bär. Har den kontaminerats med kvarkabakterier försvinner de först vid tvätt i hela 60 grader.

– Ju mer man forskar på kvarka desto mer förstår man att det är väldigt komplicerat. Det är som att vara med i vilken deckare som helst, säger Miia Riihimäki.

En fråga för hästvälfärden

För veterinär Miia Riihimäki är forskning och behandling av symptom från luftvägarna en fråga om hästvälfärd.

– Det är lätt att förstå att en hälta orsakar hästar smärta, men även ganska lindriga problem från luftvägar påverkar hästen – och hästvälfärden. Föreställ er själva känslan av att inte få luft – det måste även för hästar vara påfrestande, inte bara fysiskt men också psykiskt, säger hon.

Och luftvägssjukdomarna blir allt vanligare. Men, varför är det så?

Faktumet att många hästar idag hålls uppstallade inomhus stora delar av dygnet, reser, tävlar och importeras mellan länder – samt tränas på underlag och i temperaturer som kan påverka hästens luftvägar – kan vara några möjliga förklaringar. Samtidigt kan det hos en del hästar också finnas en rent genetisk faktor.

– Kan man hindra smittspridning, minska exponering och behandla drabbade hästar mer effektivt så förbättrar vi välfärden såväl för den friska som för den sjuka hästen, säger Miia Riihimäki och fortsätter:
– Viktigt, tycker jag, när vi nu väljer att hålla och använda hästar på ett sätt som till viss del är onaturligt för dem.

Docent Miia Riihimäki Foto Lisa Chröisty (4)

Idag vet man att inte alla hästar med luftvägsproblematik svarar på exempelvis kortison, ett preparat som tidigare ansågs kunna hjälpa de flesta hästar med den här sortens problematik. Istället gäller det att tidigt hitta vilken typ av problem just den här individen har – och vilken behandling som därmed kan passa bäst.

Här skapas en ”konstgjord” ansträngd andning genom att hästen (som vanligtvis får problem med andningen när den anstränger sig) får andas djupt i en plastpåse, medan Miia Riihimäki kan lyssna på lungornas ljud.

Ständigt många bollar i luften – tar de någonsin slut?

Som både forskare och klinikveterinär finns ständigt mycket rörelse och aktivitet. Patienter, forskningsprojekt och nya idéer tillkommer ständigt. I nuläget deltar Miia Riihimäki i inte mindre än sju olika forskningsprojekt kopplade till bland annat:

  • Virusinfektioner
  • Astma
  • Träning av hästar i kyla
  • Virusabort (EHV-1)
  • MAST-celler
  • … och kvarka.

Alla berör det större området, luftvägssjukdomar, och alla har möjlighet att utforma det Miia Riihimäki ständigt söker efter: Allt bättre möjligheter att behandla de hästar som kommer till henne på kliniken i hopp om att få hjälp.

Men inget av det här är ett enmansarbete. Istället krävs kombinerad kompetens från olika håll som tillsammans kan ge såväl framsteg som nya genombrott. Samarbeten som byggts upp över årens lopp och idag är grunden för de många projekt Miia Riihimäki både startar upp och deltar i.

– Det har alltid känts viktigast av allt för mig att göra något som jag tycker är intressant och roligt – och att nu även blivit docent öppnar ännu fler möjligheter inte minst kring handledning av doktorander i mina projekt, säger Miia Riihimäki och fortsätter:
– … Och just genom att jag till vardags både forskar och arbetar kliniskt känner jag att jag kan göra ännu mer nytta än om jag skulle välja en av delarna – det känns betydelsefullt, avslutar hon.


”Jag kommer alltid vara omgiven av djur – även när jag en dag går i pension från mitt yrkesliv som veterinär och forskare – det kommer aldrig ändras”, avslutar Miia Riihimäki. Foto: Lisa Chröisty

Text: Lisa Chröisty, redaktör för HästSverige, 2024-09-30