Häst & människa

Avsutten träning kan ge bättre ryttare

Balansen behöver förbättras

För att bli en skicklig ryttare som gör hästen rättvisa krävs även avsutten träning. Istället för att enbart träna till häst bör varje ryttare träna sin motorik och balans på annat sätt som ger bättre kroppskontroll.

Det konstaterar Maria Terese Engell i en doktorsavhandling inom ridkonst vid SLU.

Hon har studerat hur ryttare på hög nivå använder sin kropp vid ridning. Detta kan ge underlag för studier om hur ryttarens balans kan förbättras och därmed skapa bättre ridning samt friskare häst och ryttare.

Vid alla typer av ridning är det viktigt att hästen arbetas för att bli lika stark och smidig i bägge sidor. Hästen föds med och utvecklar ofta asymmetrier i sitt rörelsemönster, men genom utbildning och träning kan hästen bli mer liksidig. Inom ridsporten anses det allmänt att ju mer symmetrisk ryttaren är desto bättre kan denna påverka hästen. En asymmetrisk ryttare kan däremot skapa en asymmetrisk tryckbelastning på hästens rygg vilket förhindrar eller försvårar en liksidig kommunikation. Detta kan ge skador för både häst och ryttare.

traning

En bra sits kräver träning även utan häst. Foto: Carin Wrange

Maria Terese Engell har studerat ryttare som tävlar i dressyr på hög nivå (Grand Prix) och ryttare på medelsvår nivå. Hon registrerade ryttarnas sits, position och balans med objektiva metoder såväl när de satt till häst som på en balansstol. Bland annat hur ryttaren koordinerar rörelserna i och mellan sitt huvud, bröst, bäcken och fot samt hur ryttaren agerar i samklang med hästen.

De metoder som användes i studierna var objektiva tryck- och rörelsemätningar med hög precision. Vid rörelseanalysen, oavsett om det gällde häst eller ryttare, analyserades individen sett från sidan respektive bakifrån.

De ryttare som valdes ut hade alla gemensamt att de pronerade (gick på insidan av foten) på någon av sina fötter, vilket är vanligt hos unga vuxna i Europa. Tidigare studier har visar på ett samband mellan pronation och hur en människa roterar sitt bäcken.

Oliksidighet hos många ryttare

Resultaten från studierna visade att det fanns en tydlig oliksidighet mellan vänster och höger sidas rörelser hos majoriteten av ryttarna. Eftersom det är ett mål att vara liksidig som ryttare kan det antas att ryttarna i studien inte hade förmågan att kontrollera eller vara medvetna om hur huvud, bröst och bäcken rörde sig i förhållande till varandra när de satt, gick eller red.

– I studierna, både på balansstol och i en jämförelse mellan ryttarens position på vänster och höger volt under ridning, använde de större rörelser i bröstet och betydligt mindre i bäckenet. För att en ryttare ska kunna utföra exakta rörelser med sätet, utan att mista balansen, behöver huvud och bröst centreras samt överdrivna rörelser undvikas, säger Maria Terese Engell.

Begrepp som balans, liksidighet, sittben och symmetri är begrepp som används mycket inom ridundervisning men som förmodligen kunde ges en tydligare innebörd om ryttaren hade större förståelse för och skicklighet i att kontrollera sin egen kropp.

Detta talar för att specifik avsutten träning, bland på en balansstol, där ryttaren kan ha fullt fokus på sin egen kropp kan resultera till att kommunikationen och koordinationen mellan häst och ryttare blir bättre.

Genom att ta fram mer precisa och tydliga definitioner av ryttarens grundläggande position och rörelsemönster kommer det att bli enklare att karaktärisera vad som är goda ridtekniska färdigheter. På detta sätt kan sporten utvecklas i en positiv riktning både vad gäller ökad prestation och för ökad hälsa hos häst och ryttare.

Forskningen har finansierats av den legendariska dressyrryttaren Ulla Håkanson.

Maria Terese Engell försvarade sin avhandling ”Postural control in skilled riders” 8 juni 2018 vid SLU i Uppsala.

Asymmetrin skadar både häst och ryttare

Då man ska utbilda en häst, är rakriktning ett viktigt steg i utbildningsskalan. Målet är bland annat är att få hästen lika smidig och stark i båda sidor. Detta kallas också liksidighet.

Hästen föds med och utvecklar ofta asymmetrier i sitt rörelsemönster, men genom utbildning och träning kan hästen bli mer liksidig. Inom ridsporten anses det allmänt att ju mer symmetrisk ryttaren är desto bättre kan denna påverka hästen.

En asymmetrisk ryttare kan däremot skapa en asymmetrisk tryckbelastning på hästens rygg vilket förhindrar eller försvårar en liksidig kommunikation. Risken finns att en mer asymmetrisk ryttare, som inte är helt medveten om sin asymmetri, använder ”fel” och för stora hjälper och därmed med inte uppnår sina mål. Asymmetrin kan dessutom vara hälsovådlig för både häst och ryttare. Ganska få vetenskapliga studier finns inom området, men några studier visar att ryttare på hög nivå kan vara tydligt asymmetriska i sina rörelser.

Det första steget med denna avhandling vid SLU, Postural control in skilled riders, var att finna bra objektiva metoder för att karakterisera ryttarens sits, position och balans. För att göra detta analyserades hur ryttaren koordinerar rörelserna i och mellan sitt huvud, bröst, bäcken, fot (intersegmentala strategier) och hur ryttaren agerar i samklang med hästen. Det andra steget var att använda dessa metoder för att studera ryttaren både under ridning och under avsuttna balansövningar. Syftet var att jämföra de intersegmentala strategierna som ryttaren använde under avsuttna övningar, gående och sittande, därefter på hästryggen.

De metoder som användes i studierna var tryck- och rörelsemätning med hög precision. Vid rörelseanalysen, oavsett om det gällde häst eller ryttare, analyseras individen sett från sidan (sagittalt) respektive bakifrån (frontalt).

Ryttare på hög nivå studerades

I den första studien studerades Grand Prix ekipage i trav på ett rullband.  Ryttarna jämfördes med sig själva när de red med en passiv respektive (travade på lång tygel) en aktiv sits (red hästen i samlad form).

Ryttarens position studerades genom att huvudets, bröstets och bäckenets rotationer och linjära rörelser (translationer) mättes. Både de enskilda segmentens rörelser (segmentala strategier) respektive hur de rörde sig i förhållande till varandra beskrevs (intersegmentala strategier). När ryttaren samlade hästen visade det sig att sex av de sju ryttare roterade både bröstet och bäckenet bakåt. Detta medförde att bäckenet flyttades framåt mot manken och trycket blev förhöjt i detta område.

I den andra delen i avhandlingsarbetet gjordes fördjupade studier av segmentala strategier i frontalplanet (ryttare och häst sedda bakifrån). Detta gjordes genom en serie studier både med och utan häst av ryttare på medelhög nivå. Målet var att analysera om det fanns ett samband mellan hur segmentala strategier användes i de olika situationerna. I sista delen av studien var det intressant att ta reda på om ryttarens rörelsemönster påverkades mest av de egna segmentala strategierna eller möjligen av hästens rörelse.

För att inkluderas i studien skulle testryttarna pronera (gå på insidan av foten) mer på en fot än den andra. Detta urval gjordes eftersom pronation är mycket vanligt hos unga vuxna i dagens europeiska samhälle. Det finns också ett antal studier som visar ett samband mellan pronation och hur en människa roterar sitt bäcken. Det var därför intressant att studera om ”hur man går” (pronerar i detta fall) påverkar hur man går respektive sitter både på en balansstol och på hästryggen.

Många ryttare oliksidiga

Resultaten visade ett tydligt samband mellan gående, sittande och ridande med avseende på ryttarens segmentala strategier och dessutom kunde en tydlig oliksidighet mellan vänster och höger sidas rörelser ses hos en majoritet av ryttarna. Eftersom det är ett mål att vara liksidig som ryttare kan det antas att ryttarna inte hade förmåga till att kontrollera eller full medvetenhet om hur huvud, bröst och bäcken rörde sig i förhållande till varandra vid gående, sittande och ridning och detta oavsett vilket varv eller vilken riktning (vänster eller höger) de befann sig i.
Detta talar för att avsutten träning där ryttaren kan ha fullt fokus på sin egen kropp skulle kunna göra dig till en bättre ryttare och att man så småningom också kan definiera vilka avsuttna övningar man skall göra som ryttare.

Behövs kontroll på sittbenen

Det är väl accepterat inom ridning att ryttaren i första hand skall kommunicera med hästen via sätet, dvs med hjälp av rotationer, translationer och tryckändringar genom bäckenet. Ryttaren måste helt enkelt ha kontroll på sina sittben.

I studierna både på en balansstol, och i en jämförelse mellan ryttarnas position på vänster och höger volt under ridning, använde de större rörelser i bröstsegmentet och betydligt mindre i bäckenet. För att en ryttare skall kunna utföra exakta rörelser med sätet, utan att mista balansen, behöver huvud och bröst centreras samt överdrivna rörelser undvikas. Resultaten visar igen exempel på områden där specifik träning av ryttarens kroppskontroll och balans sannolikt kan göra ryttaren till en bättre ryttare.

Att prestera på topp inom idrott är ingen lätt uppgift. När ett ekipage skall prestera på toppnivå måste två biologiska individer röra sig i samklang och koordinera sig optimalt. Som idrottsutövare har man som mål att många gånger repetera ‘den rörelsen man gjorde som uppnådde ett så gott resultat så möjligt’. Rörelser är ett resultat av ett komplicerat samspel mellan sinnesintryck, motorisk kontroll och kroppens mekaniska och fysiologiska egenskaper. Att ha förmåga för att skapa perfekta rörelsemönster handlar om att kunna eliminera och kontrollera faktorer som förstör det perfekta inövade rörelsemönstret. Genom hjärnans kognitiva och sensoriska banor tar hjärnan in en extrem mängd information om situationen och rummet som ryttaren befinner sig i. Hjärnan behandlar informationen och sänder därefter ut signaler till musklerna (motoriska signaler) så att musklerna kan utföra de uppgifter som är mest lämpliga. Många av dessa motoriska signaler sker omedvetet och andra har ett större inslag av medvetna, kognitiva processer. I en given situation, för att hjärnan skall sända ut en signal som är så optimal som möjligt är det en stor fördel om förutsättningarna för en funktionellt bra rörelse redan är väl preparerade i utövarens egen kropp. Det mest optimala skulle vara om utövaren har repeterat de bästa lösningarna så många gånger att hjärnan automatiskt väljer dessa lösningar varje gång den givna situationen uppstår.

Vilka egenskaper behöver ryttare?

Begrepp som balans, liksidighet, sittben och symmetri är begrepp som används mycket inom ridundervisning, men som förmodligen kunde ges en tydligare innebörd om ryttaren hade större förståelse för och skicklighet i att kontrollera sin egen kropp. Det finns ett behov av att skapa en större objektiv och vetenskaplig insikt och förståelse för vilka idrottsliga egenskaper en ryttare bör ha. Det finns också ett behov at att utveckla träningsmetoder för ryttare som kan leda till utveckling av goda funktionella kroppsstrategier som i sin tur är bas för goda ryttarprestationer.

Genom att ta fram mera precisa och tydliga definitioner av ryttarens grundläggande position och rörelsemönster kommer det att bli enklare att karaktärisera vad som är goda ridtekniska färdigheter. På detta sätt kan sporten utvecklas i en positiv riktning både vad gäller ökad prestation och för ökad hälsa hos häst och ryttare.

Forskningen är finansierad av legendariska dressyrryttaren Ulla Håkanson

Projekt: Postural control in skilled riders, avhandling inom ridkonst vid SLU 2018.

Forskare: Maria Terese Engell, SLU

Krävs kroppskontroll hos ryttare

Vill du veta mest om Maria Terese Engells avhandling, Postural control in skilled riders, vid SLU?