Den höga arvbarheten har medfört att hingstar som har hovbroskförbening inte har fått verka inom svensk hästavel. Sjukdomen finns med på den defektlista inom hästavel som regleras via gällande djurskyddslag.
-Det beslutet grundar sig på studier som gjordes med äldre diagnostik, bland annat genom att med fingrarna känna på hästens ben, så kallad palpation. Röntgen har använts i detta syfte ända sedan 1959 och är idag en ”Gold Standard”.
-I dag har vi helt andra diagnostiska hjälpmedel såsom scintigrafi, datortomografi och magnetresonansundersökningar som ger mer information, men ännu inte är fullt utvärderade, säger Ulf Hedenström.
Dessutom menar Ulf att studier som inte kan anses representera hästpopulationen som helhet skall tolkas med viss försiktighet.
De flesta avelsföreningar ger avelsförbud
Den aktuella forskningen visar att hästar som bär på förändringen utvecklar denna redan före 2,8 år. Därefter klingar tillväxten snabbt av och har ingen negativ betydelse för deras karriär på travbanan.
– Våra resultat tyder på att hovbroskförbening är att betrakta som en genetisk fysiologisk variation, alternativt anpassning till okända stimuli tidigt i hästens liv. Hur och exakt när hoven utvecklas är ännu okänt och det behövs därför mer forskning kring det.
De flesta avelsföreningarna för tyngre hästraser följer idag rekommendationen att kassera hingstar med höggradig hovbroskförbening. Enda undantaget är Avelsföreningen för svenska ardennerhästen som har valt att godkänna hingstar som bär på anlaget, bland annat för att minska risken för inavel. Det är ett beslut som Ulf Hedenström tycker är helt rimligt.
– Vissa rasklubbar har efter årtionden av denna utslagning inte lyckats sänka förekomsten av en förändring som ingen lyckats visa vara negativ för hästen, därför bytt strategi och fokuserar hellre på andra och för hästen mer kliniskt relevanta hälsoaspekter.
Ulf Hedenström menar att framtida studier bör fokuseras på hur förbeningsprocessen utvecklas och möjligen påverkar hästen under de flesta levnadsåren. Här bör man ta hänsyn till hästens storlek, utfodring, underlag för träning, hovvård eller annan yttre påverkan.
Det finns också skäl att samtidigt undersöka om den ökande graden av inavel hos kallblodstravaren påverkar prestationer eller förekomst av hovbroskförbening i en representativ grupp av kallblodiga travhästar.
Text: Carin Wrange, redaktör HästSverige. Källa: Ulf Hedenström, Wången. 2015-10-19
Läsa mer?