Forskning: Ryttarens sits

Det anses allmänt att ryttaren har stort inflytande på hästens hälsa och välbefinnande.  I ridningen fokuseras ofta på hästen och hur den arbetar men för att nå ett bra resultat är det viktigt att börja med att fokusera på ryttaren.

Den ”ideala” sitsen finns noga beskriven i litteraturen men är svår för ryttaren att lära sig och även att förbättra och förändra eftersom hästen hela tiden är i rörelse.

De flesta ryttare börjar rida på ridskola och det är viktigt att hitta metoder som kan användas för att lära ryttare att sitta rätt. Ridträningen behöver kompletteras med träningsprogram och övningar utan häst eftersom det är svårt att ”isolera” och träna en viss detalj på hästryggen.

Svårt bedöma ryttares sits

Under åren 2006-2007 genomfördes en pilotstudie på Ridskolan Strömsholm. Syftet var att testa en metod för att förbättra ryttares sitsar genom lämpliga övningar och samtidigt minska risken för fysisk och psykisk ohälsa hos hästen.

Resultatet visade att det är svårt även för rutinerade domare och tränare att bedöma ryttarens sits. Hälften av ryttarna i studien genomförde ett individuellt träningsprogram utan häst. Träningsprogrammet upplevdes som positivt av ryttarna men det gick inte att bevisa att det verkligen förbättrade sitsarna.

Syftet med en studie på tre olika ridskolor var att undersöka vilka olika uppfattningar ryttare på ridskola har av sina egna sitsar och vilka olika uppfattningar ryttare har av ett kompletterande individanpassat träningsprogram utan häst.

Forskarna ville även undersöka om det är möjligt att använda ett individanpassat träningsprogram med avsuttna övningar för träning av ryttare på ridskola. Studien utgick från de intervjuades uppfattningar.

Hur uppfattar ryttaren sin sits?

I studien deltog en försöks- och en kontrollgrupp från tre olika ridskolor i Mellansverige. Ryttarna i båda grupperna fick beskriva hur de själva upplevde sina sitsar, vilka starka sidor de ansåg sig ha men även vad de själva uppfattade att de behövde förbättra. Dessutom bedömde ryttarna sin egen balans, liksidighet, följsamhet/avspändhet och smidighet på en fyrgradig skala.

Ett par enklare tester genomfördes. Balans och liksidighet testades med hjälp av en ”Balimo pall”, en pall med vippbart säte som använts i den tidigare studien på Strömsholm. Följsamhet/avspändhet testades med hjälp av en ”Bodyblade” och ryttarnas smidighet utvärderades genom olika stretchövningar.

Ett träningsprogram med avsuttna övningar presenterades för ryttarna i försöksgruppen och de uppmanades att utföra programmet tre dagar/vecka under cirka 20 minuter per gång på frivillig basis. Ryttarna fick dels varsin DVD inspelning av träningsprogrammet och dessutom ett häfte med en beskrivning av varje övning. Varje försöksperson fick ta med en Balimo pall hem.

Efter en åttaveckorsperiod genomfördes en ny intervju med ryttare i både försöks- och kontrollgruppen. Försökspersonerna fick beskriva hur de använt de avsuttna övningarna och hur de upplevt dem. De fick även svara på om de upplevt någon förbättring när det gällde deras sitsar eller ridning. Ryttarna i kontrollgruppen fick svara på samma frågor förutom dem som handlade om träningsprogrammet.

battre-sits3(1)_250

Ryttarens sits kan med fördel tränas utan häst. Foto: Mari Zetterqvist Blokhuis

Värdefullt att träna avsuttet på pall

De flesta ryttare i såväl försöks- som kontrollgrupp kunde relativt lätt ange vilka styrkor de upplevde i sitsarna samt vad de ansåg att de behövde förbättra. Det fanns en stor variation bland svaren. Träningsprogrammet upplevdes som positivt av ryttarna i försöksgruppen och övningarna på Balimo pallen upplevdes som mest värdefulla.

Ryttarna ansåg att de förbättrade rörligheten och mjukheten i bland annat rygg, bäcken och höfter och att det var lätt för dem att överföra övningarna från pallen till känslan av hur de bör inverka på hästryggen. Andra övningar som uppfattades som värdefulla var bland annat övningar som öppnade upp bröstbenet och förbättrade hållningen och olika stretchingövningar.

Vissa försökspersoner upplevde en positiv skillnad i sitsen efter träningsperioden medan andra inte märkt någon skillnad alls. Upplevda skillnader var exempelvis en bättre hållning eller att de kom djupare ned i sadeln. Majoriteten av ryttarna i kontrollgruppen upplevde inte någon skillnad alls i sitsen under samma tidsperiod som försöksgruppen genomfört sina övningar. Några enstaka ryttare upplevde dock en förbättring i ridningen även utan den extra träningen.

Testerna som ryttarna genomförde vid det första intervjutillfället bidrog till att de fick en tankeställare om vilka faktorer de behövde förbättra i sitsen.

Ökad medvetenhet om egna sitsen

Medvetenhet om den egna sitsen ökade bland ryttarna i försöksgruppen och flera ryttare insåg att de själva kan arbeta med att förbättra sina sitsar och inte enbart förlita sig på ridlärarens instruktioner. Vissa ryttare upplevde att de verktyg som användes (Balimo pallen och Bodybladen) bidrog till att öka deras kroppsmedvetenheten. Även medvetenheten om hur ryttaren påverkade hästen ökade hos ett par ryttare i studien.

De flesta ryttare i försöksgruppen genomförde träningsprogrammet en eller två gånger per vecka. De övade mest på pallen eftersom den ansågs som mest tillgänglig.

Förslag till förändringar av träningsprogrammet var att övningarna kunde ha genomförts gemensamt i gruppen före ridningen, att det hade varit bra med en repetition av övningarna i mitten av träningsperioden samt att de individuella övningarna kunde ha kopplats mera direkt till specifika sitsfel hos ryttarna.

Som förslag på sitsaktiviteter på ridskolorna nämndes clinics om sitsen, sitsträning vid longering, videofilmning av ryttarna och inköp av Balimo pallar till ridskolan. Ett par ryttare önskade mer balansridning på ridskolan. Gemensam uppvärmning en halvtimme före ridlektionen och stretching efter lektionen föreslogs också.

Sitsträning bör introduceras tidigt

Det är viktigt att ridlärare på ridskolor lägger stor vikt vid ryttares sitsar, speciellt balans, följsamhet och en riktig placering av bäckenet i sadeln. Det måste ske redan från början av ridutbildningen. Ryttare på ridskola behöver mer individuell feedback för att de ska lära in en så bra sits som möjligt från början. Ridlärare behöver öka ryttarnas medvetenhet genom att bli mer noga med att förklara hur ryttaren ska sitta till häst och hur olika sitsfel kan påverka hästen exempelvis genom att använda clinics eller demonstrationer.

Ett enklare utbildningspaket behöver produceras som kan användas för att fortbilda ridlärarna om hur människokroppen fungerar och om vilka övningar, både med och utan häst, som kan användas för att förbättra ryttares sitsar. Känslan är viktig i ridningen och därför kan Balimo pallen vara ett bra hjälpmedel eftersom ryttare kan överföra den känsla de fått på pallen till ridningen.

Ridlärare bör tipsa om avsuttna övningar

Kommunikationen mellan ridlärare och ryttare behöver ökas och ridlärare behöver bli bättre på att ge varje ryttare tips på avsuttna övningar som kan rätta till deras individuella sitsfel. Innovativa metoder som exempelvis videofilmning av ryttare, uppvärmning före ridning och stretching efter ridning behöver tillämpas i större utsträckning för att göra ridundervisningen mera effektiv. Då kommer grundridningen i Sverige på sikt att förbättras så att ryttare kan få mer nöje av sin ridning samtidigt som blir hästarna blir mer hållbara.

En fortsättning på studie skulle kunna vara att undervisa en grupp barn på traditionellt sätt och jämföra resultatet med en annan grupp som undervisas med en kombination av ridundervisning och aktiviter som exempelvis balansträning under longering och träning utan häst. I England finns en hästsimulator som används för att träna ryttarens sits och det skulle vara intressant att undersöka om simulatorn kan användas som ett komplement till den ordinarie ridundervisningen för att göra den mer effektiv och samtidigt spara hästarna.

 

Kort sammanfattning:

  • Ryttare kan få bättre sits i sadeln genom att träna avsuttet. Det visar en studie som gjordes på tre olika ridskolor.
  • Ett kompletterande träningsprogram utan häst upplevdes som positivt av ryttarna. Genom den avsuttna träningen förbättrades deras rörlighet och mjukhet i rygg, bäcken och höfter.
  • I träningen användes bland annat en speciell pall med vippbart säte, Balimo-pallen. Ryttarna upplevde att de fick bättre hållning och kom djupare ned i sadeln.
  • Tester och intervjuer bidrog till att deltagarna blev mer medvetna om sina sitsar, hur de påverkar hästen och om hur de själva kan arbeta med att förbättra sitsarna.
  • Den här studien baseras på metoder som tagits fram av Mari Zetterqvist Blokhuis. Hon var även ansvarig forskare för en tidigare studie inom samma ämne på ridskolan Strömsholm.