Ridlärarrollen från dåtid till samtid

Ridskolor fick tänka om

Avhandlingen ”Framåt marsch!” tar ett avstamp i det militära inflytandet i svensk hästhållning. Efter andra världskriget minskade hästens betydelse och antalet hästar i landet var lågt. Samtidigt såg man möjligheter att ridsporten skulle kunna bli en folksport och ridskoleverksamheten växte fram. Flera av de militära traditionerna följde med in i ridskolornas verksamhet och finns fortfarande kvar till viss del. Det skapades en ”stallbackskultur” som Gabriella Thorell har studerat närmare.

– Jag intervjuade ett stort antal ridlärare, både äldre och yngre. De äldre utbildades när det militära inflytande var starkt vilket också har påverkat dem i sitt arbete, bland annat upplever de att de saknade erfarenhet av pedagogik för barn.

Stallbackskulturen innebär bland annat auktoritär ledarstil, kommandospråk och många regler för ordning och reda i stallet och under ridlektionerna. Just det senare har i många sammanhang lyfts fram som en positiv kunskap för ungdomar, främst flickor, medan övriga militära inslag snarare har skrämt iväg elever.

Många svenska ridskolor fick känna på en nedgång i början av 2000-talet. Från att tidigare under slutet av 1990-talet oftast haft kö av elever som ville börja rida på ridskola, så tvingades många tänka om och tänka nytt. För att locka nya elever började man bland annat ta emot barn yngre än sju år samt införde tävlingsgrupper för att kunna behålla eleverna längre upp i åldrarna.

Den andra artikeln i avhandlingen innehåller djupintervjuer med tio erfarna ridlärare om hur de upplever sitt uppdrag och vilken form av pedagogik de använder. Flera av ridlärarna som Gabriella Thorell mötte hade elever som vill ha mer individuell coaching, bland annat i form av utvecklingssamtal. Det önskemålet var inte helt lätt för lärarna att realisera, bland annat på grund av tidsbrist.

– Oavsett vilka nya krav som ställs på ridskolan så poängterade samtliga ridlärare att förändringar aldrig får ske på bekostnad av hästarnas välfärd samt elevernas säkerhet. För de anställda är hästarna deras kollegor som de vill ta väl hand om och behålla länge i verksamheten.

Ridskolan främjar ungas självförtroende

Den tredje delen av Gabriella Thorells avhandling beskriver om hur unga ryttare upplever ridskolan. Hon intervjuade fem fokusgrupper med sex till nio ungdomar mellan 15-23 år. Många uttryckte att ridskolan för dem innebär en plats för avkoppling och rekreation där de också känner sig behövda. På en ridskola finns alltid något att hjälpa till med.

I viss mån finns fortfarande stallbackskulturen kvar på ridskolorna men det var inget som de intervjuade ungdomarna reagerade negativt på, snarare att det lärde dem att bli ansvarsfulla och uppmärksamma när det gäller stallmiljön och hästarnas välfärd. Flera tyckte att de kan påverka den avsuttna verksamheten på ridskolan men däremot inte hur ridundervisningen bedrivs.
På ridlektionerna är det ridläraren som bestämmer vilket ingen i regel ifrågasätter. Ridläraren är en person som ungdomarna ser upp till och känner respekt för. Det är viktigt att ha en bra relation till sin ridlärare men de flesta väljer att inte bli för nära kompis.

– Ridskolans lärandemiljö och det ideella engagemanget upplevdes främja de unga självförtroende. Genom hästhanteringen utvecklade de ledarskap och ansvarstagande, även i sammanhang utanför stallet, säger Gabriella Thorell.

Forskningsprojektet Framåt marsch! Ridlärarrollen från dåtid till samtid med perspektiv på framtidhar finansierats av Stiftelsen Hästforskning, Marcus och Amalia Wallenbergs Minnesfond och Ridskolan Strömsholm.