Djur anses kunna bidra till människors psykiska, fysiska och sociala välbefinnande. Att umgås med och ha kontakt med djur förmodas tillfredsställa ett grundläggande mänskligt behov.
Gunilla Silfverberg vid Ersta Sköndal högskola har, tillsammans med Pia Tillberg, drivit ett projekt för att undersöka hur hästen och ridterapi kan användas vid vissa typer av skador. Projektet ”Hästen som terapeutiskt verktyg- om ridterapi, välbefinnande och livskvalitet” har syftat till att avhandla följande frågor:
- Kan kommunikationen mellan ryttare och häst främja ryttarens självförståelse av kroppsliga och själsliga förmågor?
- Kan ridterapi kan stimulera lusten till lärande och bidra till ett nytt och värdigt liv för människor som i vuxen ålder drabbats av hjärnskada?
- Kan en friskvårdande aktivitet som ridning främja livskvaliteten för människor med livslånga funktionsnedsättningar till följd av skador/sjukdomar som drabbar hjärnan?
Material och metod
Deltagare
Fyra personer som insjuknat i stroke, två kvinnor födda 1958 respektive 1974 samt två män födda 1947 respektive 1948 har deltagit. Sjukdomen har inneburit varierande fysiska, psykiska, kognitiva och språkliga men för dem. Deras tidigare erfarenheter av ridning varierade.
Ridterapi
Ridterapi omfattar både upp- och avsutten aktivitet. Den avsuttna aktiviteten innebar att delta i iordningställandet av hästen före alternativt efter ridpasset. Den uppsuttna aktiviteten innebar att ryttarna red en i taget med individuellt upplagd planering. Med grunden i traditionell ridutlärning och ett urval av ridövningar anpassades ridterapin till ryttarnas förutsättningar och rehabiliteringsmål. Exempel på mål med ridterapin för deltagarna var; normalisering av muskeltonus, facilitering av rörelser i den paretiska kroppshalvan, träning av koncentrationsförmåga och simultankapacitet, reducering av smärta och ökad träningsmotivation. Varje tillfälle har varat ca 1 timme och ryttarna har deltagit i genomsnitt 17,5 gånger.
Intervjuer
Tre individuella intervjuer med var och en av de fyra deltagarna har genomförts och lika många i grupp. De individuella intervjuerna har utförts av den ena av projektledarna medan båda deltog i gruppintervjuerna. Båda slagen av intervjuer har varit strukturerade kring teman som utmejslats ur projektets övergripande mål och specifika frågeställningar och snarast haft karaktären av samtal, i vilka både projektledare och deltagare varit dialogpartner.
Projektledarna har oberoende av varandra sorterat deltagarnas utsagor i kategorier utifrån projektets frågeställningar för att sedan göra en gemensam analys.
Resultat
Projektets resultat visar att ridterapin och hästumgänget har kommit att utgöra väsentliga inslag i de deltagande personernas välbefinnande och livskvalitet. Ridningen har upplevts som en i sig meningsfull handling, vars syften är uppfyllda i och med själva ridningen. Denna handling har dessutom haft positiva verkningar efter det att deltagaren suttit av hästen och återvänt till sin vanliga miljö.
Ridterapin har stimulerat förmågan att lära på nytt och att dessutom utveckla nya kunskaper och färdigheter. Den har fostrat dygder och egenskaper som mod och självtillit, vilket haft betydelse för deltagarnas möjlighet att konstruktivt möta nya situationer och att klara av företeelser och problem i vardagen som före ridningen tycktes omöjliga att ens försöka ge sig på.
Den har haft betydelse för deltagarnas självbild och självförståelse genom att den konfronterat henne eller honom med både starka och svaga sidor i den egna personligheten. Vidare har ridningens fysiska utmaningar förbättrat funktioner såsom gångförmåga, rörlighet och balans, vilket i sin tur stärkt deltagarnas självrespekt och upplevelse av att kunna leva ett värdigt liv.
