Rörelsemönstret i olika gångarter skiljer mellan hästraser

Att bedöma hälta hos hästar utan andra hjälpmedel än den egna synen är svårt och vissa raser, till exempel islandshästar, upplevs vara särskilt svåra att bedöma. Dagens objektiva metoder för att mäta hälta hos häst är utvecklade för analys av trav. För att kunna mäta hälta i andra gångarter och hos en bred variation av raser behövs mer kunskap om olika hästrasers rörelsemönster.

Hästraser.900x506

Tre vanliga hästraser har studerats, islandshästar, iberiska hästar (PRE och Lusitano) och varmblodiga ridhästar.

Forskare vid Sveriges lantbruksuniversitet har i samarbete med forskare från Nederländerna, Island, Kanada, Storbritannien och USA studerat rörelsemönster hos tre vanliga hästraser, islandshästar, iberiska hästar (PRE och Lusitano) och varmblodiga ridhästar. Huvudets, mankens, korsets och benens rörelser registrerades med hjälp av tröghetssensorer när hästarna skrittades och travades för hand. Islandshästarna undersöktes även ridna i skritt, trav och tölt.

Studien visade att islandshästar har ett mycket mindre rörelseomfång samt snabbare stegfrekvens än de andra raserna vilket kan förklara varför visuell hältbedömning är särskilt svår i denna ras. De mått som idag används för att mäta hälta i trav kunde endast delvis användas vid bedömning av skritt och tölt. Kunskapen är viktig i arbetet med att utveckla objektiva mätmetoder så att dessa med tiden kan användas för hältbedömning i fler gångarter, hos alla raser.

Marie Rhodin klinik

– Vår ambition är att kunna göra objektiva rörelseanalyser på alla typer av hästar men även att utveckla metoder för analys av hälta i andra gångarter än trav. För detta behövs basal kunskap om hur friska hästar rör sig samt vilken variation det finns mellan raser. Ibland relaterar vi graden av rörelseasymmetri till hästens totala rörelseomfång men värdena vi får fram påverkas då väldigt mycket beroende på vilken ras vi mäter och därför behövs denna kunskap, säger Marie Rhodin, veterinär och forskare vid SLU.