Blodprover togs med olika intervall både före det att hästen fått medicinen och flera gånger efter. Halten av medicinen i blodet mättes och korrelerades med den tid som förflutit sedan medicineringen.
Effekten av medicinen värderades via ett ”pricktest”. En liten mängd histamin injicerades i huden med mycket tunna kanyler. Då uppstod en hudreaktion, en så kallad kvaddel – en hastigt uppträdande, välavgränsad upphöjning i huden.
Kvaddeln uppkommer genom att blodvätska läcker ut från de små blodkärlen till bindväven i omgivningen. Efter 20 min registrerades storleken på kvaddeln med hjälp av skjutmått och ytan beräknades. Som positiv kontroll används histamininjektioner före medicinering och som negativ kontroll används fysikalisk koksaltlösning. Antihistaminet minskar storleken på kvaddeln.
Fexofenadin inte lämpligt för häst
I försöket ingick 5 hästar som fick en dos fexofenadin, 10mg/kg, via munnen (oral giva) och vid ett annat tillfälle fick samma hästar, 0,7 mg/kg, intravenöst (iv). Vi tog sedan upprepade blodprover och histamintester efter medicingivan. Resultaten visade att man fick en effekt (dvs en hämning av kvaddelstorleken) på 55 procent vid oral giva och den varade i ca 4 timmar. Efter intravenös giva var effekten 70 procent och kvarstod i 6 timmar.
När hästarna fick läkemedlet via munnen uppmättes den högsta halten av fexofenadin, 86 ng/ml, 1 timme och en kvart efter intag. Halveringstiden (tiden som det tar att halvera halten läkemedel i blodet) var 5 timmar för oral giva och 2,4 timmar för iv. Tillräckliga koncentrationer av fexofenadin hindrade effektivt effekten av injicerat histamin i huden. Det var även ett klart samband mellan plasmakoncentration och effekt. Tyvärr var halveringstiden kort och biotillgängligheten efter tillförsel av tabletter är i det närmaste obefintlig vilket innebär att hästarna nästan inte alls tillgodogör sig läkemedlet.
Detta medför att det inte är lämpligt att tillföra fexofenadin via munnen till häst. Visserligen är fexofenadin ett effektivt antihistamin på häst efter intravenös giva men snabb utsöndring i kombination med att läkemedlet inte finns som injektionslösning gör att det för närvarande inte är lämpligt att använda till häst. Vi valde att inte arbeta vidare med fexofenadin utan fortsatte med cetirizin.
Bättre effekt med Cetirizin
I försöket ingick 6 hästar som fick upprepade givor av cetirizin inblandat i fodret: 2 ggr/ dag under 4 dagar. Först fick de 3 ggr med 0,2 mg/kg sedan dubbleras dosen de sista 4 gångerna. Både blodprov och ”pricktest” utfördes var 12 timmar precis innan ny medicindos vilket innebar att provtagningen genomfördes vid de lägsta läkemedelsnivåerna under ett dosintervall.
Efter 3 doser 0,2mg/kg vid 36 timmar hämmades kvaddlarna till 45 procent och koncentrationen av läkemedel i blodet var då 16ng/ml. Efter ytterligare tre doser (0,4 mg/kg) vid 72 timmar hämmades kvaddlarna till 68 procent och medicinkoncentrationen i blodet var 48ng/ml.
Efter sista dosen utfördes hudtesten med tätare intervall och den högsta effekten, 84 procent, noterades 5 timmar efter läkemedelsgivan. Cetirizin togs snabbt upp från hästens mag- tarmkanal i tillräcklig omfattning och omsättningen var långsammare än för fexofenadin. Halveringstiden var nästan 6 timmar.
Sammanfattningsvis så är cetirizin ett bra antihistamin till häst. Hästarna tog upp läkemedlet bra vilket innebär att det är lämpligt att blanda i fodret. Doser på 0,2-0,4 mg/kg hindrade hudreaktionen vid ”pricktest” med histamin i minst 11 timmar. Läkemedlet bör därför ges 2 gånger dagligen för optimal effekt. Inga bieffekter noterades under försöken.
Resultaten från dessa grundläggande studier kommer att vara underlag för fortsatta kliniska studier för att utvärdera om antihistaminer kan lindra allergiska sjukdomar på häst.
Text: Stiftelsen Hästforskning, 2014-01-29
Läsa mer?
