Att bedöma hästens rörelseasymmetri vid longering: Halt eller ohalt?
När friska hästar longeras blir huvud- och bäckenrörelsen naturligt asymmetrisk till en grad som skulle klassats som en hälta om den setts på rakt spår. Man måste ta hänsyn till denna “voltasymmetri” när man bedömer hältor vid longering.
Bedömningen av hästars rörelsemönster vid longering är alltså svårt, vilket exempelvis den här tidigare studien från SLU och University of London visar.
Syftet med denna studien var därför att ta reda på hur stor överensstämmelsen respektive variationen var mellan mer eller mindre erfarna hästveterinärers bedömning av halta och ohalta hästars rörelsemönster på volt. I studien deltog 86 hästveterinärer i en webbaserad undersökning där de fick bedöma filmade hästars rörelsemönster när de longerades i trav.
Varje film kunde ses ett valfritt antal gånger innan den skulle bedömas. Enkäten utformades så att varje ben bedömdes på en skala 0 till 5 och därefter ställdes frågan: Vilket ben skulle du börja utreda vid en eventuell hältutredning? Veterinären skulle då välja det mest halta benet eller den primära hältan om flera ben ansågs halta, vilket förklarades i instruktionen till enkäten.
Stor skillnad i hältbedömning mellan veterinärerna
Totalt svarade 86 veterinärer på enkäten varav 43 st var erfarna hästpraktiserande veterinärer med inriktning ortopedi som inkluderades i denna studie.
Spridningen i bedömningen av vilket ben som skulle börja utredas varierade mycket mellan de olika filmerna. De hästpraktiserande veterinärerna med inriktning ortopedi svarade mer rätt än övriga.
Resultatet? Det är svårt för mänskliga ögat att göra korrekta hältbedömningar.
Bedömningen av hästars rörelsemönster vid longering är svårt, som tidigare nämnts. När friska hästar longeras blir huvud- och bäckenrörelsen naturligt asymmetrisk till en grad som skulle klassats som en hälta om den setts på rakt spår.
Man måste ta hänsyn till denna “voltasymmetri” när man bedömer hältor vid longering. Om voltasymmetrin och hältan är på olika ben kan hästen röra sig alltför symmetriskt för att en hälta ska kunna observeras i ena varvet men när voltasymmetrin och hältan sammanfaller blir en hälta på det aktuella benet tydlig när man byter varv. Man kan dock inte förvänta sig att friska hästar rör sig likadant i de två varven då många hästar visar en tydlig sidighet.
Kompensatoriska hältmekanismer, dvs att hästen kan avlasta ett halt bakben genom att föra huvudet upp och ned vilket kan misstas som en frambenshälta, förekommer även vid longering. Även dessa asymmetrier måste man ta hänsyn till när man bedömer halta hästar på böjt spår.
I studien ingick åtta filmer på hästar där hältan var inducerade. Tre hästar hade en inducerad frambenshälta och 74 procent av de 86 deltagande veterinärerna bedömde hältan korrekt. För fem hästar med inducerad bakbenshälta var motsvarande siffra 37 procent, dvs endast något bättre än slumpen (25 procent). Däremot hade nästan lika stor andel 33 procent valt den kompensatoriska frambenshältan vilket visar att detta kan vara ett mycket stort problem i praktiken.
Ökad kunskap om halta och ohalta hästars rörelsemönster på volt kan ge en bättre överensstämmelse mellan veterinärers bedömning av hältor. Objektiv rörelseanalys kan vara ett viktigt hjälpmedel när lindriga rörelsestörningar eller komplicerade hältor ska utredas.
Text: Marie Rhodin, forskare på institutionen för kliniska vetenskaper, SLU 2014-11-24
Läsa mer?
