– I korta drag har studien lagt grunderna för att vi kan förstå hur den friska islandshästen rör sig i olika gångarter, samt hur den förändrar sitt rörelsemönster när den blir halt. Vi har upptäckt att några av de variabler som används för hältbedömning i trav inte kan användas i tölt, säger Marie Rhodin, veterinär och forskare vid SLU.
Syftet med studien var att se hur friska islandshästar rör sig i olika gångarter, utveckla metoder för att automatiskt klassificera gångarterna vid objektiv rörelseanalys och undersöka hur hästarna förändrar sitt rörelsemönster när de blir halta.
Huvudets, korsets och mankens rörelse
I den första delstudien deltog 44 islandshästar. Rörelsemönstret hos hästarna registrerades med hjälp av 13 stycken IMU-sensorer* i skritt, trav, tölt, galopp och för vissa hästar även i pass. Teamet utvecklade algoritmer för att identifiera hovisättning från IMU-sensorer på hästens ben. Även avancerad dataanalys gjordes med hjälp av artificiell intelligens, vilket resulterade i att man med 98,9 procents säkerhet automatiskt kunde klassificera de olika gångarterna korrekt från IMU-data.
Hos 24 hästar studerades huvudets, korsets och mankens rörelse i relation till hur hästens ben sattes i marken i skritt, trav, tölt och pass. Huvudet och korset rörde sig upp och ner två gånger under stegcykeln i alla gångarter och asymmetrier i denna rörelse används idag för att detektera hälta i trav. Huvudets och korsets lägsta position infaller mitt under belastningsfasen, där fram- respektive bakbenet bär som mest vikt för alla gångarter utom för korsets och mankens rörelse i skritt.
Islandshästarna hade en högre stegfrekvens och ett mycket mindre rörelseomfång av huvudet och korset i trav jämfört med varmblodiga eller iberiska ridhästar, vilket kan vara en bidragande orsak till att det är svårare att bedöma hälta hos islandshästen.
Undersökte asymmetrier
I en ytterligare studie undersöktes hur islandshästar förändrar sitt rörelsemönster när de är halta. Elva fram- respektive bakbenshalta hästars rörelsemönster registrerades med IMU-sensorer i skritt, trav och tölt.
– I skritt och trav fick hästarna en asymmetrisk huvudrörelse vid frambenshälta, men inte i tölt. Däremot rörde sig korset asymmetriskt i tölt vilket var ett oväntat resultat. Vid bakbenshälta rörde sig korset asymmetrisk i trav och tölt men inte i skritt. Däremot fick de bakbenshalta hästarna en asymmetrisk huvudrörelse i skritt, vilket också var mycket förvånande, säger Marie Rhodin.
Bland en liten andel av hästarna genomfördes en hältutredning och rörelseanalyserna fungerade utmärkt. Ytterligare bearbetning av data krävs för att hitta fler variabler som kan upptäcka fram- respektive bakbenshälta i tölt och skritt. Den nyvunna kunskapen och mättekniken kan även användas för att kvantifiera gångartsegenskaper i genetiska studier samt i avelsarbete.
* IMU (Inertial measurement unit) är en tröghetsmätningsenhet. En IMU-sensor är en kombination av en accelerometer och en gyroskopsensor. Den används för att upptäcka rörelser och mäta rörelsens intensitet när det gäller acceleration och rotationshastigheter.
Läs hela forskningsrapporten hos Stiftelsen Hästforskning
Källa: Agria och Stiftelsen Hästforskning
Läs mer: Hälta hos häst hos HästSverige
Quiz och utbildning om hälta hos häst – HästSverige
