Forskning: Ryttarkänsla - svårt att lära ut

Hur kan ridlärare och tränare lära ut ryttarkänsla till sina elever? Är det alls möjligt att göra i en grupp och vilka uttryck använder man för att eleven ska förstå när det känns rätt?

Forskaren Susanne Lundesjö Kvart har tagit sig an denna svåra frågeställning i en doktorsavhandling inom pedagogik vid Uppsala universitet, Konsten att undervisa ryttare – en studie om ridlärares pedagogiska praktik.

susanne-lundesjo-kvart-forskare-ridkonst-avhandling-fotocarinwrange

Hur man lär ut en känsla till ryttare har varit en röd tråd genom hela avhandlingen för Susanne Lundesjö Kvart. Foto: Carin Wrange

Med en bakgrund som utbildad ridlärare och numera adjunkt på hippologenheten vid SLU (Sveriges lantbruksuniversitet), är hon väl bekant med problemet att förklara för ridande elever hur det ska kännas på rätt sätt.

– Det finns egentligen inga helt enkla instruktioner att ge när ridlärare vill förmedla ryttarkänslan till eleverna. Man måste helt enkelt leta tillsammans och det kan vara svårt att hinna med när en lärare undervisar en hel grupp med många elever, säger Susanne Lundesjö Kvart.

Hos många av landets ridskolor bedrivs verksamheten enligt samma principer som man har gjort under lång tid. Barn, ungdomar och vuxna vill lära sig grunderna för ridning och målsättningen hos dem varierar stort. En del elever har kanske aldrig varit nära hästar tidigare medan andra har mer erfarenhet av hästkontakt med sig.

Komplex situation för ridlärarna

För varje ridlärare är det en utmaning att få såväl hästar som elever att hitta varandra och klara av att göra de övningar som är tänkta för just den lektionen. I en licentiatavhandling som Susanne Lundesjö Kvart presenterade 2013 kallade hon det för ett ”triangeldrama” där lärarna både skulle ta ansvar för hästarnas välfärd som elevernas lärande. För vissa ridlärare var det en ekvation som inte alltid gick ihop vilket framkom i de intervjuer som gjordes inom forskningen.

– Ridlärare har en oerhört komplex situation att hantera när de utför sitt arbete. Det finns många olika faktorer att ta hänsyn till som påverkar hur varje lektion utvecklas. Jag brukar kalla det för hästfokus, elevfokus och ofokus, säger Susanne Lundesjö Kvart.

jan-jonsson-instruktion-ridkonst- fotocarinwrange

För att kunna lära ut ryttarkänsla kan lärarens eget kroppsspråk komma väl till pass. Här undervisar Jan Jönsson en grupp hippologer. Foto: Carin Wrange

I sina fortsatta studier har hon filmat hur ridlektioner på olika nivåer genomförs i praktiken. Läraren har varit utrustad med kamera på huvudet samt att kameror varit utplacerade i hörnen i ridhusmanegen. I det gedigna filmmaterialet fann Susanne Lundesjö Kvart att lärarens instruktioner vid grupplektioner ofta gavs individuellt under en kort stund till de olika eleverna och att vissa elever sökte mer kontakt än andra.

– Det handlar mycket om timing för att få varje elev att förstå vad hen behöver göra just då. Det är helt klart ett tydligt samspel mellan lärare och elev i den stunden, en typ av coaching.

Vid alla typer av ridlektioner spelar det även stor roll hur hästen reagerar just den här dagen och vilka signaler den ger till sin ryttare. Känner till exempel ryttaren att hästen slänger ut bakdelen från fyrkantsspåret och vad gör man för att rätta till det? Och hur gör man en korrekt galoppfattning?
Diskussionen om ryttarkänslan går som en röd tråd genom hela avhandlingen och Susanne Lundesjö Kvart har sökt svar på frågan hur den kan göras tillgänglig för eleverna. Vilka faktorer spelar roll och hur kan läraren eller tränaren hjälpa sina elever att hitta känslan?

– Många elever vill kunna utnyttja sina lektioner för enbart ridning men jag tror det är väldigt viktigt att förändra pedagogiken på ridskolor och lägga in mer teori och gemensamma diskussioner för att öka förståelsen för hästen, säger Susanne Lundesjö Kvart.

– Det är status att vara en duktig ryttare men för att bli det anser jag att man också måste ha en gedigen kunskap om hästen som biologisk varelse för att förstå dess behov och signaler.

Behövs nya grepp inom ridundervisningen

Hon pekar på vikten av att förstå vad det innebär att samarbeta med en häst oavsett om man sitter i sadeln, sköter om den i boxen eller leder till ridhuset. Varför är hästar så olika och reagerar som de gör? En ökad kunskap om bland annat hästars beteende och skötsel leder till ökad säkerhet såväl på ridskolan som längre fram när man kanske köper egen häst, menar Susanne Lundesjö Kvart.

ridlarare-ridlektion-ridelev-fotoagnes

Det behövs ett tydligt samspel mellan elev, häst och lärare under varje lektion för att förmedla budskapet om ryttarkänsla. Foto: Agnes Öhman

I sitt arbete vid hippologenheten på SLU håller hon föreläsningar för ridlärare med olika bakgrund och för hippologstudenterna ute på riksanläggningarna. Under dessa möten och diskussioner brukar hon uppmana till att våga prova nya grepp inom ridundervisningen på olika nivåer.

– Varför måste alla eleverna alltid sitta till häst samtidigt? Kanske lär de sig mer från marken om de kan se hur en elev eller läraren till häst visar hur en rörelse ska ridas, eller var skänkeln ska placeras.

De erfarenheter som Susanne Lundesjö Kvart har funnit i sitt avhandlingsarbete Om konsten att undervisa ryttare kommer att presenteras i en bok om ridundervisning för utbildning av ridlärare på olika nivåer. Hon skriver boken tillsammans med Gabriella Torell Palmquist, lärare i pedagogik på Ridskolan Strömsholm och Sue Halden Brown, internationell equestrian coach från Australien.

– Det saknas litteratur med vetenskaplig grund om pedagogik vid ridundervisning. Den litteratur som finns om undervisning är oftast kopplad till skola och klassrumsundervisning. Den typen av litteratur kan vara svår att ”översätta” till ridsammanhang och därför ser vi att en bok inom detta område behövs, säger Susanne Lundesjö Kvart.

Källa: Konsten att undervisa ryttare: En studie om ridlärares pedagogiska praktik, 2013

Text: Carin Wrange, redaktör HästSverige