Osäker effekt av vanlig behandling vid ledinflammation

En av de vanligaste orsakerna till sporthästars veterinärbesök är hälta till följd av osteoartrit (kallas ofta ledinflammation). När hästen får osteoartrit bryts brosket ner successivt och i någon fas uppträder alltid en inflammation. I denna svensk-norska studie har en av de vanligaste behandlingsmetoderna mot ledinflammation studerats.

böjprov-hälta-häst-klinik

En av de vanligaste orsakerna till sporthästars veterinärbesök är hälta till följd av osteoartrit (kallas ofta ledinflammation). Foto: Carin Wrange

Autologt konditionerat serum (ACS) har blivit en vanlig behandling vid ledinflammation hos häst. Det finns flera kommersiella produkter (IRAP, ABPS) som framställer ACS från hästens eget blod. Målet är att öka innehållet av antiinflammatoriska cytokiner och tillväxtfaktorer genom att inkubera blodet i ett rör med glaskulor i 24 timmar i 37 °C.

Forskarna undersökte i denna studie innehållet i hästblod som behandlats med glaskulor och analyserade effekterna i in vitro-modeller (cell- och vävnadsodlingar).

– Behandlingen används redan idag, och det finns flera olika kommersiella produkter, berättar Maria Löfgren på Sveriges lantbruksuniversitet som är en av forskarna bakom den här studien. Vi ville ta reda på mer om innehållet i blodet efter inkubering och effekterna av behandlingen.

En ökning av en antiinflammatorisk cytokin kunde visas både i ACS och i serum som inkuberats i 24 timmar men utan glaskulor, i jämförelse med serum som inte inkuberats alls. Effekten testades sedan i två in vitro-modeller, en med celler och en med brosk. Behandlingarnas förmåga att stoppa inflammationen undersöktes och analyserna visade inte någon förmåga att stoppa inflammationen. Oavsett behandling kunde en ökning av nedbrytande enzymer ses, vilket talar för att brosket fortsätter brytas ned. Det gick heller inte att se att behandlingarna hade förmåga att återuppbygga brosk från leder med mild ytlig osteoartrit.

– Det vi kan visa med studien är att metoderna inte ger någon tydlig positiv effekt in vitro, men resultaten kan inte direkt översättas till en levande häst, säger Maria. Vi kan därför inte säga att behandlingen är dålig, men däremot att man kan vara försiktig med metoderna och förväntad effekt innan man vet mer.

Mer forskning skulle behövas för att studera fler parametrar i blodet och för att studera effekterna ytterligare. Effekterna skulle också behöva studeras på levande hästar och med objektiva mätmetoder för att mäta hälta.

– Det finns mycket kvar att forska kring, avslutar Maria. Vi vet också att blodets sammansättning varierar mellan hästar. Det vore spännande att förstå dessa skillnader också.

Forskningen är finansierad av Stiftelsen Hästforskning.

Länkar:

Källa: Stiftelsen hästforskning