Hans Delling

– Det är egentligen inga konstigheter med min träning. Jag låter hästarna vara hästar helt enkelt. I ridningen jobbar jag med  dom och inte mot dom, då blir de glada och brukar sin kropp på bästa sätt, säger Hans

Det var mest en slump att han började jobba  med  rehabilitering av skadade hästar. Hans och Maud Delling hade sålt en fin hopphäst som efter några år på tävlingsbanan började vägra på hinder. Hästen undersöktes och behandlades på flera kliniker. Det var dålig prognos på såväl kotleder som knän, hästen bedömdes vara slut och skulle avlivas.

Köpte tillbaka utdömd häst

Hans erbjöd sig att köpa tillbaka hästen och så blev det. Till en början släppte han den på bete någon månad och började sedan rida igång den. Efter några månader kom den ut på tävlingsbanan igen och blev så småningom skolhäst på Plönninge Naturbruksgymnasium där både Hans och Maud arbetade i många år. Det blev början på ett samarbete mellan Hans och ett försäkringsbolag som ville försöka rehabilitera hästar med skadeproblem.

– Den träning jag gav dessa hästar skiljde sig inte märkbart mot hur jag rider i vanliga fall. Några av dem red jag ibland kortare pass men framför allt var jag noga med att rida dem utifrån deras egna förutsättningar och undvek tvång.

Under åren har Hans även ridit in ett stort antal hästar, han gissar själv på runt 700 stycken. Han visade tidigt på en förmåga att kunna kommunicera med hästar och blev  efterfrågad som hästutbildare.

– Till slut kom alla dumma hästar här i trakten till mig, säger han och skrattar. Det har gått bra med nästan alla som kom hit. Det är egentligen bara en häst som jag vägrade att sätta mig på. Med tiden lär man sig att se vad de är för individer.

Hans tycker att många hästägare har alldeles för bråttom med sina hästar när det gäller träning och tävling, och att låta behandla hästarna förebyggande  inför nästa  års tävlingssäsong  ger han inte mycket för.

– Bland alla hästar här på gården är det endast en som har fått ledbehandling under alla år.

Flera av hästarna hemma på gården Lejeby, några kilometer utanför Laholm, har hunnit bli rätt gamla men rids och tävlas för fullt. En av dem är Fredman, en fuxfärgad gentleman på 19 år, som tävlat i både hoppning och dressyr.

Hans svingade sig lätt upp i sadeln på Fredman för ett ridpass när denna intervju gjordes . Det blir inte lika ofta längre, men han hjälper ibland sin fru Maud att hålla igång de hästar hon tävlar i dressyr. Nu har Hans lagt tävlandet på hyllan. Sista starten gjordes 2012 i en 1.40-hoppning och även om det inte blev någon felfri runda kände han sig rätt nöjd med insatsen.

– Det var dags att sluta när mina medtävlare var barn och barnbarn till tidigare konkurrenter på hoppbanan. På tävling vill jag alltid vinna och ge de andra ryttarna en fight. Att ha den inställningen vid min ålder är inte så bra, förr eller senare skulle jag ha ramlat av.

Framgångar med två skimlar

Många minns säkert hans snabba framfart på hoppbanorna under 1980-talet med de två skimlarna Yrhätta och Tristan. De var två av många hästar som han tävlat i hoppning under åren. Flera av dem startade i svår klass och merparten av hästarna var egna uppfödningar på gården Lejeby utanför Laholm i Halland. En period under 1980-talet gjorde han en satsning på att rida på landslagsnivå men insåg rätt snart att det kostade mer än det smakade, såväl ekonomiskt som psykiskt.

– Jag valde att börja om med några yngre hästar och nöjde mig med att tävla på något lägre nivå. Det har varit särskilt roligt att få ta fram egna uppfödningar.

Många av hästarna var angloaraber och hade engelska och arabiska fullblod i sina  stamtavlor. Urmodern för Maud och Hans Dellings avel var det engelska fullblodet Therese som köptes in från Danmark. Hon visade sig nedärva många goda egenskaper i flera led. Förutom att hästarna från Dellings har hoppat bra, har de även presterat väl på dressyrbanan och inom fälttävlan.

– Jag hade en kort karriär inom fälttävlan, bara några år, men lyckades faktiskt bli svensk mästare med hästen Stubin 1992 på Flyinge. Efter det slutade jag med den grenen, det kändes för farligt.

Testat gränser har han istället gjort på andra sätt. Men såväl Tristan som Stubin har han gjort sig känd genom att rida och hoppa hinder med en halsring på hästen istället för träns och tyglar. Med Stubin struntade han även i sadeln. Första gången detta ”trick” visades upp var under tävlingar i Malmö och några år senare var det dags under tävlingarna på Globen.

Ridskolan blev hans andra hem

Trots att Hans Delling växte upp mitt inne i stan i värmländska Arvika, har hästar alltid fascinerat honom.

– Så fort jag fick se en häst blev jag lycklig. Jag minns fortfarande första gången jag satt på en häst. Det var på en julmarknad i Arvika och jag red varv efter varv för de slantar jag egentligen skulle ha till karusellen. Det var så det började.

Ridskolan i Arvika blev hans andra hem under hela uppväxten. Även under militärtjänsten i Karlstad och vid universitetsstudier i Lund hittade Hans hästar att rida. Men någon egen häst blev det inte förrän han flyttade till Laholm efter avslutade studier som lantmästare vid SLU i Alnarp.

Ett jobb på Plönninge naturbruksgymnasium nära Halmstad blev hans arbetsplats och där var han hästlärare från 1983 till 2012. Många elever har fått ta del av hans kunskaper under åren, men nu efter pension är det två andra uppdrag han gärna ägnar sig åt.

– Jag är överdomare på hopptävlingar runt om i trakten och jag är examinator på hästskötarutbildningar på olika naturbruksgymnasier i landet. Det är roliga uppdrag som passar mig bra.

Fem frågor till Hans Delling:

1. Vilka egenskaper tycker du är viktiga hos en häst?
Hörsamhet och lätthet i typen.

2.Varför är det så många hästar som slås ut på grund av hältor?
På grund av man inte lyssnar på hästens små signaler och att man har för bråttom.

3.Vilka råd kan du ge till hästägare som vill försöka rehabilitera skadade hästar?
Ge den tid, börja inte med att behandla den utan ge den litet bete eller liknande.

4.Vilken är din favorithäst genom åren? 
Tristan AA som var från början livrädd för hinder. Han vågade aldrig gå fram och nosa på ett hinder men han hoppade 1.50 m-hinder. Gick även medelsvår dressyr med min fru.

5.Vilken av era hästar har presterat bäst på tävlingsbanan?
Yrhätta, halvsyster till Tristan AA. Hon hade många placeringar i svår hoppning och var 5:e placerad i Falsterbo Grand Prix 1983.

Text och foto: Carin Wrange, redaktör HästSverige.